torsdag 12 december 2019

De lättkränktas land.

Jag må bli hycklad men jag kommer in i döden påstå att jag har rätt.
Fram för civilkuragen.

Jag har förståelse för att det i vissa situationer kan vara så att en tillsägelse inte är på plats men det är upp till var och en att ha lite skinn på näsan.
För mig är det mycket märkligt att kvinnor av idag inte klarar av att säga ifrån när det blir obehagligt. Jag köper det om det är en ungdom mot en äldre person, någon du eventuellt står i särställning till eller om det är en förövare som gör något brottsligt.
MEN.. om någon skulle lägga handen på mitt lår och jag hade upplevt att det var obehagligt, då hade jag sagt ifrån direkt. Jag hade inte väntat i tre år och sedan polisanmält det.
svt.se

Vi lever i en tid där många kvinnor lägger pengar på att fixa brösten, fettsuga lite, tatuera ögonbrynen, förstora läpparna, silikon, botox och restylan i kroppen.
Naglarna och ögonfransarna ska fixas.
Helst ska det vara gymbilder och matbilder med.
Alla bilder retuscheras sedan digitalt så att man ser ut som en uppstoppad anka med perfekt hy.
Man tror att man är perfekt men klarar inte av att använda sunt förnuft.

Det må vara jag som är skum men igen, hade någon lagt sin hand på min kropp så att jag hade upplevt det som obehagligt, då hade jag sagt ifrån direkt.
Det andra alternativet är att jag hade gjort likadant tillbaka.
För mig är detta mycket en generationssak som många inte heller förstår och jag tror att just äldre män många gånger är de som inte tänker så.

Titta på ett uteställe förr i tiden.
Nu tänker jag sextiotalet och bakåt eller kasedansen idag.
Mannen ska då hålla sin hand på midjan ner mot baken.
Inget märkligt i min värld.
Idag skulle det generera en anmälan istället för att kvinnan, om handen kasar för långt ner, drar upp den igen eller säger till.
Vad är problemet?
Det har hänt mig mer än en gång, då jag spenderat mycket tid på krogarna, att det har kommit händer där de inte borde vara och antingen har jag bara ignorerat det eller har jag sagt till direkt.

I en tid när alla ska vara perfekta, med det perfekta hemmet och sin pluttiga gulliga familj så klarar man inte av att stå upp för sig själv.
Man utstrålar plast samtidigt som man värnar om miljön och anmäler istället för att säga ifrån.
Det är enligt mig sjukt.

Jag känner inte Eskil Erlandsson och jag vet inte vad han har gjort eller inte.
För mig är det rätt ovidkommande.
Kvinnorna borde ha sagt ifrån direkt och inte väntat.
Det jag vet är att han blev av med sin plats i riksdagen på grund av anklagelser och det är exakt samma sak som miljöpartisten härom veckan råkade ut för.
Anklagelser som rätten inte bedömer är korrekta, gör att en person blir av med sitt yrke.
Varenda parti i riksdagen, ursäkta uttrycket, är skitnödiga och fäller hellre än friar.

Vad har hänt med civilkuragen i samhället!?
I ett land som Sverige, fullt med kulturvurmare och människor som anser att mångkultur är det bästa, borde det inte vara främmande att man har olika uttryck för olika saker.
Om jag minns rätt så är den personliga sfären i Sverige ungefär 50 centimeter.
Kommer någon närmre än det så backar man på automatik.
I någon stam, tror det var i Afrika eller Indonesien, där människorna lever långt från civilisationen pratar vi tiotal metrar som personlig sfär. Det är alltid olika och upp till individen men hur ska någon veta det om man inte säger ifrån?

Till er kvinnor där ute som tycker att allt är så känsligt:
Skaffa er civilkurage.

https://www.svt.se/nyheter/advokaten-signalen-blir-att-en-kvinnokropp-ar-okej-att-ta-pa-utan-samtycke
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/i-dag-kommer-domen-mot-eskil-erlandsson