Barn har det sämre i Sverige nu än tidigare. Eller tvärtom, beroende på hur man väljer att läsa siffrorna. Artikeln berättar att det 2011 var åtta procent av alla barn, alltså 158 000 stycken, som levde i ett hushåll med låg inkomststandard. Det är en ökning jämfört med 2007 då det bara var sex procent. Det är väldigt lätt för oppositionen att lägga fram det såhär: "På grund av alliansens politik har barn det nu sämre i Sverige än tidigare."
På ett sätt stämmer det då det från 2007 till 2011 blev något sämre. Läser man ordentligt ser man dock att det i slutet på nittiotalet var hela arton procent av barnen som levde i dessa familjer med ont om pengar.
Alltså, från nittiotalet när det var rött styre fram tills nu har det skett en förbättring för barn då det nu är tio procent färre barn som lever i dessa dåliga förhållanden. Vems "fel" är det?
Statistik är fantastiskt när man vill läsa den på det sätt som man får mest vinning på.
Skillnaderna mellan olika grupper av barnfamiljer ökat och barn som bor med båda sina föräldrar har det bättre ställt ekonomiskt och bäst har de det där båda föräldrarna är födda i Sverige.
Jag ser egentligen inte detta som något konstigt.
Du har, i de flesta fall, högre inkomst när du är två med inkomst än en ensam.
Är du född här har du en helt annan fördel då du många gånger sluppit traumatiska händelser, är född med språket och många gånger känner till mer om samhället. Det betyder dock inte att du inte har en möjlighet att ta dig någonstans för det har alla i vårt land.
Vi har alla olika förutsättningar men alla ges möjligheten till en utbildning.
Att det blivit större skillnader mellan olika barnfamiljer är inte bra då det kan betyda att det finns de som fått det sämre. Det kan även vara så att de som hade det bra har fått det ännu bättre och därför verkar de andra ha det sämre även om det inte blivit det.
Jag anser dock, som jag skrivit tidigare, att de familjer som får stöd med hjälp av underhållsstöd borde ha en plikt gentemot denna förvaltning att redogöra vad pengarna går till.
Alla mina år i kassan har gjort mig väldigt skeptisk till hur många familjer lever.
Det finns en anledning att vissa har pengar och andra inte och en av huvudorsakerna jag såg, förutom det faktum att de vuxna hade en totalt likgiltig inställning till pengar och inte förstod ordet hushållning, är tobak och alkohol. Cigaretter, snus och öl. Hade jag jobbat på Systemet hade jag förmodligen kunnat lägga till vissa saker. Dessa varor kostar oerhört mycket pengar och dessa familjer, då även inkluderat barnfamiljer, har en överkonsumtion på dem.
Jag tror inte att pengar alltid leder till lycka. Jag tror inte heller höga inkomster alltid är det som gör att en familj har det gott ställt. Jag tror istället det är som så att de familjer, som har vuxna som kan hushålla med de pengar som finns, får det bäst.
Det är tragiskt att inte alla vuxna klarar att göra inköp som blir bäst för deras barn, istället för att se till sig själv. Jag har en moderat kollega som motionerat om detta med vikten av ekonomi, och just då hushållsekonomi, i skolan men då vi är ett oppositionsparti i kommunen går det inte igenom. Jag är fast övertygad om att det hade varit bra.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/okade-skillnader-mellan-barnfamiljer
På ett sätt stämmer det då det från 2007 till 2011 blev något sämre. Läser man ordentligt ser man dock att det i slutet på nittiotalet var hela arton procent av barnen som levde i dessa familjer med ont om pengar.
Alltså, från nittiotalet när det var rött styre fram tills nu har det skett en förbättring för barn då det nu är tio procent färre barn som lever i dessa dåliga förhållanden. Vems "fel" är det?
Statistik är fantastiskt när man vill läsa den på det sätt som man får mest vinning på.
Skillnaderna mellan olika grupper av barnfamiljer ökat och barn som bor med båda sina föräldrar har det bättre ställt ekonomiskt och bäst har de det där båda föräldrarna är födda i Sverige.
Jag ser egentligen inte detta som något konstigt.
Du har, i de flesta fall, högre inkomst när du är två med inkomst än en ensam.
.png) |
| dn.se |
Vi har alla olika förutsättningar men alla ges möjligheten till en utbildning.
Att det blivit större skillnader mellan olika barnfamiljer är inte bra då det kan betyda att det finns de som fått det sämre. Det kan även vara så att de som hade det bra har fått det ännu bättre och därför verkar de andra ha det sämre även om det inte blivit det.
Jag anser dock, som jag skrivit tidigare, att de familjer som får stöd med hjälp av underhållsstöd borde ha en plikt gentemot denna förvaltning att redogöra vad pengarna går till.
Alla mina år i kassan har gjort mig väldigt skeptisk till hur många familjer lever.
Det finns en anledning att vissa har pengar och andra inte och en av huvudorsakerna jag såg, förutom det faktum att de vuxna hade en totalt likgiltig inställning till pengar och inte förstod ordet hushållning, är tobak och alkohol. Cigaretter, snus och öl. Hade jag jobbat på Systemet hade jag förmodligen kunnat lägga till vissa saker. Dessa varor kostar oerhört mycket pengar och dessa familjer, då även inkluderat barnfamiljer, har en överkonsumtion på dem.
Jag tror inte att pengar alltid leder till lycka. Jag tror inte heller höga inkomster alltid är det som gör att en familj har det gott ställt. Jag tror istället det är som så att de familjer, som har vuxna som kan hushålla med de pengar som finns, får det bäst.
Det är tragiskt att inte alla vuxna klarar att göra inköp som blir bäst för deras barn, istället för att se till sig själv. Jag har en moderat kollega som motionerat om detta med vikten av ekonomi, och just då hushållsekonomi, i skolan men då vi är ett oppositionsparti i kommunen går det inte igenom. Jag är fast övertygad om att det hade varit bra.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/okade-skillnader-mellan-barnfamiljer
