"Alla är så lyckliga på facebook". Alla har världens smartaste barn, finaste hunden, ätit den godaste middagen, är mest förälskad eller har hunnit med mest under dagen. Jag tar allt med en nypa salt.
För ett tag sedan hörde jag en diskussion om att inget hade hänt på riktigt om man inte hade skrivit det på facebook så hela världen fick se. Helst skulle många kommentera det. Och gilla.
Jag ser alla de olika sociala medierna som ett fönster mot världen. Ett sätt att få ut vad jag tycker och tänker. Det är ett bra sätt att hålla koll på politik, på vännerna utomlands och alla de vänner som finns i Sverige men som jag inte hinner träffa så mycket som jag vill.
Jag godkänner i princip alla som frågar om att bli vän. Jag skriver aldrig något jag inte kan stå för och lägger inte ut något på Lilleman. Skulle jag ändå velat det hade jag gjort en mindre grupp med familj och nära vänner som hade fått se det. Det finns många möjligheter.
Den funktion jag använder mest är chatten på facebook. Där kan jag prata med vem jag vill utan att behöva tänka på att alla andra ser det. Ett väldigt bra verktyg för att ställa frågor och få svar.
Skulle någon ha en fråga till mig plingar det direkt i mobilen även om jag inte alltid hinner se eller svara på det med en gång.
Mina närmsta vänner och min familj håller jag kontakt med genom att ringa, skicka sms och mms. Jag har i princip aldrig någon kontakt med dem på de sociala medierna. Det finns ingen mening då jag ändå har så mycket kontakt med dem på andra sätt.
Jag finner ingen mening med att beskriva för världen vilka bra vänner jag har med hjärtan och glada gubbar på facebook. Jag skickar det då privat så att den personen ska se det och inte alla andra.
Jag berättar heller inte allt jag gör även om jag berättar mycket. För mig visar en hög hjärtan på ett socialt medie enbart att man vill att alla andra ska se och att man kräver bekräftelse. Jag blir gladare om jag då får det privat för sådant tycker jag inte hela världen har att göra med det. Lika glad som jag blir när jag får något utan att det vare sig är jul eller födelsedag. Det visar för mig att någon tänker på just mig när de är någonstans.
Tur vi alla är olika.
För ett tag sedan hörde jag en diskussion om att inget hade hänt på riktigt om man inte hade skrivit det på facebook så hela världen fick se. Helst skulle många kommentera det. Och gilla.
Jag ser alla de olika sociala medierna som ett fönster mot världen. Ett sätt att få ut vad jag tycker och tänker. Det är ett bra sätt att hålla koll på politik, på vännerna utomlands och alla de vänner som finns i Sverige men som jag inte hinner träffa så mycket som jag vill.
Jag godkänner i princip alla som frågar om att bli vän. Jag skriver aldrig något jag inte kan stå för och lägger inte ut något på Lilleman. Skulle jag ändå velat det hade jag gjort en mindre grupp med familj och nära vänner som hade fått se det. Det finns många möjligheter.
Den funktion jag använder mest är chatten på facebook. Där kan jag prata med vem jag vill utan att behöva tänka på att alla andra ser det. Ett väldigt bra verktyg för att ställa frågor och få svar.
Skulle någon ha en fråga till mig plingar det direkt i mobilen även om jag inte alltid hinner se eller svara på det med en gång.
Mina närmsta vänner och min familj håller jag kontakt med genom att ringa, skicka sms och mms. Jag har i princip aldrig någon kontakt med dem på de sociala medierna. Det finns ingen mening då jag ändå har så mycket kontakt med dem på andra sätt.
Jag finner ingen mening med att beskriva för världen vilka bra vänner jag har med hjärtan och glada gubbar på facebook. Jag skickar det då privat så att den personen ska se det och inte alla andra.
Jag berättar heller inte allt jag gör även om jag berättar mycket. För mig visar en hög hjärtan på ett socialt medie enbart att man vill att alla andra ska se och att man kräver bekräftelse. Jag blir gladare om jag då får det privat för sådant tycker jag inte hela världen har att göra med det. Lika glad som jag blir när jag får något utan att det vare sig är jul eller födelsedag. Det visar för mig att någon tänker på just mig när de är någonstans.
Tur vi alla är olika.
