söndag 8 juni 2014

Många lärares vardag.

Jag hymlar aldrig med hur mycket jag älskar mitt jobb för det gör jag verkligen. Det finns få saker som jag tycker är så roligt som att undervisa och jag hoppas att jag alltid kommer kunna få ha möjligheten att göra det.

Artikeln nedan tar dock upp ett dilemma som många gånger är vanligare än man vill tro. Antalet diagnosticerade barn blir fler och många av dem kräver extra personal. Tyvärr är inte det något som alltid ges utan det får många gånger bero då kommunen i fråga inte har pengar. Våldsamma elever har förmodligen alla lärare stött på någon gång.
Tyvärr.

psykologitest.se
Det är inte alltid så att barnet kan hjälpa det den har gjort men läraren ska alltid anmäla när det har skett något och därför säger jag ingenting om detta. Jag tycker dock det är fruktansvärt att familjen inte får hjälp när de ber om det.
Mamman kan helt omöjligt ta ledigt från sitt jobb för att agera assistens åt sitt barn när utredningar har visat på att hon är berättigad till det.
Vems fel är det då?

Har flickan en diagnos finns det bevis för att denne inte kan hjälpa det. Hennes mamma försöker uppenbart allt. Läraren har gjort vad den är tvingad till med rektorn på sin sida. Sen då?
Det blir ett Moment 22.
Jag har inget universalsvar men tycker att kommunen bör ge eleven en assistent.
Utöver det tycker jag att små grupper på skolan är bra hur exkluderande det än må vara.
Jag är övertygad om att det bästa för alla parter är om det funnits en klass med de elever som behöver extra mycket hjälp och mer fasta rutiner för många gånger är det vad om behövs.
Scheman med fasta rutiner.
Jag hoppas det löser sig för dem.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/skola-polisamnmalde-8-aring