Vår tid och sociala medier gör att gränserna flyttas. Det ser inte ut som det gjorde tidigare. Att hålla kontakt med människor har på ett sätt blivit lättare men på andra betydligt svårare. Tack vare de sociala medierna kan jag ha kontakt med mina vänner runt om i världen, det finns inga gränser längre. Det enda hindret är tidsskillnaden men med min normala dygnsrytm är inte det något problem.
Att få mig att svara i en telefon är dock inte lätt. Att försöka pricka in att ringa mig precis när jag kan ta det är i princip helt omöjligt. Jag har en hemtelefon som finns av en endaste anledning och det är min mormor. Lättast är alltid det skrivna ordet så svarar jag när jag kan och jag tror inte jag är unik i detta.
Jag beklagar om jag trampar någon på tårna men vännerna kan delas upp i olika grupper. En väldigt vis kvinna sa att skillnaden på sociala medier och verkligheten är vänner och bekanta. De flesta på exempelvis facebook är bekanta. Det betyder inte att jag bryr mig mindre om dessa människor. De riktiga vännerna är de jag skickar ett sms eller ringer till när det hänt någonting. Det händer dock inte så ofta det heller. Det är de människorna som jag aldrig behöver förklara ett problem för utan de förstår utan att jag säger någonting. Det är också de som skickar ett sms när de inte hört något på länge bara för att se att allt är ok.
Många gånger känns det som att det är de "gamla" vännerna som på något sätt etsat sig fast. På något sätt kom de in i en tid då man fortfarande var väldigt formbar och inte hade kommit fram till exakt vad man tycker och tänker om allting. De har sedan hängt med i många år även om vi varken träffas eller pratas vid så vet man var man har dem.
http://www.metro.se/halsa/professor-facebook-triggar-personlighetsstorningar/EVHlkn!y1imVaaXqACU/
Jag uppdaterar min facebook med jämna mellanrum. Ibland kan det komma väldigt många på en dag och ibland kan det ta veckor mellan gångerna. Jag skriver ytterst sällan om familjen eller hur bra allt är. Jag gnäller hellre. Jag har väldigt svårt att se varför jag skulle skryta, ljuga eller överdriva om mitt liv. Jag har tvärtom väldigt svårt för dem som alltid uppdaterar med vad bra de har det och har länge trott att de som alltid är så lyckliga på facebook är tvärtemot i verkligheten. Jag förstår inte varför jag skulle uppdatera någonting på facebook som är av mer privat natur. Är det någon jag vill något smsar, ringer eller mailar jag det till den personen. Speciellt inom familjen och de närmsta vännerna.
Det är rätt lätt att se hur tänket skiljer sig när man beaktar åldern på facebook.
Facebook är för mig en portal utåt när jag vill något. Jag överlever utan det men ser fler fördelar än nackdelar. Grupperna som kan göras gör det enkelt att ha koll inom olika områden. Jag godkänner i princip alla som vill vara min "vän".
Det finns dock gränser inom vissa saker. Den som plockar väck mig blir aldrig någonsin godkänd igen av rena principskäl. Jag är en väldigt envis person och i min värld har jag inte tid med "fjortisfasoner". Plockar du bort mig så fine. Det är helt ok men det går inte att ångra sig. De som läser vad jag skriver som fan läser bibeln blir blockerade och kommer få väldigt svårt för att få den bortplockad.
Under alla de år jag har haft facebook har jag tagit bort ett fåtal personer som vänner. Jag har blockerat fyra personer. Det är alltså inget jag gör lättvindigt utan det tar ett tag. En av dem varnade jag ett par gånger innan att jag skulle göra det om inte tonen skärptes. Jag kan inte tolerera att man skriver vad som helst då det är min sida och sannolikheten finns alltid att den som vill kan få det till att det är jag som tycker så. Vissa saker har jag fått lära mig med tiden.
De riktiga vännerna skulle aldrig göra så och hör av sig ändå.
