Jag äter precis vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill. Gravad lax, brieost.. Alla böcker om hur man ska bete sig och vad man ska tänka på har jag slängt i en hög och aldrig tittat på. Sannolikheten talar för sig själv och jag tycker det är tramsigt att följa en bok istället för att tänka logiskt. Överkonsumtion är inte bra av något.
Jag har inte beställt någon barnvagn.
Varför skulle jag?
Jag avskyr att ut och röra mig i onödan och att springa rundor med en barnvagn är jag inte intresserad av. Min tid kan användas till betydligt viktigare saker. Jag sitter hellre utanför och fikar, tittar och skakar på huvudet åt alla dem som joggar förbi för att solen visar sig. Finns det inget bättre att fördriva sin tid på? Lillemans vagn är knappt använd. Vi har burit honom överallt istället. Skulle det bli panik kan vi använda den. Spjälsäng fanns redan. Det har köpts in lite kläder och de är i svart och rött trots att jag vet att det ska bli en flicka. Jag tycker inte om sorteringen över hur det ska vara. De rosa och lila kläder som ligger i byrån har andra kommit hit med. I veckan fick jag frågan om vad för bedövning jag skulle ha. Bedövning?
Jag har överhuvudtaget inte tänkt på det men har kommit fram till att det finns de som arbetar med att förlösa barn dygnet runt och jag litar på dem. De kan göra vad de vill. Det enda jag har bett om är att de inte ska skära sönder tatueringen på magen om de skulle behöva göra ett kejsarsnitt. Gör de det ändå så går det att lösa det med. Det är inte hela världen.
Frågan kom om att gå i en föräldragrupp. Jag tror det kan vara bra för de som är osäkra eller är nya på ett ställe. Jag är det inte. Aldrig i livet. Allting löser sig och jag tänker inte ägna en tanke åt det. Jag vill inte sitta i ett rum och prata om förlossningar, blöjor eller barnmat. Jag vet, jag har förutfattade meningar men jag betvivlar att det är konflikten i Israel/Palestina som diskuteras.. sista programmet av Debatt, insändarna i tidningen eller vad någon tycker om den sista debatten i riksdagen.
Jag är inte intresserad av att höra skryt om allas barn för de flesta är sådana. Jag gör hellre tvärtom. Alla år inom skolan och barnomsorgen har gjort sitt. Det finns inga föräldrar som inte tycker att just deras telning är den sötaste, smartaste och duktigaste av alla. De är dessutom så "före" gällande allt och skrytet är grymt jobbigt att lyssna på. Precis som om det skulle spela någon roll i längden. Om jag så tycker att Lilleman är bäst i världen så skulle jag aldrig säga det. Tycker jag den lilla är sötast i världen kommer jag inte säga det för alla tänker så. För mig är utseendet inget man skryter med och hos små barn finns ytterst lite att skryta med då de flesta följer samma kurva. Ska någon skryta om något får det vara kunskap men kunskapen är inte så hög bland spädbarn. Det är bara jobbigt att lyssna på dessa föräldrarna och jag tror inte att det är bra att barn alltid får höra att de är bättre än andra. De kommer bli nästa generations, förlåt alla partikamrater som inte vet att vi pratar så här på landet, moderatglin. (Det innebär tweenies som levt hela sitt liv och fått allt de pekat på, hört vad fantastiska de är och där föräldrarna alltid skyddat dem trots att de har fel.)
De kommer sätta sig högst upp på en piedestal där de tror att de är ofelbara.
Under mina år inom skolverksamheten har jag stött på både under och överpresterande barn men de är alla bra på sitt sätt. En gång har jag stött på en elev som i mina ögon kunde blivit en ny Einstein med rätt vägledning. Att sätta 17 av 18 rätt på ett iqtest när man är sju år gammal är bra. Särskilt när man gör det innan tiden är slut och det är "artonårsgräns" på testet.
