En 93-åring dödade en 89-åring på ett äldreboende i Karlshamn. Rubrikerna har studsat mot alla sedan det hände och riksnyheterna i alla medier har haft detta uppe.
De båda männen bodde ihop och bråk uppstod vilket resulterade i att en av dem inte längre lever.
Jag skulle vilja påstå att en närsynt människa tänker ungefär som så att "Stackars den döde med anhöriga". Jo, jag tycker också synd om dem men minst lika mycket synd om de anhöriga till den som nu är anklagad för dråp och personen själv. Jag har väldigt svårt för att se att en helt frisk äldre man bestämmer sig för att, efter 93 levda år, helt enkelt ha ihjäl sin rumskamrat.
Förmodligen inte.
Jag vet inte vilka personerna är eller vad som har hänt men jag tänker såhär när jag hör nyheten:
1. Rumskamrat? Menar de att två för varandra helt okända män delar lägenhet när det finns problem för sambos/gifta som levt ett helt liv tillsammans, att bo tillsammans?
Hur kan man sätta två okända äldre människor tillsammans?
Jag hade aldrig accepterat det, varken nu eller sen.
2. Jag vet inte om dessa personer är dementa men sannolikheten är ju inte obefintlig att det när man levt i runt nittio år inte är helt klar i huvudet. Den som varit ute och besökt människor som har demens vet att de många gånger är väldigt aggressiva. I diskussionen på Lotta Bromé diskuterades även att dessa personer är som barn igen. De vet inte vad de har gjort.
3. Hur kan kommunen tillåta detta? Hur kan regelverket vara så dåligt att detta får hända? Sådant här måste man förutse och när det handlar om äldre, bör alla tänka på att vi alla (eller de flesta) kommer hamna där en dag. Vi kommer ha anhöriga där. Vill vi att de ska ha det såhär?
Jag anser att vården av våra äldre måste bli bättre och många gånger måste personalen som arbetar med detta få uppskattning för det de gör. Tyvärr finns det överallt människor som har detta jobb trots att de egentligen inte vill och då ser jag det som väldigt viktigt att kommunen låter sina anställda prova på andra saker. Trivs den anställde gör de förhoppningsvis ett bättre jobb.
Jag anser att en lämplighetsprövning bör göras av personalen. Idag går man väldigt mycket efter betyg eller omdömen och det är bra när det gäller tekniska saker. Medmänsklighet får man dock inte på ett papper eller under en utbildning. Vi är alla skapta för att jobba med olika saker.
Den anklagade mannen är 93 år. En högaktningsfull ålder. Ingen utom möjligen de inblandade vet vad som hände och likväl som det kan ha varit den överlevande mannen som gått till attack, kan det vara han som enbart har försvarat sig. I denna ålder är man ingen ungdom längre och tål förmodligen inte lika mycket som en tjugoåring.
Jag hoppas att ALLA inblandade, i båda parter, får ro i det som hänt och kan gå vidare. Det som har hänt är tragiskt och jag hoppas att kommunen ser över vilken policy de har för sina boenden och absolut går igenom hur man kan sätta två för varandra okända människor i samma lägenhet. Det borde ingå i sunt förnuft att ingen vill bli tvingad att bo på en liten yta med någon man inte känner.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/flera-fall-av-vald-pa-aldreboenden
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekingenytt/93-aring-gripen-for-drap
De båda männen bodde ihop och bråk uppstod vilket resulterade i att en av dem inte längre lever.
Jag skulle vilja påstå att en närsynt människa tänker ungefär som så att "Stackars den döde med anhöriga". Jo, jag tycker också synd om dem men minst lika mycket synd om de anhöriga till den som nu är anklagad för dråp och personen själv. Jag har väldigt svårt för att se att en helt frisk äldre man bestämmer sig för att, efter 93 levda år, helt enkelt ha ihjäl sin rumskamrat.
Förmodligen inte.
Jag vet inte vilka personerna är eller vad som har hänt men jag tänker såhär när jag hör nyheten:
1. Rumskamrat? Menar de att två för varandra helt okända män delar lägenhet när det finns problem för sambos/gifta som levt ett helt liv tillsammans, att bo tillsammans?
Hur kan man sätta två okända äldre människor tillsammans?
Jag hade aldrig accepterat det, varken nu eller sen.
 |
| visdomsnettet.dk |
3. Hur kan kommunen tillåta detta? Hur kan regelverket vara så dåligt att detta får hända? Sådant här måste man förutse och när det handlar om äldre, bör alla tänka på att vi alla (eller de flesta) kommer hamna där en dag. Vi kommer ha anhöriga där. Vill vi att de ska ha det såhär?
Jag anser att vården av våra äldre måste bli bättre och många gånger måste personalen som arbetar med detta få uppskattning för det de gör. Tyvärr finns det överallt människor som har detta jobb trots att de egentligen inte vill och då ser jag det som väldigt viktigt att kommunen låter sina anställda prova på andra saker. Trivs den anställde gör de förhoppningsvis ett bättre jobb.
Jag anser att en lämplighetsprövning bör göras av personalen. Idag går man väldigt mycket efter betyg eller omdömen och det är bra när det gäller tekniska saker. Medmänsklighet får man dock inte på ett papper eller under en utbildning. Vi är alla skapta för att jobba med olika saker.
Den anklagade mannen är 93 år. En högaktningsfull ålder. Ingen utom möjligen de inblandade vet vad som hände och likväl som det kan ha varit den överlevande mannen som gått till attack, kan det vara han som enbart har försvarat sig. I denna ålder är man ingen ungdom längre och tål förmodligen inte lika mycket som en tjugoåring.
Jag hoppas att ALLA inblandade, i båda parter, får ro i det som hänt och kan gå vidare. Det som har hänt är tragiskt och jag hoppas att kommunen ser över vilken policy de har för sina boenden och absolut går igenom hur man kan sätta två för varandra okända människor i samma lägenhet. Det borde ingå i sunt förnuft att ingen vill bli tvingad att bo på en liten yta med någon man inte känner.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/flera-fall-av-vald-pa-aldreboenden
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekingenytt/93-aring-gripen-for-drap
