Kappan efter vinden.

Jag är inte som alla andra och har aldrig varit. Jag är sjukt envis och har en livsuppfattning om att livet ska levas nu, men under ansvar. Jag planerar saker i lång väg och försöker alltid leva som jag lär. Min uppfattning är att alla får ha sin åsikt och tycka vad man vill, men moral och självkännedom är en stor brist på främst människor inom politiken.

Jag kan helt enkelt inte låta bli att skriva om den roll mitt tidigare parti och media har i hur Sverige ser ut. Mest skrämmande av allt är att man idag, mellan fem och åtta år efter att jag sa samma sak, aldrig någonsin skulle ge någon annan cred och skocken som följer ifrågasätter ingenting. Man har helt enkelt vänt hand och tycker idag helt tvärtemot vad man gjorde några år tidigare.

Hur kan man ens försvara sin egen position!?

Det är för mig hyckleri och ryggradslöst.

Jag skrev om kunskapstest redan i juli 2012. I oktober 2015 skrev jag om det igen och då tog det hus i h*lvete.(https://sverigesradio.se/artikel/6281083) Hur kunde jag ens påstå att människor kom till Sverige med annat än tanken om att bli en del av samhället? Jag krävde både prov i svenska och allmänkunskap.
Moderaterna blev upprörda och bakom kulisserna var det desto värre men det blev bara en artikel utåt. (https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=6281350) Locket lades på. Jag skulle helst uteslutas. Bilden jämte är från denna veckan. NU, mellan fem och åtta år efter att jag höll på att uteslutas för detta, så har riks vaknat till.
Värst av allt är att tydligen tycker nu ALLA i partiet likadant. Ingen säger emot. Den lilla eliten skriker hoppa och samtliga ute i landet hoppar på kommando. Den som genom åren har vågat ifrågasätta är borta. Partiet vill nämligen inte ha någon som säger emot eller tycker annorlunda.

Jag inser att jag har varit före i tiden och många har genom åren sagt det till mig. "Du måste förstå att det tar längre tid för andra". Det betyder dock att jag ligger före i väldigt mycket annat också och jag har en enkel anledning till det: Jag jobbar.
Jag är ute och träffar "vanliga" människor och hör vad som sägs.
Jag fortsätter att plugga och utbilda mig medan detta parti styrs av en man som aldrig har arbetat en dag då han är en politisk broiler, och en kvinna som levt sitt liv genom en kristen sekt.

Nästa fråga blir sedan skolan. Innan valet blev jag riktigt rädd för det parti jag förespråkade, när de visade på total inkompetens om varför elever blir underkända i skolan. Det är tydligen lättast att ha en uppfattning om att lärarna är inkompetenta och att elever inte förstår, istället för att inse att systemet kanske är fel.
Jämför det med ett privat företag.
Tänk er att var femte anställd inte klarar sina arbetsuppgifter.
Då hade man omplacerat denne anställde eller sagt upp den.
I skolans värld går inte det utan skolan ska vara till för alla.
Då måste man tänka om. Då måste man se till att dessa elever också finner sin plats i den organisation som finns.
Om alla barn /elever hade varit jämnbördiga så hade det varit lättare men de är ju inte det. Barn är individer som fungerar på olika sätt.

Klarar en elev inte skolan så finns det en anledning och jag kan på rak arm säga att lösningen till 100% INTE är att förlänga skoldagarna för lågstadiet. Tänk att elever som är mellan sex och tio år ska gå i skolan till cirka halv tre varje dag. Elever från tolv år ska utöver detta gå på lovskola för att klara skolan.
Det är ett skuldbeläggande och ett socialistiskt grupptvång som ska införas för att betygen har dalat. Man vägrar inse att det är den förändrade sammansättningen av skolans elever som är anledningen. Barn i skolan har inte blivit mer korkade med åren.
Det är yttre faktorer som har påverkat.

Grundbulten är okunskapen kring skolan.
Bara för att du har gått i skolan vet du inte vad som är bäst och om du bara har gått i skolan och sedan jobbat politiskt så vet du uppenbarligen inte mycket. Det finns de elever som blir underkända för att de inte bryr sig om skolarbetet. Då måste man fundera över varför detta sker.
Det finns de som blir underkända för att de helt enkelt inte kan.
Kontentan måste bli den stora frågan: Är det meningsfullt att studera i ett halvt liv?
Behöver Sverige det?
Måste verkligen alla läsa vidare?

För mig är alla lika mycket värda och jag tycker det är skrämmande när de "högutbildade" tror att hela världen ska bli som dem. När de inte längre får mat på bordet eller bilen går sönder, då kanske de förstår.

Riks måste förstå att om de vill att elever ska lära sig i skolan, så måste lärarna få vara just det! Låt rektorn vara rektor! Idag läggs det tid på bråket som hände i helgen, kränkningsanmälningar till förbannelse och digitalt lärande samtidigt som många inte kan skriva sitt namn i skrivstil eller skriva en halv sida för hand. DET anses nämligen inte viktigt längre.
Lärare idiotförklaras och misstros, ska vidareutbildas och ständigt pådyvlas andra saker än det de ska göra. Högskoleutbildningen ska förlängas men man går fortfarande bara några dagar i veckan och i slutändan har studenten fått väldigt mycket abstrakt men väldigt lite teoretiskt tänk.

I allt detta politiska.
I den värld som faktiskt styrs av de människor som hellre följer massan än leder den, finns media. Vart är nu media?
Vart finns de journalister i de större medierna, som ser verkligheten och ifrågasätter?
Som ställer de knepiga frågorna till detta och de andra politiska partierna, som uppenbarligen inte har sett verkligheten innan?

Min uppfattning är att dessa partier kommer försvinna.
Det kan omöjligt finnas de som vill rösta på personer, i partier, som ständigt förändrar sin åsikt för att passa i en felsydd handske.