Diabetesprovet var negativt. Det förvånade nog många och även mig. Med mitt sockerintag (som alltid funnits där och inte har kommit nu) borde jag inte "klara" det. Mitt enda aber är att mitt immunförsvar totalt har kraschat. Jag har varit sjuk sedan i julas och hostar så jag spyr i princip varenda dag för att inte tala om nätterna. Jag mår alltså inte illa utan spyr bara. I helgen när vi skulle ut och spela hade vår chaufför tur att jag hann få upp halsduken som skydd. Där kommer det enda jag är rädd för fram. Mina tänder. Jag vill inte ha frätskador på dem. Jag äter inte extra mycket av någonting utan känner att jag gör och lever precis som innan.
Jag skyller ingenting på att jag är tjock nu. Jag får inte hämta ved längre men gör det ändå när jag är hemma själv och det behövs. Jag får gå två rundor istället. Det enda jag inte kan göra är att spela på min tenorsax. Jag klarar inte att få in så mycket luft i lungorna att jag får bra ljud. Den konstanta förkylningen hjälper inte till.
Jag har förstått att det finns appar för gravida men jag förstår inte varför jag skulle hålla koll på det sättet. Jag förstår inte heller varför jag ska ha koll på vilken vecka jag är i eller vad som händer då. Att få barn är något av det mest naturliga i hela världen och absolut inget som gör mig unik på något sätt. Jag är en av väldigt många. Det löser sig till slut och ut kommer hon i vilket fall som helst vare sig jag har koll eller inte. Inget av det betyder att jag bryr mig mindre men jag är nog mer försiktig. Jag har varit med om för många gånger att det inte fungerat.
Med tanke på hur många år detta tog och hur mycket pengar vi lagt på detta borde jag förmodligen bete mig tvärtom. Jag gör det inte. Jag fungerar inte så.
Det hade inte förvånat mig om det inte slutar bra. Jag är en pessimist så.
Kunde jag få påssjuka som ett av femtio fall i Sverige om året trots vaccinering och få tumörer som en av hundra om året så är med all sannolikhet inte all fara över än. Det hade varit typiskt och jag tänker inte ta ut för mycket i förväg och riskera en total psykisk kollaps. Det är lättare att vara kall.
Det ligger inte i mina händer att se om det blir bra eller inte och på något sätt så löser allt sig.
Framtiden utvisar hur det blir.
Jag har inte beställt någon barnvagn.
Varför skulle jag?
 |
| alltommat.se |
Jag avskyr att ut och röra mig i onödan och att springa rundor med en barnvagn är jag inte intresserad av. Min tid kan användas till betydligt viktigare saker. Jag sitter hellre utanför och fikar, tittar och skakar på huvudet åt alla dem som joggar förbi för att solen visar sig. Finns det inget bättre att fördriva sin tid på? Lillemans vagn är knappt använd. Vi har burit honom överallt istället. Skulle det bli panik kan vi använda den. Spjälsäng fanns redan. Det har köpts in lite kläder och de är i svart och rött trots att jag vet att det ska bli en flicka. Jag tycker inte om sorteringen över hur det ska vara. De rosa och lila kläder som ligger i byrån har andra kommit hit med. I veckan fick jag frågan om vad för bedövning jag skulle ha. Bedövning?
Jag har överhuvudtaget inte tänkt på det men har kommit fram till att det finns de som arbetar med att förlösa barn dygnet runt och jag litar på dem. De kan göra vad de vill. Det enda jag har bett om är att de inte ska skära sönder tatueringen på magen om de skulle behöva göra ett kejsarsnitt. Gör de det ändå så går det att lösa det med. Det är inte hela världen.
Frågan kom om att gå i en föräldragrupp. Jag tror det kan vara bra för de som är osäkra eller är nya på ett ställe. Jag är det inte. Aldrig i livet. Allting löser sig och jag tänker inte ägna en tanke åt det. Jag vill inte sitta i ett rum och prata om förlossningar, blöjor eller barnmat. Jag vet, jag har förutfattade meningar men jag betvivlar att det är konflikten i Israel/Palestina som diskuteras.. sista programmet av Debatt, insändarna i tidningen eller vad någon tycker om den sista debatten i riksdagen.
