Robin Williams har gått vidare från detta livet till nästa.
En man som alltid syntes glad och som enligt vännerna alltid var en uppåt person med upptåg för sig hela tiden. Det kanske är så. Desto sämre du mår desto gladare är du utåt för att ingen ska se verkligheten.
Gårdagens diskussioner på radion handlade till stor del om varför så många människor mår sämre idag än förr. En av de kurser jag har tar upp att det är olika modernt med olika tillstånd och detta decenniets stora "mode" är utbrändhet.
Självmord bör dock inte vara ett mode.
Frågan ställdes varför så många väljer att begå självmord och jag har inget universalsvar men jag anser mig ha ett hum om varför ungdomar mår dåligt.
Jag tror få tar livet av sig i rädsla för klimathot, gifter i maten eller dåliga betyg i skolan.
Jag har skrivit det tidigare och står fast vid att den som har ett starkt skyddsnät är mer skyddad från sådant här än andra. De som har en familj som alltid funnits där har färre anledningar till att avsluta detta liv. För så ser jag det. Detta liv. Min övertygelse är att det kommer fler.
Jag är dock fullt medveten om att det inte alltid stämmer.
Det finns händelser som kan knäcka vem som helst och jag anser att det egna livet är upp till var och en att bestämma över hur hemskt det än kan vara att någon väljer att inte längre finnas ibland oss.
Vad det gäller ungdomar som mår dåligt skyller jag samhället och den "moderna" värld vi lever i. Är det konstigt att barnen inte känner sina föräldrar när de ägnar nio-tio timmar på dagis varje dag? Efter dagis/skola/fritids är det träning och övning. Hästen behöver skötas om.
De som väljer att jobba färre timmar för att umgås med sina barn är tyvärr inte i majoritet och anledningarna är oftast att man inte har råd. Prioritering kallar jag det.
Skippa den nya bilen. Skippa en utlandssemester. Skippa de nya kläderna och spendera den tiden hemma istället. Barnen uppfostras på kommunala kollektiv istället för av föräldrarna.
Barnen lever alltså stora delar av sina liv med andra än familjen. När de sedan kommer upp i tonåren, är det konstigt att de inte har någon att stötta sig mot?
Föräldrarna har med all sannolikhet inte tid då heller. Karriären är ju väldigt viktig.
Jag tror att om den ena föräldern hade varit hemma eller åtminstone endast jobbat halvtid så hade barnen vuxit upp till betydligt tryggare människor.
Tid är pengar sägs det.
Jo, men du lever inte för att jobba. Du jobbar för att kunna leva så jag anser det bättre att se över vad som verkligen är viktigt och sedan prioritera.
Min favorit har alltid varit Döda Poeters Sällskap och det är tragiskt att denne man valt att inte längre leva bland oss. Hoppas han har fått den frid han sökte.
http://www.svt.se/kultur/film/polisen-bekraftar-williams-sjalvmord
En man som alltid syntes glad och som enligt vännerna alltid var en uppåt person med upptåg för sig hela tiden. Det kanske är så. Desto sämre du mår desto gladare är du utåt för att ingen ska se verkligheten.
 |
| thewrap.com |
Självmord bör dock inte vara ett mode.
Frågan ställdes varför så många väljer att begå självmord och jag har inget universalsvar men jag anser mig ha ett hum om varför ungdomar mår dåligt.
Jag tror få tar livet av sig i rädsla för klimathot, gifter i maten eller dåliga betyg i skolan.
Jag har skrivit det tidigare och står fast vid att den som har ett starkt skyddsnät är mer skyddad från sådant här än andra. De som har en familj som alltid funnits där har färre anledningar till att avsluta detta liv. För så ser jag det. Detta liv. Min övertygelse är att det kommer fler.
Jag är dock fullt medveten om att det inte alltid stämmer.
Det finns händelser som kan knäcka vem som helst och jag anser att det egna livet är upp till var och en att bestämma över hur hemskt det än kan vara att någon väljer att inte längre finnas ibland oss.
Vad det gäller ungdomar som mår dåligt skyller jag samhället och den "moderna" värld vi lever i. Är det konstigt att barnen inte känner sina föräldrar när de ägnar nio-tio timmar på dagis varje dag? Efter dagis/skola/fritids är det träning och övning. Hästen behöver skötas om.
De som väljer att jobba färre timmar för att umgås med sina barn är tyvärr inte i majoritet och anledningarna är oftast att man inte har råd. Prioritering kallar jag det.
Skippa den nya bilen. Skippa en utlandssemester. Skippa de nya kläderna och spendera den tiden hemma istället. Barnen uppfostras på kommunala kollektiv istället för av föräldrarna.
Barnen lever alltså stora delar av sina liv med andra än familjen. När de sedan kommer upp i tonåren, är det konstigt att de inte har någon att stötta sig mot?
Föräldrarna har med all sannolikhet inte tid då heller. Karriären är ju väldigt viktig.
Jag tror att om den ena föräldern hade varit hemma eller åtminstone endast jobbat halvtid så hade barnen vuxit upp till betydligt tryggare människor.
Tid är pengar sägs det.
Jo, men du lever inte för att jobba. Du jobbar för att kunna leva så jag anser det bättre att se över vad som verkligen är viktigt och sedan prioritera.
Min favorit har alltid varit Döda Poeters Sällskap och det är tragiskt att denne man valt att inte längre leva bland oss. Hoppas han har fått den frid han sökte.
http://www.svt.se/kultur/film/polisen-bekraftar-williams-sjalvmord
