måndag 2 december 2019

En helt vanlig tråkig heterosexuell svensk tjej.

Tjej är kanske att ta i.
Dam känns för gammalt.
Flicka för ungt.
Käring kanske är mer lämpligt.
Jag är en helt vanlig heterosexuell, blond, normalbygd, tråkig svensk käring.
Mina föräldrar är vita, talar svenska och är födda i Sverige.
Jag raljerar men någonstans känns det som om jag är en utrotningshotad art.
Vad är det för fel på att bara vara vanlig!?
svt.se

Jesus älskar alla barnen.. alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Den är jag uppväxt med och jag står för det.
Det är nämligen totalt ointressant för mig vilken läggning någon har, hur de ser ut eller vilken religion de tror på så länge det inte skadar någon annan.
Utan att på något sätt varken förringa eller förlöjliga någon som känner att de inte är "vanliga" så innebär det ordet i princip allt för mig.

Om nu Jesus älskar alla barnen, varför krångla till det?
I Malmö har det satts upp en ny altartavla.
En hbtq-tavla som förställer två Adam och två Eva samt en transsexuell kvinna.
Gud gjorde människan till sin avbild och borde då också förstå att vad som finns på en bild är helt meningslöst. Gud älskade ju alla!?

För mig blir det trams när kyrkan inte står upp för det grundläggande utan att lägga politik i tänket. För så ser jag detta. Kyrkan ska vara politiskt obunden men med denna tavla frångår de just det.
För.. om Jesus älskar alla barnen, måste det verkligen visas allting då?
De glömde dock mig.

Jag är ju bara en vanlig, blond, tråkig heterosexuell käring.
Gud glömde uppenbarligen människor med lite övervikt också men det talas det tyst om..

https://www.svt.se/kultur/kontroversiell-altartavla-invigs-i-malmo-1
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/har-invigs-sveriges-forsta-hbtq-altartavla-i-s-t-pauli-kyrka-i-malmo