Jag tror på att människor är olika med olika förutsättningar och viljor. Det sägs att alla föds lika och det må vara sant. Därefter väntar dock en väldigt brokig massa på att ta sig fram i livet och alla har inte samma förutsättningar hur gärna någon än vill det.
Den som jobbar i skolan är medveten om alla åttaåringar, tioåringar eller tolvåringar inte är likadana. Det är inget konstigt utan det bara är så. Skolans roll är då att se till alla.
Jag tycker svensk skola är fel på många sätt och ofta ser man hellre nackdelar än fördelar. Jag tycker vårt system med åldersindelade grupper är fel och jag anser att skolstarten skulle vara mognad och testbaserad. Med detta menar inte jag att de ska testas på Pythagoras sats direkt men att det på något sätt ska gå att se hur barnet ligger till och detta finns det redan färdiga modeller för.
Jag anser att en flexibel skolstart från fem till möjligtvis åtta år skulle vara det bästa för eleven. Föräldrarna hade förmodligen sett det som ett nederlag om deras barn inte började först men om de kunde se förbi det tror jag det hade hjälpt många. OM skolan hade haft klasser baserat på kunskap och inte ålder tror jag det hade varit lättare både för eleverna och lärarna att hjälpa dem framåt. Att börja skolan ett eller två år senare betyder inte att eleven inte kan, men kanske behöver leka av sig något år till på förskolan.
Utöver detta hade jag gärna sett terminsprov för att eleven skulle få ta sig upp. Det behöver inte vara något märkligt eller konstigt men att släppa upp en elev från femman till sexan som inte klarar treans gångertabell kommer skapa en elev som varken vågar eller kan visa sig och många gånger resulterar detta i uppror och stök. Det ska ju vara för barnets bästa. Är det barnets bästa att gå i samma klass med dem som råkar vara födda samma år eller de som ligger på samma nivå kunskapsmässigt?
Skolan kan inte ge alla exakt samma förutsättningar och ofta är det de elever som ligger i framkant och är duktiga som får backa då lärarna inte hinner med dessa. De är dessutom många gånger självgående och klarar sig på egen hand.
Vi går i skolan till nionde klass sedan skiljer sig utbildningarna åt och jag är väldigt tacksam om att högskole och universitetskravet på gymnasiets utbildningar inte längre är i fokus. Jag tror tvärtom vad de rödgröna säger att alla visserligen är lika, men samtidigt väldigt olika.
Jag tror inte alla vill ha en föreberedande utbildning för att läsa vidare och jag tror inte att alla passar till att sedan ägna ytterligare år i skolan. Lärlingssystemet var bland det bästa vi har infört och det står jag för. Jag tror det är väldigt bra att alla elever nu inte behöver bli tvingade till att läsa ämnen de aldrig behöver och inte ser ett intresse i.
Jag gick själv natur. Lät ju väldigt fint men jag var inte intresserad vilket resulterade i att jag gjorde allt annat än att ägna tid åt det jag skulle. Det fanns en anledning att jag fick läsa ett år till på gymnasiet och det finns en anledning att jag sedan läste till lärare. Jag vill ge alla barn de förutsättningar de behöver och i min värld finns det inga sämre jobb. Jobb är alltid bra.
Vill du bli snickare behöver du ingen högskoleutbildning. Skulle du sen ändra dig och vilja läsa ändå så ska förutsättningarna ges för denna möjlighet.
Jag blir glad när jag läser denna korta artikel. Jag tror lärlingvarianten är ett fantastiskt bra sätt att få ut ungdomar i jobb, att se till att vissa yrken inte dör ut och att verkligen se till den enskilde individen. Alla vill kanske inte läsa och då är lärlingplatsen ett väldigt bra alternativ. Hade jag bestämt hade jag dessutom önskat att fler utbildningar hade detta även på högskolenivå. Då inte bara någon vecka efter ett par terminer utan direkt. Läraryrket är ett bra exempel på detta då det viktigaste eleverna kan få för sin utbildning, är lärare som älskar sitt jobb och gör det för att de vill, inte för att de upptäckte efter alldeles för många terminer att det inte var det de ville bli men då tyckte att de hade läst för länge för att börja om.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/larlingar-populara-hos-arbetsgivarna
Den som jobbar i skolan är medveten om alla åttaåringar, tioåringar eller tolvåringar inte är likadana. Det är inget konstigt utan det bara är så. Skolans roll är då att se till alla.
Jag tycker svensk skola är fel på många sätt och ofta ser man hellre nackdelar än fördelar. Jag tycker vårt system med åldersindelade grupper är fel och jag anser att skolstarten skulle vara mognad och testbaserad. Med detta menar inte jag att de ska testas på Pythagoras sats direkt men att det på något sätt ska gå att se hur barnet ligger till och detta finns det redan färdiga modeller för.
Jag anser att en flexibel skolstart från fem till möjligtvis åtta år skulle vara det bästa för eleven. Föräldrarna hade förmodligen sett det som ett nederlag om deras barn inte började först men om de kunde se förbi det tror jag det hade hjälpt många. OM skolan hade haft klasser baserat på kunskap och inte ålder tror jag det hade varit lättare både för eleverna och lärarna att hjälpa dem framåt. Att börja skolan ett eller två år senare betyder inte att eleven inte kan, men kanske behöver leka av sig något år till på förskolan.
Utöver detta hade jag gärna sett terminsprov för att eleven skulle få ta sig upp. Det behöver inte vara något märkligt eller konstigt men att släppa upp en elev från femman till sexan som inte klarar treans gångertabell kommer skapa en elev som varken vågar eller kan visa sig och många gånger resulterar detta i uppror och stök. Det ska ju vara för barnets bästa. Är det barnets bästa att gå i samma klass med dem som råkar vara födda samma år eller de som ligger på samma nivå kunskapsmässigt?
Skolan kan inte ge alla exakt samma förutsättningar och ofta är det de elever som ligger i framkant och är duktiga som får backa då lärarna inte hinner med dessa. De är dessutom många gånger självgående och klarar sig på egen hand.
.png) |
| ncc.se |
Jag tror inte alla vill ha en föreberedande utbildning för att läsa vidare och jag tror inte att alla passar till att sedan ägna ytterligare år i skolan. Lärlingssystemet var bland det bästa vi har infört och det står jag för. Jag tror det är väldigt bra att alla elever nu inte behöver bli tvingade till att läsa ämnen de aldrig behöver och inte ser ett intresse i.
Jag gick själv natur. Lät ju väldigt fint men jag var inte intresserad vilket resulterade i att jag gjorde allt annat än att ägna tid åt det jag skulle. Det fanns en anledning att jag fick läsa ett år till på gymnasiet och det finns en anledning att jag sedan läste till lärare. Jag vill ge alla barn de förutsättningar de behöver och i min värld finns det inga sämre jobb. Jobb är alltid bra.
Vill du bli snickare behöver du ingen högskoleutbildning. Skulle du sen ändra dig och vilja läsa ändå så ska förutsättningarna ges för denna möjlighet.
Jag blir glad när jag läser denna korta artikel. Jag tror lärlingvarianten är ett fantastiskt bra sätt att få ut ungdomar i jobb, att se till att vissa yrken inte dör ut och att verkligen se till den enskilde individen. Alla vill kanske inte läsa och då är lärlingplatsen ett väldigt bra alternativ. Hade jag bestämt hade jag dessutom önskat att fler utbildningar hade detta även på högskolenivå. Då inte bara någon vecka efter ett par terminer utan direkt. Läraryrket är ett bra exempel på detta då det viktigaste eleverna kan få för sin utbildning, är lärare som älskar sitt jobb och gör det för att de vill, inte för att de upptäckte efter alldeles för många terminer att det inte var det de ville bli men då tyckte att de hade läst för länge för att börja om.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/larlingar-populara-hos-arbetsgivarna
