Vem har mest förtroende?
I lördags kom "nyheten" att en pojke inte fick vara pepparkaksgubbe i skolans lussetåg.
Mamman gick ut i tidningen och nyheten spreds som en löpeld genom Sverige.
Anledningen är i mina ögon att många börjar tröttna på alla dessa överkänsliga människor som likt Piraten (vet att jag tjatar om detta) blir arga för att någon säger stoppnål då de själv är enögda.
Överkänsliga människor.
http://www.expressen.se/nyheter/gladjen-mio-far-vara-pepparkaksgubbe/
Jag gjorde ett blogginlägg om detta och fick lite kommentarer. Artikeln ovan kom ut strax efter.
En kommentar var att man litade mer på barn och utbildningsnämndens ordförande som nu uttalade sig om det hela, med motsatt åsikt, än mamman. Mycket intressant.
Vem har mest förtroende?
För mig handlar det inte om yrke eller position utan vem som har mest/minst att vinna på något.
Mamman till pojken gick inte till kvällstidningarna utan till lokaltidningen. På grund av alla sociala medier spreds detta till kvällstidningarna.
Min tanke är att läraren har dragit åt sig öronen och kontaktat sin chef när hon insåg vilket medialt pådrag det blev. Chefen har därefter haft två dagar på sig att tillsammans med läraren och resten av sin grupp bestämma hur de skulle uttala sig. Cyniskt kanske men för mig känns det som en uppenbar efterhandskonstruktion när svaret dröjer två dagar.
En titel gör inte sanningen.
Ingen vet vad mamman jobbade med.
Om hon nu var läkare, hade hennes röst varit mer förtroendeingivande än om hon städade?
Varför då pepparkaksgubbarna inte skulle vara med i tåget?
Jag är nog fortfarande för blond för att svara på den frågan.
Jag har verkligen inte en aning vad det är för fel på en pepparkaksgubbe.
I lördags kom "nyheten" att en pojke inte fick vara pepparkaksgubbe i skolans lussetåg.
Mamman gick ut i tidningen och nyheten spreds som en löpeld genom Sverige.
Anledningen är i mina ögon att många börjar tröttna på alla dessa överkänsliga människor som likt Piraten (vet att jag tjatar om detta) blir arga för att någon säger stoppnål då de själv är enögda.
Överkänsliga människor.
http://www.expressen.se/nyheter/gladjen-mio-far-vara-pepparkaksgubbe/
Jag gjorde ett blogginlägg om detta och fick lite kommentarer. Artikeln ovan kom ut strax efter.
En kommentar var att man litade mer på barn och utbildningsnämndens ordförande som nu uttalade sig om det hela, med motsatt åsikt, än mamman. Mycket intressant.
Vem har mest förtroende?
För mig handlar det inte om yrke eller position utan vem som har mest/minst att vinna på något.
Mamman till pojken gick inte till kvällstidningarna utan till lokaltidningen. På grund av alla sociala medier spreds detta till kvällstidningarna.
Min tanke är att läraren har dragit åt sig öronen och kontaktat sin chef när hon insåg vilket medialt pådrag det blev. Chefen har därefter haft två dagar på sig att tillsammans med läraren och resten av sin grupp bestämma hur de skulle uttala sig. Cyniskt kanske men för mig känns det som en uppenbar efterhandskonstruktion när svaret dröjer två dagar.
En titel gör inte sanningen.
Ingen vet vad mamman jobbade med.
Om hon nu var läkare, hade hennes röst varit mer förtroendeingivande än om hon städade?
Varför då pepparkaksgubbarna inte skulle vara med i tåget?
Jag är nog fortfarande för blond för att svara på den frågan.
Jag har verkligen inte en aning vad det är för fel på en pepparkaksgubbe.
""I’d rather entrust the government of the United States to the first 400 people listed in the Boston telephone directory than to the faculty of Harvard University.”
William F Buckley