Facebook är ett komplement till den riktiga världen där tiden inte räcker till för att åka hem och träffa alla jag vill. Så ser jag på det och tycker att det är precis lagom.
Att få mig att svara i en telefon är dock inte lätt. Att försöka pricka in att ringa mig precis när jag kan ta det är i princip helt omöjligt. Jag har en hemtelefon som finns av en endaste anledning och det är min mormor. Lättast är alltid det skrivna ordet så svarar jag när jag kan och jag tror inte jag är unik i detta.
Jag beklagar om jag trampar någon på tårna men vännerna kan delas upp i olika grupper. En väldigt vis kvinna sa att skillnaden på sociala medier och verkligheten är vänner och bekanta. De flesta på exempelvis facebook är bekanta. Det betyder inte att jag bryr mig mindre om dessa människor. De riktiga vännerna är de jag skickar ett sms eller ringer till när det hänt någonting. Det händer dock inte så ofta det heller. Det är de människorna som jag aldrig behöver förklara ett problem för utan de förstår utan att jag säger någonting. Det är också de som skickar ett sms när de inte hört något på länge bara för att se att allt är ok.
Många gånger känns det som att det är de "gamla" vännerna som på något sätt etsat sig fast. På något sätt kom de in i en tid då man fortfarande var väldigt formbar och inte hade kommit fram till exakt vad man tycker och tänker om allting. De har sedan hängt med i många år även om vi varken träffas eller pratas vid så vet man var man har dem.
http://www.metro.se/halsa/professor-facebook-triggar-personlighetsstorningar/EVHlkn!y1imVaaXqACU/
Jag uppdaterar min facebook med jämna mellanrum. Ibland kan det komma väldigt många på en dag och ibland kan det ta veckor mellan gångerna. Jag skriver ytterst sällan om familjen eller hur bra allt är. Jag gnäller hellre. Jag har väldigt svårt att se varför jag skulle skryta, ljuga eller överdriva om mitt liv. Jag har tvärtom väldigt svårt för dem som alltid uppdaterar med vad bra de har det och har länge trott att de som alltid är så lyckliga på facebook är tvärtemot i verkligheten. Jag förstår inte varför jag skulle uppdatera någonting på facebook som är av mer privat natur. Är det någon jag vill något smsar, ringer eller mailar jag det till den personen. Speciellt inom familjen och de närmsta vännerna.
Det är rätt lätt att se hur tänket skiljer sig när man beaktar åldern på facebook.
Facebook är för mig en portal utåt när jag vill något. Jag överlever utan det men ser fler fördelar än nackdelar. Grupperna som kan göras gör det enkelt att ha koll inom olika områden. Jag godkänner i princip alla som vill vara min "vän".
Det finns dock gränser inom vissa saker. Den som plockar väck mig blir aldrig någonsin godkänd igen av rena principskäl. Jag är en väldigt envis person och i min värld har jag inte tid med "fjortisfasoner". Plockar du bort mig så fine. Det är helt ok men det går inte att ångra sig. De som läser vad jag skriver som fan läser bibeln blir blockerade och kommer få väldigt svårt för att få den bortplockad.
Under alla de år jag har haft facebook har jag tagit bort ett fåtal personer som vänner. Jag har blockerat fyra personer. Det är alltså inget jag gör lättvindigt utan det tar ett tag. En av dem varnade jag ett par gånger innan att jag skulle göra det om inte tonen skärptes. Jag kan inte tolerera att man skriver vad som helst då det är min sida och sannolikheten finns alltid att den som vill kan få det till att det är jag som tycker så. Vissa saker har jag fått lära mig med tiden.
De riktiga vännerna skulle aldrig göra så och hör av sig ändå.
Facebook är ett komplement till den riktiga världen där tiden inte räcker till för att åka hem och träffa alla jag vill. Så ser jag på det och tycker att det är precis lagom.