Jag är inte intresserad av att höra skryt om allas barn för de flesta är sådana. Jag gör hellre tvärtom. Alla år inom skolan och barnomsorgen har gjort sitt. Det finns inga föräldrar som inte tycker att just deras telning är den sötaste, smartaste och duktigaste av alla. De är dessutom så "före" gällande allt och skrytet är grymt jobbigt att lyssna på. Precis som om det skulle spela någon roll i längden. Om jag så tycker att Lilleman är bäst i världen så skulle jag aldrig säga det. Tycker jag den lilla är sötast i världen kommer jag inte säga det för alla tänker så. För mig är utseendet inget man skryter med och hos små barn finns ytterst lite att skryta med då de flesta följer samma kurva. Ska någon skryta om något får det vara kunskap men kunskapen är inte så hög bland spädbarn. Det är bara jobbigt att lyssna på dessa föräldrarna och jag tror inte att det är bra att barn alltid får höra att de är bättre än andra. De kommer bli nästa generations, förlåt alla partikamrater som inte vet att vi pratar så här på landet, moderatglin. (Det innebär tweenies som levt hela sitt liv och fått allt de pekat på, hört vad fantastiska de är och där föräldrarna alltid skyddat dem trots att de har fel.)
De kommer sätta sig högst upp på en piedestal där de tror att de är ofelbara.
Under mina år inom skolverksamheten har jag stött på både under och överpresterande barn men de är alla bra på sitt sätt. En gång har jag stött på en elev som i mina ögon kunde blivit en ny Einstein med rätt vägledning. Att sätta 17 av 18 rätt på ett iqtest när man är sju år gammal är bra. Särskilt när man gör det innan tiden är slut och det är "artonårsgräns" på testet.
Diabetesprovet var negativt. Det förvånade nog många och även mig. Med mitt sockerintag (som alltid funnits där och inte har kommit nu) borde jag inte "klara" det. Mitt enda aber är att mitt immunförsvar totalt har kraschat. Jag har varit sjuk sedan i julas och hostar så jag spyr i princip varenda dag för att inte tala om nätterna. Jag mår alltså inte illa utan spyr bara. I helgen när vi skulle ut och spela hade vår chaufför tur att jag hann få upp halsduken som skydd. Där kommer det enda jag är rädd för fram. Mina tänder. Jag vill inte ha frätskador på dem. Jag äter inte extra mycket av någonting utan känner att jag gör och lever precis som innan.
Jag skyller ingenting på att jag är tjock nu. Jag får inte hämta ved längre men gör det ändå när jag är hemma själv och det behövs. Jag får gå två rundor istället. Det enda jag inte kan göra är att spela på min tenorsax. Jag klarar inte att få in så mycket luft i lungorna att jag får bra ljud. Den konstanta förkylningen hjälper inte till.
Jag har förstått att det finns appar för gravida men jag förstår inte varför jag skulle hålla koll på det sättet. Jag förstår inte heller varför jag ska ha koll på vilken vecka jag är i eller vad som händer då. Att få barn är något av det mest naturliga i hela världen och absolut inget som gör mig unik på något sätt. Jag är en av väldigt många. Det löser sig till slut och ut kommer hon i vilket fall som helst vare sig jag har koll eller inte. Inget av det betyder att jag bryr mig mindre men jag är nog mer försiktig. Jag har varit med om för många gånger att det inte fungerat.
Med tanke på hur många år detta tog och hur mycket pengar vi lagt på detta borde jag förmodligen bete mig tvärtom. Jag gör det inte. Jag fungerar inte så.
Det hade inte förvånat mig om det inte slutar bra. Jag är en pessimist så.
Kunde jag få påssjuka som ett av femtio fall i Sverige om året trots vaccinering och få tumörer som en av hundra om året så är med all sannolikhet inte all fara över än. Det hade varit typiskt och jag tänker inte ta ut för mycket i förväg och riskera en total psykisk kollaps. Det är lättare att vara kall.
Det ligger inte i mina händer att se om det blir bra eller inte och på något sätt så löser allt sig.
Framtiden utvisar hur det blir.
