Landstinget är det organ som står för vården. Det är alltså landstinget, eller regionen i vissa fall, som står för vården. Det är de som gör prioriteringarna över hur saker och ting ska skötas och i vilken ordning. Inte kommunerna. Inte riksdagen. Det är för Blekinges del landstinget som ska ordna köerna. I Blekinge har det sedan urminnes tider varit rött styre.
Frågar ni mig så sätter jag ett "tyvärr" efter.
Jag blir riktigt mörkrädd när jag har läst och sett hur många av vårdtagarna behandlas. Hur kan någon tycka att det är ok med en väntetid på tre månader eller mer för att ta bort en tumör eller cancer? Det ska ske ett omedelbart beslut och klarar inte landstinget personen bor i av det, bör de skicka denne någon annanstans i Sverige. Skulle inte det fungera så betala deras utlandsvistelse med omvårdnad. Det är allt annat än humant att tvinga någon gå och vänta i månader för att ta bort något som kan ta ditt liv. Hur tror någon att dessa personer mår psykiskt?
Den som får en cancerdiagnos, tumör eller annan sjukdom som kan vara livshotande, bör få omedelbar hjälp. Kommer de in en måndag ska de helst ha opererats veckan efter. För att dessa personers psyke ska fungera, för att de så fort som möjligt ska komma tillbaka friska och kunna arbeta igen bör de få vård direkt. Det ska inte finnas en tvekan på hur det ska fungera.
Hur kan då köerna vara så långa?
Min gissning är förutom ineffektivitet och dålig planering av vården och de olika salarna även det faktum att vi har läkarbrist. Salarna används förmodligen bara på dagtid och står tomma på nätterna. Det går inte att operera någon om det inte finns någon som tar det högsta ansvaret och är utbildad läkare. Läkarutbildningarna borde ta in fler i klasserna för att försöka fylla upp de platser vi har i Sverige. Vi har även universitet som har velat starta läkarlinjen och jag har varit på studiebesök runt om i Sverige. Det bestäms dock inte av landstinget.
Hur kan det då vara så att köerna inte existerar på de privata sjukhusen?
För mig är det inte så svårt att åtminstone gissa, de ger personalen högre lön och bättre villkor vilket gör att de stannar. Nöjd personal blir dessutom effektiv.
Vården är många gånger långsam och jag har själv fått uppleva det själv även om det inte var så att det är livshotande att inte kunna skaffa barn. Det är dock så att där kommer åldersfaktumet in. Väntetiden är mellan ett och två år vilket jag inte anser är ok.
Jag önskar ingen sjuk men om det ändå händer, hoppas jag verkligen att de bor i "rätt" landsting så att de får hjälp med en gång. Det är människoplågeri att inte få hjälp med en gång.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/oppositionen-om-vantetiderna-det-duger-inte
Frågar ni mig så sätter jag ett "tyvärr" efter.
Jag blir riktigt mörkrädd när jag har läst och sett hur många av vårdtagarna behandlas. Hur kan någon tycka att det är ok med en väntetid på tre månader eller mer för att ta bort en tumör eller cancer? Det ska ske ett omedelbart beslut och klarar inte landstinget personen bor i av det, bör de skicka denne någon annanstans i Sverige. Skulle inte det fungera så betala deras utlandsvistelse med omvårdnad. Det är allt annat än humant att tvinga någon gå och vänta i månader för att ta bort något som kan ta ditt liv. Hur tror någon att dessa personer mår psykiskt?
 |
| tecknar-olle.se |
Hur kan då köerna vara så långa?
Min gissning är förutom ineffektivitet och dålig planering av vården och de olika salarna även det faktum att vi har läkarbrist. Salarna används förmodligen bara på dagtid och står tomma på nätterna. Det går inte att operera någon om det inte finns någon som tar det högsta ansvaret och är utbildad läkare. Läkarutbildningarna borde ta in fler i klasserna för att försöka fylla upp de platser vi har i Sverige. Vi har även universitet som har velat starta läkarlinjen och jag har varit på studiebesök runt om i Sverige. Det bestäms dock inte av landstinget.
Hur kan det då vara så att köerna inte existerar på de privata sjukhusen?
För mig är det inte så svårt att åtminstone gissa, de ger personalen högre lön och bättre villkor vilket gör att de stannar. Nöjd personal blir dessutom effektiv.
Vården är många gånger långsam och jag har själv fått uppleva det själv även om det inte var så att det är livshotande att inte kunna skaffa barn. Det är dock så att där kommer åldersfaktumet in. Väntetiden är mellan ett och två år vilket jag inte anser är ok.
Jag önskar ingen sjuk men om det ändå händer, hoppas jag verkligen att de bor i "rätt" landsting så att de får hjälp med en gång. Det är människoplågeri att inte få hjälp med en gång.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/oppositionen-om-vantetiderna-det-duger-inte
