söndag 24 augusti 2014

Emilie Pilthammar till riksdagen!

Fötterna på jorden, 31 år och boendes i Hällevik, Sölvesborg, tillsammans med min familj och vår grå jako.

Jag tänkte skriva vem jag är och vad jag vill för er som nu är intresserade av att veta detta. Är det någon som har fler funderingar eller vill veta något annat så är ni välkomna att höra av er på emilie.pilthammar@moderat.se så kommer jag besvara er fråga så fort jag kan.

Som skrivet är jag 31 år gammal och född 1983 i Karlskrona. Släkten är från början valloner men den närmsta familjen och släkten är från Österlen och Listerlandet. Som barn var jag betydligt tystare än vad jag är idag och det enda som egentligen gjorde att jag lämnade hemmet var att jag skulle spela musik i olika orkestrar och det är det intresse jag fortfarande har kvar. Jag spelar idag i Sölvesborgs Musikkår och i ett irländskt band som heter Irish Pitch men jag har dock varit med i ett antal ensembler, symfoniorkester och Karlskronas Hemvärnsorkester.
Jag började att spela orgel som fyraåring och är därefter skolad i violin och tvärflöjt men spelar idag utöver dessa bland annat tenorsaxofon, gitarr och piano.
Jag gick ren naturvetenskaplig linje på gymnasiet men ville egentligen gå på musikalgymnasium då allt estetiskt alltid har tilltalat mig. Jag brydde mig inte så mycket som jag borde och fick därför gå ett fjärde år för att sedan ta ut mitt slutbetyg. Därifrån gick jag direkt till lärarhögskolan i Kristianstad och läste till matte och naturkunskapslärare och idag har jag fyra månader kvar för att ta ut en examen på även musik och idrott.
Sedan jag tog ut min examen 2006 har jag fortsatt att läsa då jag vill lära mig mer och jag tror aldrig att jag kommer att sluta läsa helt då jag är rädd för att bli totalt låst till det jag en gång lärt mig. Jag vill inte fastna i ett tänk och aldrig komma därifrån.

Mitt intresse för politik kom redan i tidiga tonåren då jag tjänat pengar på mitt första sommarjobb och det här med skatt blev väldigt tydligt. Jag ville inte ge någon annan de pengar jag arbetat ihop.
På den vägen är det och efterhand har jag blivit mer och mer intresserad.

Jag är uppfostrad med att man kan säga till alla att de har fel, bara man gör det på rätt sätt och det lever jag efter. Även det att man ska skilja på sak och person. Mina vänner har sedan uppväxten och fram tills nu varit vida spridda i sina åsikter men det har aldrig gjort mig någonting. Jag har alltid ansett mig själv vara en flummig estetare och känner mig fortfarande sådan även om mitt parti med all sannolikhet inte skulle beskrivas så. Mitt stora intresse för musik, fotografering och resande gör att jag, förmodligen, har en annorlunda syn på väldigt mycket.
Jag letar inte politiska fel hos andra och skulle aldrig trampa över någon för att ta mig någonstans. Min själ och mina åsikter är inte heller till salu och jag går hellre min egen väg, även om den skulle bli ensam, än att tiga och finna mig i att andra bestämmer över mig.
Jag är en vuxen människa som tar mina egna beslut och de beslut jag tar, de står jag för.

Jag går till val på den jag är och vad jag tycker för Moderaterna då de är det parti som bäst stämmer överens med de tankar och tycken jag har, även om det inte är i exakt allt.
I de åsikterna vill jag dock ta mig till Stockholm för att förändra och föra in min syn på saken då jag anser att de som röstar på mig vill att jag ska göra det. En av de saker jag vill föra in och förändra är den centrering av storstäderna jag upplever finns i vårt land. Stockholm är visserligen vår huvudstad men jag har närmre till Köpenhamn och ut i Europa tar jag mig på ett par timmar landvägen. Det fungerar inte på landet som i storstaden och det måste in lite perspektiv på en del saker.

Sedan många år tillbaka har mitt stora mål i livet varit att ta mig till riksdagen av den anledning att det är dit man måste ta sig för att förändra de saker jag vill förändra.
Jag vill förbättra villkoren för de utsatta barn och unga som finns idag genom att ändra några av de texter som socialtjänsten följer. Detta är mitt huvudämne och det genomsyrar allt. Barnets bästa.
Detta finns inom både kommun och landsting men vill man förändra grunden är det riksdagen jag måste ta mig till.
Förutom barnets bästa vill jag ha ett starkare rättsväsende och anser att straffen i vårt land bör bli hårdare men mer förstående. Det låter förmodligen flummigt, men jag anser det värre att avsiktligt skada någon annan än att lura staten på pengar.
Jag anser att straffen ska följa folkets åsikter mer än vad de gör och jag förespråkar att alla kan begå misstag. Ett misstag är dock en gång. Två gånger är en gång för mycket och då ska straffet bli desto hårdare.
Det tredje jag brinner för är förankrat med det första: barnets bästa. Jag vill att skolan ska vara mer fokuserad på eleverna då jag anser att debatten idag många gånger handlar mer om hur jobbigt mycket är för lärarna, och inte om det blir bättre för eleverna.
Jag jobbar som lärare och älskar det yrket. Jag kommer alltid ha det att luta mig mot och det är jag tacksam för. Läraryrket är världens bästa jobb och det jag kommer återgå till den dag jag har förändrat allt jag vill ändra på.

Den sista fråga jag vill driva är vår motorväg genom Blekinge; E22an. Stockholm har inte förstått att denna väg är en livsnerv in i vårt land från stora delar av Europa och då fungerar det inte med den väg som finns. Jag anser denna motorväg vara betydligt viktigare än utbyggnaden av olika tågnät, busslinjer och omfartsleder i våra stora städer för hur ska trafiken ta sig dit om inte över landsgränsen här i söder?

Inför riksdagsvalet tänker jag såhär:
Förra valet var jag 170 röster från en riksdagsplats och det är inte så mycket. Jag står på fjärde plats i detta val medan jag förra gången stod på den tredje. Jag kommer göra mitt bästa för att ta mig in i riksdagen men tittar på listan och ser att tiden ligger för mig. Jag hinner gissningsvis med sju-åtta val till innan min tid är helt passé så jag känner mig inte orolig. Dessutom är min övertygelse att det finns en mening med allt som sker.

Får jag din röst till riksdagen kommer jag göra mitt absolut bästa för att föra fram folkets talan. Folket på landets talan, för jag är inte en stadstjej och kommer aldrig bli. Jag är en person som är van att kämpa och arbeta mig fram och kommer fortsätta med det utan att för den delen använda fina ord och termer. Jag behöver inte det för min övertygelse är att de flesta helst vill ha "vanliga" människor att styra vårt land.
 
“I would rather be governed by the first 2000 people in the Manhattan phone book than the entire faculty of Harvard.”
― William F. Buckley Jr.

Jag kommer inte göra väldigt mycket reklam för mig då jag anser att jag har något ingen av de andra kandidaterna har, jag har denna blogg. Jag har skrivit minst ett inlägg om vad jag tycker, i olika frågor, varenda dag sedan det förra valet och jag kommer fortsätta. Jag kommer synliggöra vad jag gör i riksdagen om jag kommer in, inte bara valåret utan alla år, alltid. Oavsett vad ni undrar om mig så finns det garanterat något om det skrivet här och räds er inte att fråga om det är något ni inte hittar.
emilie.pilthammar@moderat.se

Jag vill föra just Din röst i riksdagen och hoppas på att få ett kryss den 14 september!
Tack!