Ofta kan jag reta upp mig fullständigt över att andra människor inte gör som jag förväntar mig att de ska göra. De följer inte mina normer och riktlinjer och gör iomed det fel.
Jag vet att det inte är så men mitt inne i frustrationen är det svårt att övertyga sig själv att alla åsikter behövs. Alla olika personligheter finns av någon anledning för att passa in i det mönster som finns i världen. Här kommer ett flummigt inlägg till.
Ofta förvånas jag över att människor inte minns sådant som för mig är självklart. Freden i Roskilde borde vara präntat inne i huvudet särskilt på oss som bor i södra Sverige. När människor jag av någon anledning diskuterar med inte vet detta blir jag konfys. Att veta vad vår nuvarande kung heter är basic precis som att en vuxen människa idag ska kunna berätta när första och andra världskriget var. Man ska veta att Gulag är kommunismens motsvarighet till koncentrationslägren. Man ska veta vad vår statsminister heter oavsett vilket parti som regerar. Sveriges tre största städer ska sitta där liksom att Vänern är vår största insjö. Detta är upprepat så många gånger under grundskolan att det bör vara omöjligt att glömma det.
Jag kan minnas exakt hur hela min klass satt under en lektion på högstadiet. Jag kan minnas exakt vad vi gjorde och vad jag lärde mig. Jag minns inte allt från varenda lektion men vissa specifika saker sitter helt enkelt bara där. Jag behöver aldrig upprepa det. Jag har ett riktigt bra sifferminne och kan räkna upp gamla kompisars telefonnummer och när de fyller år.
Vissa saker är dock stört omöjligt att minnas. Jag kan upprepa kungalängderna och våra forna regenters valspråk otaliga gånger utan att komma ihåg dem. Jag kan sitta och tjata in våra län och residensstäderna bara för att jag tycker att jag ska kunna det. När jag sen ska sätta ut dem glömmer jag ändå alltid någon. Det enda jag skyddar mig med där är att de gånger jag varit i Stockholm och någon frågat var jag kommer ifrån inte har haft en aning om vad Blekinge är för något. Skåne vet alla men inte Blekinge. Jag kan starta tvättmaskinen för att fem dagar senare upptäcka att den är igång och då är det bara att starta den igen. Jag är helt värdelös på att uppskatta hur mycket folk äter. Jag är livrädd för att jag ska göra för lite mat så det brukar finnas mat till minst tio personer mer än det kommer. Det är likdant varenda gång.
Mitt stora problem kommer till närminnet. Jag glömmer konstant var jag lägger mina nycklar. Min mobil. Ipaden. Väskan. Plånboken. Hade inte datorn suttit fast i väggen hade jag med all sannolikhet ställt den någonstans där jag inte hittat den heller. För att råda bot på detta har jag en bestämd plats till allting. Detta för att jag ska spara den ångest det skapar att inte hitta det jag vill ha. En miss räcker för att en katastrof ska vara ett faktum. Jag har hittat plånboken i kylskåpet efter att ha letat efter den ett bra tag. Mina elever i skolan får hålla koll på nycklarna till mig för det händer minst en gång i veckan att de bara är helt puts väck. Jag vet att detta är sådant som andra ser som självklart.
Jag kan kolla ytterdörren tre gånger. Efter att ha köpt induktionshäll kunde jag lägga ner oron om spisen. Jag glömmer matkassarna i bilen med jämna mellanrum. Ett tag satte jag postitlappar överallt för att minnas men glömde varför lappen satt där. Mitt sätt att lära mig är att alltid göra allt dagen innan. Jag lägger fram kläderna dagen innan för att vara säker på att jag verkligen kommer ihåg att ta på mig nästa morgon. Det har hänt att jag har gått hem utan skor när jag varit någonstans. Alarmet på mobilen är en räddning många gånger om jag minns att ta den med.
Det gäller att lära sig hur man ska göra för att minnas. När jag låser dörren blundar jag. Det gör att det är mer än ett sinne som minns att jag gjorde det. Samma gäller många andra saker jag gör. För att minnas blundar jag. Det ser förmodligen rätt dumt ut men det fungerar bättre än att bara förlita sig på ögonen. De kan luras.
Med detta vill jag komma fram till att mångfalden berikar. Jag retar förmodligen gallfeber på många i min omgivning över att jag glömmer saker precis som att jag kan få ett fullständigt spel över saker andra gör. Jag har varit sådan så länge jag kan minnas och det lär inte bli några större förändringar framöver. Tur att vi alla är olika. Tänk om alla hade varit som mig. Hemsk tanke.
