För femton år sedan idag satt jag med min familj i Limhamn och tittade på Öresundsbron som höll på att byggas. Grått och blåsigt väder och en stämning som gick att ta på. Det har gått femton år sedan men minnet sitter väldigt hårt för en väldigt kär vän till familjen gick efter en tids sjukdom bort denna dag och så länge jag lever kommer den fjortonde maj förknippas med detta.
Jag har alltid förundrats över min pappas minne. Där finns information och en gissning på tiden som i princip alltid stämmer och med åldern har jag nu förstått hur det fungerar. Vissa minnen sitter där och gör det väldigt enkelt att relatera runt dem. Jag kan vara osäker på när Elvis dog men jag levde inte då. Morgonen då rubrikerna berättade att Lady D avlidit sitter dock fast som om det vore igår. Detta var 1997 och kan inte glömmas. Familjens vän gick vidare 1999. Estonia sjönk 1994. 2001 förknippar många med 9/11 och 2004 kom tsunamin. Plötsligt är det lättare att gissa sig till händelser runt omkring med liten marginal.
Femton år går väldigt snabbt. Jag gick på högstadiet och visste egentligen ingenting om livet som jag ser det idag. Jag minns dock vilka bekymmer jag hade då och dessa femton år har varit en lång resa som inte alltid varit en dans på rosor. Det finns beslut jag ångrat men det hjälper inte nu. Jag vet dock att mycket av mitt tänk angående religioner kom vid denna tid och just denna dag. Min övertygelse är att du går vidare och att de som betytt något för dig i detta livet kommer dyka upp även i nästa även om det är i en annan form.
Känslor och upplevelser är inget som någon annan kan bestämma över. Mina upplevelser är mina oavsett om någon annan förstår dem eller inte. Jag avskyr Sarah Brightmans Time to say goodbye och stänger fortfarande av radion om den dyker upp för tårarna börjar spruta av minnet när jag spelade den på vännens begravning och det tog väldigt många år innan jag klarade att vara där igen. Åren har sedan dess kantats av vänner som gått vidare och åren präntas in och hjälper mig att minnas tiden runt. Jag är inte längre den person jag var då och kommer aldrig bli det igen för med åren kommer erfarenheten och hur jobbigt det än kunde vara att försöka ta in det när man var tjugo så gör erfarenheten den som är tio år äldre sitt. Om tio år har jag ännu mer i bagaget och kan titta tillbaka för att förhoppningsvis le åt det mesta.
Jag är fortfarande en väldigt hetsig person och har alltid varit. Jag har fortfarande väldigt svårt att vara tyst men tiden har lärt mig att alla strider inte är värda att ta. Det finns ingen mening att hata någon och jag väljer alltid istället att bara stänga den dörren för att aldrig någonsin titta efter igen. Jag tycker mest synd om andra och anser att det är synd om många människor. Jag släpper inte människor så tätt inpå livet som jag gjorde förr för erfarenheten säger att jag kommer bli bränd. Tyvärr.
Du har bara ett liv så lev det för chansen kommer kanske igen, men du minns den inte.
Idag finns du speciellt i våra tankar även om jag inte kan gå förbi en affär inredd i din stil utan att dra på smilebanden och tänka på just dig. Du finns ständigt i våra tankar.
Jag har alltid förundrats över min pappas minne. Där finns information och en gissning på tiden som i princip alltid stämmer och med åldern har jag nu förstått hur det fungerar. Vissa minnen sitter där och gör det väldigt enkelt att relatera runt dem. Jag kan vara osäker på när Elvis dog men jag levde inte då. Morgonen då rubrikerna berättade att Lady D avlidit sitter dock fast som om det vore igår. Detta var 1997 och kan inte glömmas. Familjens vän gick vidare 1999. Estonia sjönk 1994. 2001 förknippar många med 9/11 och 2004 kom tsunamin. Plötsligt är det lättare att gissa sig till händelser runt omkring med liten marginal.
.png) |
| asmulekafe.blogspot.com |
Känslor och upplevelser är inget som någon annan kan bestämma över. Mina upplevelser är mina oavsett om någon annan förstår dem eller inte. Jag avskyr Sarah Brightmans Time to say goodbye och stänger fortfarande av radion om den dyker upp för tårarna börjar spruta av minnet när jag spelade den på vännens begravning och det tog väldigt många år innan jag klarade att vara där igen. Åren har sedan dess kantats av vänner som gått vidare och åren präntas in och hjälper mig att minnas tiden runt. Jag är inte längre den person jag var då och kommer aldrig bli det igen för med åren kommer erfarenheten och hur jobbigt det än kunde vara att försöka ta in det när man var tjugo så gör erfarenheten den som är tio år äldre sitt. Om tio år har jag ännu mer i bagaget och kan titta tillbaka för att förhoppningsvis le åt det mesta.
Jag är fortfarande en väldigt hetsig person och har alltid varit. Jag har fortfarande väldigt svårt att vara tyst men tiden har lärt mig att alla strider inte är värda att ta. Det finns ingen mening att hata någon och jag väljer alltid istället att bara stänga den dörren för att aldrig någonsin titta efter igen. Jag tycker mest synd om andra och anser att det är synd om många människor. Jag släpper inte människor så tätt inpå livet som jag gjorde förr för erfarenheten säger att jag kommer bli bränd. Tyvärr.
Du har bara ett liv så lev det för chansen kommer kanske igen, men du minns den inte.
Idag finns du speciellt i våra tankar även om jag inte kan gå förbi en affär inredd i din stil utan att dra på smilebanden och tänka på just dig. Du finns ständigt i våra tankar.
