Förvånad?
Till viss del men inte så mycket ändå.
Jag tycker att det har gått att se de vindar som har blåst hyfsat bra.
Sverigedemokraternas framgångar är jag inte alls förvånad över och detsamma gäller Miljöpartiet, det parti som sedan nyår inte fått en enda kritisk artikel tillskriven sig.
Media måste helt enkelt vara nöjda för som jag ser det är det de som gett framgångar. Om runt åttio procent av journalisterna är rödgröna och de inte har skrivit en enda kritisk artikel, är det inte konstigt om de partierna går framåt. För alla de som aldrig läser partiprogrammen och bara läser skvallerpressen framstår de som "tänker på sina barn och barnbarn" som det enda vettiga alternativet.
För de som följer media kan man inte annat än tycka synd om det parti som alltid blir jagade och utsatta. De får även väldigt mycket uppmärksamhet.
Fi har gått starkt framåt och det bevisar för mig enbart vad jag redan har gissat om många människor utan att verka överlägsen. Det är människor som inte läser eller tar till sig mer än det absolut nödvändigaste. De ska stå för jämlikhet. De är feminister. Kallar de det verkligen för jämlikhet när det bara handlar om kvinnor? Vad hade hänt om det hade varit tvärtom?
Jag har tidigare skrivit om Fi:
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2014/05/gullegrisen-f.html
Vi har alltså nu att se fram emot några som vill ha veganmat i alla skolor, sexualundervisning för femåringar och betygen ska bort i skolan. Extremvänstern tar sig fram i Sverige.
.jpg)
I andra länder är det extremhögern.
Vilket är egentligen värst?
Jag hyllar verkligen inte någon av genrerna.
Igår hade P4 bjudit in topprepresentanter från Sd och Fi.
I mina ögon står de på var sin sida om hur allt ska fungera eller inte.
Fis representant visade dock verkligen vad hon tyckte om de mänskliga rättigheterna, alla människors lika värde och demokrati när hon berättade att hon under inga omständigheterna kunde tänka sig att ens tycka likadant som motparten.
Demokrati. Det finaste Sverige har men det bryr sig inte Fi, som ska älska alla, om.
För mig finns det olika vägar att gå efter ett sådant här val.
Alla partier som har gått dåligt, inkluderat mitt, ska tänka igenom vad vi gör för fel och för mig är det rätt uppenbart. Miljöpartiet gullas fram och tillbaka av media vilket är katastrofalt och en stor anledning till deras framgångar. Sverigedemokraterna jagas och de kan inte ens prata på ett torg utan att bli störda av alla demokratiska vänsteranhängare. De som inte tagit sig fram måste se till vilken del det är som vi missar. Det går inte att skylla på att väljarna är mindre vetande för det håller inte. Ta tag i de frågor som är obekväma och låt inte partier som påstår att de värnar om sina barnbarn få så starkt fäste. Vi bryr oss alla om framtiden och kommande generationer även om det är på olika sätt.
Det kommer bli en väldigt intressant valrörelse till hösten.
Till viss del men inte så mycket ändå.
Jag tycker att det har gått att se de vindar som har blåst hyfsat bra.
Sverigedemokraternas framgångar är jag inte alls förvånad över och detsamma gäller Miljöpartiet, det parti som sedan nyår inte fått en enda kritisk artikel tillskriven sig.
Media måste helt enkelt vara nöjda för som jag ser det är det de som gett framgångar. Om runt åttio procent av journalisterna är rödgröna och de inte har skrivit en enda kritisk artikel, är det inte konstigt om de partierna går framåt. För alla de som aldrig läser partiprogrammen och bara läser skvallerpressen framstår de som "tänker på sina barn och barnbarn" som det enda vettiga alternativet.
För de som följer media kan man inte annat än tycka synd om det parti som alltid blir jagade och utsatta. De får även väldigt mycket uppmärksamhet.
Fi har gått starkt framåt och det bevisar för mig enbart vad jag redan har gissat om många människor utan att verka överlägsen. Det är människor som inte läser eller tar till sig mer än det absolut nödvändigaste. De ska stå för jämlikhet. De är feminister. Kallar de det verkligen för jämlikhet när det bara handlar om kvinnor? Vad hade hänt om det hade varit tvärtom?
Jag har tidigare skrivit om Fi:
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2014/05/gullegrisen-f.html
Vi har alltså nu att se fram emot några som vill ha veganmat i alla skolor, sexualundervisning för femåringar och betygen ska bort i skolan. Extremvänstern tar sig fram i Sverige.
I andra länder är det extremhögern.Vilket är egentligen värst?
Jag hyllar verkligen inte någon av genrerna.
Igår hade P4 bjudit in topprepresentanter från Sd och Fi.
I mina ögon står de på var sin sida om hur allt ska fungera eller inte.
Fis representant visade dock verkligen vad hon tyckte om de mänskliga rättigheterna, alla människors lika värde och demokrati när hon berättade att hon under inga omständigheterna kunde tänka sig att ens tycka likadant som motparten.
Demokrati. Det finaste Sverige har men det bryr sig inte Fi, som ska älska alla, om.
För mig finns det olika vägar att gå efter ett sådant här val.
Alla partier som har gått dåligt, inkluderat mitt, ska tänka igenom vad vi gör för fel och för mig är det rätt uppenbart. Miljöpartiet gullas fram och tillbaka av media vilket är katastrofalt och en stor anledning till deras framgångar. Sverigedemokraterna jagas och de kan inte ens prata på ett torg utan att bli störda av alla demokratiska vänsteranhängare. De som inte tagit sig fram måste se till vilken del det är som vi missar. Det går inte att skylla på att väljarna är mindre vetande för det håller inte. Ta tag i de frågor som är obekväma och låt inte partier som påstår att de värnar om sina barnbarn få så starkt fäste. Vi bryr oss alla om framtiden och kommande generationer även om det är på olika sätt.
Det kommer bli en väldigt intressant valrörelse till hösten.