Jag vet att det inte är så men mitt inne i frustrationen är det svårt att övertyga sig själv att alla åsikter behövs. Alla olika personligheter finns av någon anledning för att passa in i det mönster som finns i världen. Här kommer ett flummigt inlägg till.
Ofta förvånas jag över att människor inte minns sådant som för mig är självklart. Freden i Roskilde borde vara präntat inne i huvudet särskilt på oss som bor i södra Sverige. När människor jag av någon anledning diskuterar med inte vet detta blir jag konfys. Att veta vad vår nuvarande kung heter är basic precis som att en vuxen människa idag ska kunna berätta när första och andra världskriget var. Man ska veta att Gulag är kommunismens motsvarighet till koncentrationslägren. Man ska veta vad vår statsminister heter oavsett vilket parti som regerar. Sveriges tre största städer ska sitta där liksom att Vänern är vår största insjö. Detta är upprepat så många gånger under grundskolan att det bör vara omöjligt att glömma det.
Jag kan minnas exakt hur hela min klass satt under en lektion på högstadiet. Jag kan minnas exakt vad vi gjorde och vad jag lärde mig. Jag minns inte allt från varenda lektion men vissa specifika saker sitter helt enkelt bara där. Jag behöver aldrig upprepa det. Jag har ett riktigt bra sifferminne och kan räkna upp gamla kompisars telefonnummer och när de fyller år.
Vissa saker är dock stört omöjligt att minnas. Jag kan upprepa kungalängderna och våra forna regenters valspråk otaliga gånger utan att komma ihåg dem. Jag kan sitta och tjata in våra län och residensstäderna bara för att jag tycker att jag ska kunna det. När jag sen ska sätta ut dem glömmer jag ändå alltid någon. Det enda jag skyddar mig med där är att de gånger jag varit i Stockholm och någon frågat var jag kommer ifrån inte har haft en aning om vad Blekinge är för något. Skåne vet alla men inte Blekinge. Jag kan starta tvättmaskinen för att fem dagar senare upptäcka att den är igång och då är det bara att starta den igen. Jag är helt värdelös på att uppskatta hur mycket folk äter. Jag är livrädd för att jag ska göra för lite mat så det brukar finnas mat till minst tio personer mer än det kommer. Det är likdant varenda gång.
Mitt stora problem kommer till närminnet. Jag glömmer konstant var jag lägger mina nycklar. Min mobil. Ipaden. Väskan. Plånboken. Hade inte datorn suttit fast i väggen hade jag med all sannolikhet ställt den någonstans där jag inte hittat den heller. För att råda bot på detta har jag en bestämd plats till allting. Detta för att jag ska spara den ångest det skapar att inte hitta det jag vill ha. En miss räcker för att en katastrof ska vara ett faktum. Jag har hittat plånboken i kylskåpet efter att ha letat efter den ett bra tag. Mina elever i skolan får hålla koll på nycklarna till mig för det händer minst en gång i veckan att de bara är helt puts väck. Jag vet att detta är sådant som andra ser som självklart.
Jag kan kolla ytterdörren tre gånger. Efter att ha köpt induktionshäll kunde jag lägga ner oron om spisen. Jag glömmer matkassarna i bilen med jämna mellanrum. Ett tag satte jag postitlappar överallt för att minnas men glömde varför lappen satt där. Mitt sätt att lära mig är att alltid göra allt dagen innan. Jag lägger fram kläderna dagen innan för att vara säker på att jag verkligen kommer ihåg att ta på mig nästa morgon. Det har hänt att jag har gått hem utan skor när jag varit någonstans. Alarmet på mobilen är en räddning många gånger om jag minns att ta den med.
Det gäller att lära sig hur man ska göra för att minnas. När jag låser dörren blundar jag. Det gör att det är mer än ett sinne som minns att jag gjorde det. Samma gäller många andra saker jag gör. För att minnas blundar jag. Det ser förmodligen rätt dumt ut men det fungerar bättre än att bara förlita sig på ögonen. De kan luras.
Med detta vill jag komma fram till att mångfalden berikar. Jag retar förmodligen gallfeber på många i min omgivning över att jag glömmer saker precis som att jag kan få ett fullständigt spel över saker andra gör. Jag har varit sådan så länge jag kan minnas och det lär inte bli några större förändringar framöver. Tur att vi alla är olika. Tänk om alla hade varit som mig. Hemsk tanke.
