Jag har aldrig sovit mycket. Inte ens som yngre. Jag låg hellre uppe på nätterna och läste böcker än att gå och lägga mig. Sova kunde jag göra när jag blev äldre.
Jag tänker likadant fortfarande för så gammal har jag inte hunnit bli ännu.
Nu ligger jag på mellan tre och fyra timmars sömn varje dygn.
För det mesta räcker det och blir över men ibland blir det inte ens det och då brukar jag däcka dagen efter. Problemet med det är att jag ändå vaknar efter fyra timmar och då känner mig utsövd.
Det är ytterst sällan jag lägger mig före tre på nätterna.
Mitt problem är min energi. Jag har alltid haft väldigt mycket överskottsenergi och att vara lite lagom trött gör mig "normal". (Vad nu det innebär)
Jag kan mycket väl börja laga mat mitt i natten för att förbereda nästa dag.
Jag har aldrig haft problem att stiga upp när klockan ringer och det enda mitt "tillstånd" inte tillåter är vila. Jag kan inte sätta mig och se en film för jag slocknar direkt. Detta gör i och för sig inget då det många gånger inte ger något att bara se en film.
På nätterna brukar jag fixa med denna eller någon av de andra bloggarna, se igenom riksdagsdebatterna, gå igenom tidningarna i Sverige för att se vad som hänt, se de program som är sevärda på play och därefter när jag lagt mig läsa en stund för att kunna somna.
Ofta får jag höra att jag ska gå och lägga mig så blir jag trött.
Det stämmer inte. Jag kan ligga vaken i många timmar och bara titta på klockan.
Lägger jag mig i mörkret och tittar brukar jag gå igenom vad synd jag tycker om så många sen får jag ångest för det och kan inte sova. Gnäller jag för något kommer jag på att det finns de som har det betydligt värre och att mina problem är så små jämfört, sen får jag ångest över att jag gnäller.
Ibland är jag uppe så länge att jag känner det som meningslöst att överhuvudtaget gå och lägga mig.
Mitt största problem är alla hinder jag själv bygger upp. Jag brukar göra en lista till mig själv på vad som ska genomföras dagen efter och jag lägger mig inte förrän allt i min mentala lista är förkryssat. Skulle jag somna ifrån den får jag ångest och måste ta igen det dagen efter. Detta har förbättrats de sista åren iomed Lilleman men finns fortfarande kvar.
Desto tröttare jag är desto mer energi får jag. Det är då huset är kliniskt rent och det är då jag kan göra middag till femton personer för att sedan undra vart jag ska göra hän maten.
Jag har blivit tillsagd att min kropp inte kommer palla med mina rutiner och att jag borde tänka på att ta sömntabletter. Det är säkert bra för de som vill ha det men jag har en inbyggd spärr mot allt vad piller heter. Jag äter knappt en alvedon när huvudet spränger. Det enda undantag jag har är mina åksjuketabletter för utan dem överlever jag inte en tågresa. Jag åker tåg mellan en och två gånger om året. Att dricka sig full hade säkert hjälpt men det är länge sedan det hände för jag tycker inte om att tappa kontrollen. Jag vill ha koll på vad jag gör.
Ytterligare ett helt meningslöst inlägg.
Jag tänker fortfarande som så att jag kan sova när jag blir gammal.
Jag lever inte tillräckligt länge för att sova bort mitt liv.
Jag tänker likadant fortfarande för så gammal har jag inte hunnit bli ännu.
Nu ligger jag på mellan tre och fyra timmars sömn varje dygn.
För det mesta räcker det och blir över men ibland blir det inte ens det och då brukar jag däcka dagen efter. Problemet med det är att jag ändå vaknar efter fyra timmar och då känner mig utsövd.
Det är ytterst sällan jag lägger mig före tre på nätterna.
Mitt problem är min energi. Jag har alltid haft väldigt mycket överskottsenergi och att vara lite lagom trött gör mig "normal". (Vad nu det innebär)
Jag kan mycket väl börja laga mat mitt i natten för att förbereda nästa dag.
Jag har aldrig haft problem att stiga upp när klockan ringer och det enda mitt "tillstånd" inte tillåter är vila. Jag kan inte sätta mig och se en film för jag slocknar direkt. Detta gör i och för sig inget då det många gånger inte ger något att bara se en film.
På nätterna brukar jag fixa med denna eller någon av de andra bloggarna, se igenom riksdagsdebatterna, gå igenom tidningarna i Sverige för att se vad som hänt, se de program som är sevärda på play och därefter när jag lagt mig läsa en stund för att kunna somna.
Ofta får jag höra att jag ska gå och lägga mig så blir jag trött.
Det stämmer inte. Jag kan ligga vaken i många timmar och bara titta på klockan.
Lägger jag mig i mörkret och tittar brukar jag gå igenom vad synd jag tycker om så många sen får jag ångest för det och kan inte sova. Gnäller jag för något kommer jag på att det finns de som har det betydligt värre och att mina problem är så små jämfört, sen får jag ångest över att jag gnäller.
Ibland är jag uppe så länge att jag känner det som meningslöst att överhuvudtaget gå och lägga mig.
Mitt största problem är alla hinder jag själv bygger upp. Jag brukar göra en lista till mig själv på vad som ska genomföras dagen efter och jag lägger mig inte förrän allt i min mentala lista är förkryssat. Skulle jag somna ifrån den får jag ångest och måste ta igen det dagen efter. Detta har förbättrats de sista åren iomed Lilleman men finns fortfarande kvar.
Desto tröttare jag är desto mer energi får jag. Det är då huset är kliniskt rent och det är då jag kan göra middag till femton personer för att sedan undra vart jag ska göra hän maten.
Jag har blivit tillsagd att min kropp inte kommer palla med mina rutiner och att jag borde tänka på att ta sömntabletter. Det är säkert bra för de som vill ha det men jag har en inbyggd spärr mot allt vad piller heter. Jag äter knappt en alvedon när huvudet spränger. Det enda undantag jag har är mina åksjuketabletter för utan dem överlever jag inte en tågresa. Jag åker tåg mellan en och två gånger om året. Att dricka sig full hade säkert hjälpt men det är länge sedan det hände för jag tycker inte om att tappa kontrollen. Jag vill ha koll på vad jag gör.
Ytterligare ett helt meningslöst inlägg.
Jag tänker fortfarande som så att jag kan sova när jag blir gammal.
Jag lever inte tillräckligt länge för att sova bort mitt liv.
