Någonstans måste man ta sig en funderare.
Är det friskt som det ser ut i samhället nu?
Jag anser att det inte är det.
Min stora skräck är att jag skulle bli riktigt sjuk och döende, för jag hade fått dö ensam.
Precis som äldre människor nu ligger ensamma och bara väntar.
Är det värdigt?
Äldre som har sin adress på boenden har det som sina hem.
De betalar för sitt rum och ytan som finns att disponera.
Tänker då kommunen ersätta dem när de inte får använda ytorna som det är tänkt?
Tänker kommunen ersätta de äldre och anhöriga för det lidande det innebär att inte få träffa dem man vill träffa?
Regeringen förlänger nu restriktionerna och jag kan inte se hur det kan vara lagligt.
Som jag ser det måste detta lösas och det omgående.
Att ha en anhörig eller make/maka som man kanske levt med i ett helt liv, som sedan hamnar i ett boende. Det blir värre än att sitta i ett fängelse.
Den som bor där kommer varken ut eller in.
Interner får permissioner.
Med andra ord är det värre att vara äldre eller skadad i vårt land, än att faktiskt ha våldtagit eller mördat någon.
Sommaren är snart över.
Värmen drog med sig mycket badgäster.
Systembolaget har haft kö och mataffärerna går som tåget.
De som nu arbetar med de äldre eller sjuka, har de isolerat sig?
Har de suttit hemma och tittat i taket?
Äldre människor i Sverige har just nu det värre än både interner och djur.
De sitter inlåsta, ensamma.
Detta trots att lagen är klar med vilka rättigheter som finns.
De äldre betalar för sitt boende och en kommun bör omöjligt kunna bestämma om de får ta in någon på rummet eller inte. Personalen på boendena befinner sig inte där dygnet runt, och det ska inte de äldre tvingas till heller.
Situationen är inte human och bör avslutas omgående.
Det är inte bra för någon att isoleras.
Jag anser därför att man måste hitta lösningar som faktiskt fungerar.
Skärmar kanske känns ok, men någonstans måste vi lita på anhörigas känsla.
Jag hade aldrig besökt min mormor om jag hade minsta symptom.
Det kommunerna gör nu är inte mänskligt och en form av tortyr.
Släpp på reglerna!
Om jag ligger döende och inte ska få vara på denna jorden mer, så spelar det faktiskt ingen roll om jag dör av corona eller cancer.
Jag måste få välja det själv.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/senaste-nytt-om-coronaviruset
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/munskydd-1
Är det friskt som det ser ut i samhället nu?
Jag anser att det inte är det.
Min stora skräck är att jag skulle bli riktigt sjuk och döende, för jag hade fått dö ensam.
Precis som äldre människor nu ligger ensamma och bara väntar.
Är det värdigt?
 |
| svt.se |
Äldre som har sin adress på boenden har det som sina hem.
De betalar för sitt rum och ytan som finns att disponera.
Tänker då kommunen ersätta dem när de inte får använda ytorna som det är tänkt?
Tänker kommunen ersätta de äldre och anhöriga för det lidande det innebär att inte få träffa dem man vill träffa?
Regeringen förlänger nu restriktionerna och jag kan inte se hur det kan vara lagligt.
Som jag ser det måste detta lösas och det omgående.
Att ha en anhörig eller make/maka som man kanske levt med i ett helt liv, som sedan hamnar i ett boende. Det blir värre än att sitta i ett fängelse.
Den som bor där kommer varken ut eller in.
Interner får permissioner.
Med andra ord är det värre att vara äldre eller skadad i vårt land, än att faktiskt ha våldtagit eller mördat någon.
Sommaren är snart över.
Värmen drog med sig mycket badgäster.
Systembolaget har haft kö och mataffärerna går som tåget.
De som nu arbetar med de äldre eller sjuka, har de isolerat sig?
Har de suttit hemma och tittat i taket?
Äldre människor i Sverige har just nu det värre än både interner och djur.
De sitter inlåsta, ensamma.
Detta trots att lagen är klar med vilka rättigheter som finns.
De äldre betalar för sitt boende och en kommun bör omöjligt kunna bestämma om de får ta in någon på rummet eller inte. Personalen på boendena befinner sig inte där dygnet runt, och det ska inte de äldre tvingas till heller.
Situationen är inte human och bör avslutas omgående.
Det är inte bra för någon att isoleras.
Jag anser därför att man måste hitta lösningar som faktiskt fungerar.
Skärmar kanske känns ok, men någonstans måste vi lita på anhörigas känsla.
Jag hade aldrig besökt min mormor om jag hade minsta symptom.
Det kommunerna gör nu är inte mänskligt och en form av tortyr.
Släpp på reglerna!
Om jag ligger döende och inte ska få vara på denna jorden mer, så spelar det faktiskt ingen roll om jag dör av corona eller cancer.
Jag måste få välja det själv.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/senaste-nytt-om-coronaviruset
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/munskydd-1
