Barnets bästa vid separation

Alla önskar att de träffar sin själsfrände och kan leva med den personen hela livet. Det är tyvärr inte alltid det går och någonstans går alltid smärtgränsen. Varför vet bara de inblandade. Jag har alltid trott på att det bästa för barnen är att föräldrarna ska bo tillsammans och att det vanliga "Svenssonlivet" är det bästa. Den trygga kärnfamiljen för barnen. Familjen ska hålla ihop i vått och torrt. Vad gör man då när det inte fungerar?
Jag tror barn far illa av föräldrar som går i något och inte mår bra. Jag tror barn känner av när något inte stämmer i väldigt tidig ålder. Minns jag saker från min egen barndom är det ytterst sällan själva minnet utan lukten, känslan, smaken, tanken.. Vissa saker kan jag minnas med obehag utan att veta varför. Det enda jag minns av min farmor är känslan när jag var där och hur det luktade där. Jag minns inte henne. Jag tror det finns många som lever ihop men som inte skulle gjort det.

Jag pratade med en vän häromdagen där det tyvärr inte fungerade. Det är så ibland. De hade då flyttat till hans hemort men när det tar slut väljer hon att flytta hem. Barnet har där ett halvsyskon och ett stort socialt nät. Pappan väljer att bo kvar i sin hemort.
Här kommer barnets bästa in. Vad är barnets bästa när barnet själv är för litet för att uttrycka en egen vilja? Rätten hade sagt att man tittar framåt och inte bakåt. Pappan har uppenbara brister som kan skada barnet. Kanske inte av illvilja utan av okunskap och personliga brister.
Han har utsatt barnet för saker som rätten väljer att inte se till då det har hänt. De ser framåt.
Barnet ska nu bo varannan vecka hos föräldrarna fast att det innebär en lång resa för barnet och förmodligen ska de båda flytta till en punkt mitt emellan för att jämka. Barnet ska alltså flyttas från sitt syskon och sin mamma trots att pappan har en egen bostad på samma ort som mamman.
Barnets bästa?

Jag ifrågasätter så starkt att man kan göra såhär. Hur tänker rätten?
Ett litet barn ska inte behöva flytta runt och bli en boll i ett spel. Är det barnets bästa att ryckas mellan föräldrarna? Jag tycker inte det. Jag tycker barnen ska ha sitt fasta boende och sedan hälsa på den andre parten. Inget barn mår bra av att flyttas runt.

Kärleken består men föremålet skiftar sägs det och det stämmer. Det är få saker som är hugget i sten och jag säger ingenting om att kärleken tar slut men barnets bästa måste alltid vara det primära.
Jag är mycket förvånad över hur rätten agerat för denna familj och detta barn.
Enligt mig har de inte agerat efter barnets bästa.