Bebisspråk är för mig något av det mest vansinniga som finns. Jag köper att man ändrar röstläge till riktigt små barn och tramsar sig men när "bebisen" blivit lite äldre tror jag det är direkt skadligt att prata bebisspråk med sina barn. Varför ska det hittas på nya ord för saker?
 |
| minbebis.com |
Varför skulle jag säga tutten, tutte, nappe eller något annat löjligt när det heter napp?
Detsamma gäller kackorna, vovven, kissen, brumbrumen, mojmoj...
Listan kan göras väldigt lång.
Varför?
Bland det värsta som finns är dessutom att höra dessa föräldrar prata så när de kommer ut bland andra männsikor. Det är skor, hunden, katten, bilen och mormor.
De andra orden finns inte.
Jag ser mer mening med att prata ett helt annat språk.
För många år sedan hade jag en diskussion med en/ett förskola/dagis som hade hittat på ett eget teckenspråk för att barn som inte talade så tidigt skulle kunna förklara vad de ville ändå.
Helt ok!
Om det är riktigt teckenspråk. Varför lära sig rörelser som egentligen inte betyder någonting?
Om det är riktigt teckenspråk. Varför lära sig rörelser som egentligen inte betyder någonting?
Det finns ett fullt fungerande teckenspråk som då barnet även kunde haft nytta av i framtiden.
Här finns inga omskrivningar. Ord ska sägas på det sätt som vuxna talar.
Hur många hade lyssnat om jag sagt att jag skulle ta brumbrumen till affären?
Jag hörde forskning om just detta för något år sedan men är inte människa till att hitta länkar till det hur mycket jag än letar. Att hitta kommentarer från diverse sidor om matsatsen är inte så svårt men för mig betyder inte det att de har rätt.
Här kommer inte talas bebisspråk.
