Fler adoptioner inom Sverige kan nu bli aktuellt och anledningen är att vår socialförsäkringsminister Ulf Kristersson tillsammans med sin stab nu gått igenom de regler som finns idag.
Sverige har blivit världsledande på adoptioner från andra länder men har ytterst få inom landets gränser. Han anser att det svenska familjehemssystemet oftast ser till de biologiska föräldrarnas bästa istället för vad vi är skyldiga till och där FNs barnkonvention är tydlig.
Det är tydligen lätt att se hur svårt många barn i andra länder har det men inte i Sverige trots att antalet placerade barn är många. Vi måste börja sätta barnet i första rummet.
Jag tycker detta är bra. Barnets bästa ska alltid vara i centrum oavsett vad det gäller!
Många påstår sig se till det men sällan är det så.
Alliansregeringen ändrade i lagen så att det från och med i fjol ligger ett måste på socialen att överväga en vårdnadsöverflyttning av barn som har varit placerade i familjehem i mer än tre år. Anledningen är inte att reta eller störa någon utan just att se till barnets bäst.
Ett barn som har varit permanent boende hos en familj i över tre år, och många gånger från tidig ålder, har sina rötter där och bör då få säkerheten att de ska stanna där. En vårdnadsöverflyttning är då väldigt bra ur säkerhetssynpunkt för barnet.
En adoption hade dock varit ännu bättre.
Samtidigt är jag väldigt tacksam över att reglerna för familjehem ska bli hårdare och hade jag fått bestämma hade det fått vara betydligt hårdare kontroller än vad det är.
Ibland blir jag förvånad över hur dåligt samordnade olika instanser är. Speciellt på saker som jag anser är självklara. Idag är det så att om ett familjehem blir anmält och bortplockat som familjehem, kan de med många gånger goda resultat bli familjehem i en annan kommun eller firma. Jag tycker detta är fel. Har de missbrukat sitt förtroende en gång är sannolikheten stor att de gör det igen och då ser man inte till barnets bästa. Barn kan aldrig hjälpa att de finns till och bör heller aldrig straffas för det. Många gör tyvärr skillnad på sina egna, partners tidigare barn eller placerade barn. För mig är detta hemskt. Hade vi delat på oss och min man hade träffat någon med barn hade jag älskat dem lika mycket som mina egna och vice versa. Det är självklart för mig och jag önskar att det var det för alla.
Statistik visar att familjehemsplacerade barn löper betydligt större risk för att hamna fel och i kriminalitet som vuxna och jag är säker på att en av anledningarna till det är för att många genom hela sitt liv känner sig osäkra och vilse på var de verkligen hör hemma. Genom en adoption hade dessa barn och ungdomar fått en fast och trygg punkt i livet. Någon de alltid kunde lutat sig på och jag tror att det är det bästa för barnet.
Jag hoppas de fortsatta utredningarna går snabbt för att fler barn ska få känna sig tryggare snabbare.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-svenska-barn-bor-adopteras_3346554.svd
http://www.folkbladet.se/nyheter/?articleid=6857043
http://rod.se/utredare-vill-ha-tuffare-krav-p%C3%A5-familjehem/
Sverige har blivit världsledande på adoptioner från andra länder men har ytterst få inom landets gränser. Han anser att det svenska familjehemssystemet oftast ser till de biologiska föräldrarnas bästa istället för vad vi är skyldiga till och där FNs barnkonvention är tydlig.
Det är tydligen lätt att se hur svårt många barn i andra länder har det men inte i Sverige trots att antalet placerade barn är många. Vi måste börja sätta barnet i första rummet.
Jag tycker detta är bra. Barnets bästa ska alltid vara i centrum oavsett vad det gäller!
Många påstår sig se till det men sällan är det så.
.png) |
| sr.se |
Ett barn som har varit permanent boende hos en familj i över tre år, och många gånger från tidig ålder, har sina rötter där och bör då få säkerheten att de ska stanna där. En vårdnadsöverflyttning är då väldigt bra ur säkerhetssynpunkt för barnet.
En adoption hade dock varit ännu bättre.
Samtidigt är jag väldigt tacksam över att reglerna för familjehem ska bli hårdare och hade jag fått bestämma hade det fått vara betydligt hårdare kontroller än vad det är.
Ibland blir jag förvånad över hur dåligt samordnade olika instanser är. Speciellt på saker som jag anser är självklara. Idag är det så att om ett familjehem blir anmält och bortplockat som familjehem, kan de med många gånger goda resultat bli familjehem i en annan kommun eller firma. Jag tycker detta är fel. Har de missbrukat sitt förtroende en gång är sannolikheten stor att de gör det igen och då ser man inte till barnets bästa. Barn kan aldrig hjälpa att de finns till och bör heller aldrig straffas för det. Många gör tyvärr skillnad på sina egna, partners tidigare barn eller placerade barn. För mig är detta hemskt. Hade vi delat på oss och min man hade träffat någon med barn hade jag älskat dem lika mycket som mina egna och vice versa. Det är självklart för mig och jag önskar att det var det för alla.
Statistik visar att familjehemsplacerade barn löper betydligt större risk för att hamna fel och i kriminalitet som vuxna och jag är säker på att en av anledningarna till det är för att många genom hela sitt liv känner sig osäkra och vilse på var de verkligen hör hemma. Genom en adoption hade dessa barn och ungdomar fått en fast och trygg punkt i livet. Någon de alltid kunde lutat sig på och jag tror att det är det bästa för barnet.
Jag hoppas de fortsatta utredningarna går snabbt för att fler barn ska få känna sig tryggare snabbare.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-svenska-barn-bor-adopteras_3346554.svd
http://www.folkbladet.se/nyheter/?articleid=6857043
http://rod.se/utredare-vill-ha-tuffare-krav-p%C3%A5-familjehem/
