När jag var yngre och fortfarande föredrog att åka till krogen än att stanna hemma med en god middag och film/spel (börjar jag bli gammal eller?) diskuterades det ofta Sverige-Danmark.
Vi hade stående skämt och fraser om att vi ville tillbaka till Danmark för att vi inte förstod meningen med ett styre från en stad femtio-sextio mil norr om oss som inte förstod vad vi tyckte.
(Att ölen var billigare i Danmark samt att det inte var 18-årsgräns på alkohol var en stor del i diskussionerna.) Jag tänker inte på riktigt samma sätt längre.
Vissa drag finns dock kvar. Jag tycker Stockholm är en väldigt fin stad. Jag tycker det är roligt att besöka den ibland. Faktum kvarstår ändå att jag än idag hellre åker till Köpenhamn och Danmark än till Stockholm. Med tåget ner tar det mig två timmar att stå på Ströget.
Är jag utomlands och vill veta vädret hemma tittar jag inte på Stockholm utan Köpenhamn.
Karl X Gustav vann över Fredrik III i februari 1658 och freden i Roskilde undertecknades. Sedan dess har vi varit svenskar i Blekinge. Trots detta vet ytterst få personer att vi aldrig har haft Vasa som kung här även om det är det vi läser om i skolan. Kristian tyrann var för danskarna den gode.
Historien skrivs alltid av den som vinner kriget.
Med detta vill jag komma fram till att det inte hade gjort mig så väldigt mycket om landsgränserna dragits om. (För er som nu inte förstår det så menar jag inte att vi ska göra det) Jag känner många gånger att jag har mer tankar gemensamt med de som bor i samma "bälte" eller breddgrad som jag än de som bor norrut på samma sätt som jag många gånger kan känna mer gemenskap med någon i samma ålder som mig trots att vi tillhör olika partier. För oss som bor så nära gränsen till Danmark tror jag inte att det hade varit något konstigt.
Jämför jag exempelvis Drottninggatan med Ströget är vinnaren lätt.
Jämför jag skillnader i mentaliteten på Köpenhamn och Stockholm går den att ta på.
När jag kommer till Stockholm hälsar jag på alla från början. Det tar alltid ett tag innan jag inser att de tror jag är pestsmittad och en byfåne som hälsar på alla. Jag brukar ge upp, titta ner i marken och skynda framåt som alla andra till slut. Skulle jag inte hälsa här hemma tycker de att jag har blivit "fin". Åker jag till Köpenhamn och ler eller hälsar på någon har de alltid hälsat tillbaka. Köpenhamn är så mycket mer Europa än vad Stockholm är.
Jag är tacksam att jag bor så nära Europa. På samma tid jag tar mig med bil till Stockholm är jag förbi Hamburg på autobahn och en bra bit på väg mot Amsterdam, Bryssel, Paris, Prag.. vart som helst.
Vi hade stående skämt och fraser om att vi ville tillbaka till Danmark för att vi inte förstod meningen med ett styre från en stad femtio-sextio mil norr om oss som inte förstod vad vi tyckte.
(Att ölen var billigare i Danmark samt att det inte var 18-årsgräns på alkohol var en stor del i diskussionerna.) Jag tänker inte på riktigt samma sätt längre.
Vissa drag finns dock kvar. Jag tycker Stockholm är en väldigt fin stad. Jag tycker det är roligt att besöka den ibland. Faktum kvarstår ändå att jag än idag hellre åker till Köpenhamn och Danmark än till Stockholm. Med tåget ner tar det mig två timmar att stå på Ströget.
Är jag utomlands och vill veta vädret hemma tittar jag inte på Stockholm utan Köpenhamn.
Karl X Gustav vann över Fredrik III i februari 1658 och freden i Roskilde undertecknades. Sedan dess har vi varit svenskar i Blekinge. Trots detta vet ytterst få personer att vi aldrig har haft Vasa som kung här även om det är det vi läser om i skolan. Kristian tyrann var för danskarna den gode.
Historien skrivs alltid av den som vinner kriget.
Med detta vill jag komma fram till att det inte hade gjort mig så väldigt mycket om landsgränserna dragits om. (För er som nu inte förstår det så menar jag inte att vi ska göra det) Jag känner många gånger att jag har mer tankar gemensamt med de som bor i samma "bälte" eller breddgrad som jag än de som bor norrut på samma sätt som jag många gånger kan känna mer gemenskap med någon i samma ålder som mig trots att vi tillhör olika partier. För oss som bor så nära gränsen till Danmark tror jag inte att det hade varit något konstigt.
Jämför jag exempelvis Drottninggatan med Ströget är vinnaren lätt.
Jämför jag skillnader i mentaliteten på Köpenhamn och Stockholm går den att ta på.
När jag kommer till Stockholm hälsar jag på alla från början. Det tar alltid ett tag innan jag inser att de tror jag är pestsmittad och en byfåne som hälsar på alla. Jag brukar ge upp, titta ner i marken och skynda framåt som alla andra till slut. Skulle jag inte hälsa här hemma tycker de att jag har blivit "fin". Åker jag till Köpenhamn och ler eller hälsar på någon har de alltid hälsat tillbaka. Köpenhamn är så mycket mer Europa än vad Stockholm är.
Jag är tacksam att jag bor så nära Europa. På samma tid jag tar mig med bil till Stockholm är jag förbi Hamburg på autobahn och en bra bit på väg mot Amsterdam, Bryssel, Paris, Prag.. vart som helst.
