Jag har aldrig varit så mycket på sjukhus som jag är nu. Kontroll på kontroll. Flickan är procentuellt alldeles för liten och har blivit mindre för varje gång. Inget farligt men tillräckligt för att jag ska åka skytteltrafik till lasarettet, läkarna och barnmorskan.
Hon kan vara genetiskt liten men är enligt de som vet förmodligen liten på grund av min stress.
Stress.
Vad är då stress?
Enligt länkarna nedan är det ett tillstånd när allt helt enkelt tar över. Självuppfattningen stämmer inte med verkligheten och det blir helt enkelt för mycket krav på allting.
Jag är stressad med jämna mellanrum.
För några år sedan fick jag en sådan stressreaktion att jag började tappa mitt hår och gjorde vad som förmodligen skulle kallas att gå in i väggen om jag sökt vård. Jag gjorde inte det.
Det var en period när allt hände samtidigt och jag upplevde att hela jag höll på att krascha utan att överhuvudtaget se mig om. Allt blev till ett berg och det var provrörsförsöken som stod överst och vägde. Det var en oerhörd press.
Jag lärde mig något av det.
Sedan dess har jag haft max ett jobb åt gången plus politiken och musiken.
Jag slutade jobba så mycket och drog ner på spelandet.
Jag slutade att försöka göra precis allting.
Jag är medveten om att jag inte behöver se alla debattprogram, riksdagsdebatter, läsa motioner till riksdagen, gå på alla möten, sköta jobbet, spela var och varannan helg, kvällar och samtidigt försöka reda ut allt annat i mitt liv. Problemet är bara att om jag inte gör det känns det tio gånger värre.
Så länge jag kan minnas har jag varit uppe halva nätterna för att hinna med allt jag vill göra. Mitt liv känns för kort för att sovas bort. De tre till fyra timmars sömn jag har i vanliga fall är nu uppe i runt sex timmar dygnet vilket enligt barnmorskan är ok.
Problemet är att det stör mig.
Jag måste bli mer effektiv den vakna tiden för att hinna med det jag vill göra.
Lillemans tid får dock inte tummas på. Han är viktigast.
När då läkarna säger till mig att jag ska stressa ner blir det ytterligare en stressfaktor. De pratade om att lägga in mig och inför det känner jag ren panik. Jag har inte tid. Jag har så mycket som inte är klart och till imorgon har jag tusen saker jag måste göra!
Stress.. Mmm.. Kan kalla det för det men det är inte så lätt att bara ta bort den.
http://www.stress.org/stress-effects/
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Stress/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress
Hon kan vara genetiskt liten men är enligt de som vet förmodligen liten på grund av min stress.
Stress.
Vad är då stress?
Enligt länkarna nedan är det ett tillstånd när allt helt enkelt tar över. Självuppfattningen stämmer inte med verkligheten och det blir helt enkelt för mycket krav på allting.
Jag är stressad med jämna mellanrum.
För några år sedan fick jag en sådan stressreaktion att jag började tappa mitt hår och gjorde vad som förmodligen skulle kallas att gå in i väggen om jag sökt vård. Jag gjorde inte det.
Det var en period när allt hände samtidigt och jag upplevde att hela jag höll på att krascha utan att överhuvudtaget se mig om. Allt blev till ett berg och det var provrörsförsöken som stod överst och vägde. Det var en oerhörd press.
 |
| noyes-health.org |
Sedan dess har jag haft max ett jobb åt gången plus politiken och musiken.
Jag slutade jobba så mycket och drog ner på spelandet.
Jag slutade att försöka göra precis allting.
Jag är medveten om att jag inte behöver se alla debattprogram, riksdagsdebatter, läsa motioner till riksdagen, gå på alla möten, sköta jobbet, spela var och varannan helg, kvällar och samtidigt försöka reda ut allt annat i mitt liv. Problemet är bara att om jag inte gör det känns det tio gånger värre.
Så länge jag kan minnas har jag varit uppe halva nätterna för att hinna med allt jag vill göra. Mitt liv känns för kort för att sovas bort. De tre till fyra timmars sömn jag har i vanliga fall är nu uppe i runt sex timmar dygnet vilket enligt barnmorskan är ok.
Problemet är att det stör mig.
Jag måste bli mer effektiv den vakna tiden för att hinna med det jag vill göra.
Lillemans tid får dock inte tummas på. Han är viktigast.
När då läkarna säger till mig att jag ska stressa ner blir det ytterligare en stressfaktor. De pratade om att lägga in mig och inför det känner jag ren panik. Jag har inte tid. Jag har så mycket som inte är klart och till imorgon har jag tusen saker jag måste göra!
Stress.. Mmm.. Kan kalla det för det men det är inte så lätt att bara ta bort den.
http://www.stress.org/stress-effects/
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Stress/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress
