Mammans rätt till sina barn är det få som säger något om. Det anses av många vara en självklarhet att det ska vara just mamman som ska ha barnen om det skulle bli en separation.
Jag tänker inte alls så men vet att många gör det.
För många år sedan hörde jag en mamma som sa "Yes! I veckan fick jag full vårdnad om barnen så nu kan han se i stjärnorna efter dem!". Hon trodde förmodligen att jag skulle säga grattis men jag blev mest irriterad över detta uttalande som jag anser vara fruktansvärt.
För mig är båda föräldrarna viktiga så länge det är så att de är friska och klarar av att ta det ansvar ett föräldraskap innebär. För mig innebär det att alltid sätta barnens bästa först.
Jag tycker inte att "vinna" full vårdnad, när båda parter kan räknas som normala, är något bra.
Är man så pass vuxen att man klarat att skaffa barn och leva med den andre föräldern ett tag bör man också vara så pass mogen att man ser vad som är bäst för barnen. Bäst för barnen är för mig att få stanna där de känner sig hemma så länge som möjligt och det absolut viktigaste, de måste se att föräldrarna beter sig som vuxna människor och pratar med varandra.
Det sägs att kärleken består men att föremålen skiftar och jag tror det stämmer. Det kan hända vem/vilka som helst att det bästa helt enkelt blir att dela på sig. Händer det blir det jobbigt för barnen men många gånger en lättnad när de ser tillbaka. En delning sker inte efter många år av konstant lycka utan efter en lång tids bråk och osämja. Många gånger blir det lugnare för barnen när föräldrarna bor på ett varsitt håll.
Jag har aldrig förstått varför det inte fungerar att umgås alla när en delning skett och föräldrarna träffat nya. Har den nye kärleken dessutom barn sedan tidigare kan familjen helt plötsligt bli väldigt stor och jag har aldrig sett ett problem med det. Högtider som jul bör man kunna fira tillsammans som i Tomten är far till alla barnen men utan allt bråk. Alla är väl vuxna?
Om någon blir sårad och lämnad. Ok.
Det gör ont och svider men går över oavsett vad någon tror i början.
Har man barn så låt det gå över snabbt för barnens bästa och se sen till att svälja stoltheten. Vi lever bara här en gång och bör då må bra vilket jag endast tror att en enda människa i hela världen kan styra; du själv. Det är inte alla andras problem.
Att fler pappor nu tar del av vårdnaden ser jag som väldigt positivt!
Det fattas många manliga förebilder för många barn och jag blir glad när det nu är så att fler pappor väljer att ta en aktiv del av sina barns liv.
Barnen förlorar kanske sin kärnfamilj, men båda föräldrarna är fortfarande lika viktiga.
Jag hoppas att denna trenden fortsätter.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5730001
Jag tänker inte alls så men vet att många gör det.
För många år sedan hörde jag en mamma som sa "Yes! I veckan fick jag full vårdnad om barnen så nu kan han se i stjärnorna efter dem!". Hon trodde förmodligen att jag skulle säga grattis men jag blev mest irriterad över detta uttalande som jag anser vara fruktansvärt.
För mig är båda föräldrarna viktiga så länge det är så att de är friska och klarar av att ta det ansvar ett föräldraskap innebär. För mig innebär det att alltid sätta barnens bästa först.
Jag tycker inte att "vinna" full vårdnad, när båda parter kan räknas som normala, är något bra.
Är man så pass vuxen att man klarat att skaffa barn och leva med den andre föräldern ett tag bör man också vara så pass mogen att man ser vad som är bäst för barnen. Bäst för barnen är för mig att få stanna där de känner sig hemma så länge som möjligt och det absolut viktigaste, de måste se att föräldrarna beter sig som vuxna människor och pratar med varandra.
.png) |
| aftonbladet.se |
Jag har aldrig förstått varför det inte fungerar att umgås alla när en delning skett och föräldrarna träffat nya. Har den nye kärleken dessutom barn sedan tidigare kan familjen helt plötsligt bli väldigt stor och jag har aldrig sett ett problem med det. Högtider som jul bör man kunna fira tillsammans som i Tomten är far till alla barnen men utan allt bråk. Alla är väl vuxna?
Om någon blir sårad och lämnad. Ok.
Det gör ont och svider men går över oavsett vad någon tror i början.
Har man barn så låt det gå över snabbt för barnens bästa och se sen till att svälja stoltheten. Vi lever bara här en gång och bör då må bra vilket jag endast tror att en enda människa i hela världen kan styra; du själv. Det är inte alla andras problem.
Att fler pappor nu tar del av vårdnaden ser jag som väldigt positivt!
Det fattas många manliga förebilder för många barn och jag blir glad när det nu är så att fler pappor väljer att ta en aktiv del av sina barns liv.
Barnen förlorar kanske sin kärnfamilj, men båda föräldrarna är fortfarande lika viktiga.
Jag hoppas att denna trenden fortsätter.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5730001
