Tjäna en slant, bli familjehem! Tidigare hette det fosterhem men för många år sedan ändrades namnet då det hade fått en så dålig klang då många av barnen som var tänkta att få hjälp, blev misshandlade och utnyttjade istället. För mig har det varit ett kall och sedan min tidiga barndom har tankarna alltid funnits att jag vill hjälpa. Mina dagböcker, som jag skrivit i varenda dag sedan sjuårsåldern upp i tonåren vittnar om detta och de som känner mig kan inte ha missat det.
Att som gammal sitta på ett hem och veta att man har gjort något för någon annan, det ska vara den drivande tanken och känslan. Pengarna kunde de tagit bort för de ska vara oviktiga.
Tro mig. Jag tycker det är väldigt bra att kontrollerna nu höjs för familjehem men jag blir så trött när jag förstår anledningen. Är det för att många tonåringar vittnar om problem?
Nej.
Är det för att en tonåring dog i sitt familjehem i södra Skåne?
Nej.
Anledningen är att man efter ett par år har insett att alla de som plötsligt blev väldigt godhjärtade, som helt plötsligt hade en extra säng i sitt hem, som snabbt blev utredda och vars första fråga var hur mycket de skulle tjäna. De var kanske inte så bra familjehem ändå.
Märkligt.
Godhet kan alltså inte köpas för pengar, fina uppdateringar på sociala medier eller skryt i bekantskapskretsen?
Ordet familjehem borde krympas till "familj". Så borde det nämligen vara för alla de som anser sig fantastiska för att de upplåter ett rum. Saker och ting måste göras helhjärtat om man nu ska göra det. Antalet svenskfödda barn som behöver en placering är många. Antalet utredningar om barn som far illa borde vara betydligt fler och reglerna betydligt tuffare för vad som är en bra familj. Som familjehem borde det vara ännu viktigare.
Barn som blir placerade är väldigt utsatta från dag ett och ska få dubbelt upp av allt. De ska veta hur älskade de är och att de ska få all den respekt de behöver.
Vad menar jag då?
Jo, jag menar att alla de som nu plötsligt bestämt sig för att ta emot ett "ensamkommande flyktingbarn" inte är godhjärtade utan ser på det som en ekonomisk tanke. Självklart inte alla, men många. Var har deras goda hjärta annars funnits innan?
Familjehem borde kontrolleras dubbelt så hårt innan de får bli familjehem. När de är godkända och någon har flyttat in borde det fortsatt vara mycket hårda kontroller och med tonåringar, som de flesta som kommit från kriget är, borde reglerna skärpas betydligt. De är redan väldigt utsatta. Förutom att de befinner sig i ett land de inte känner till så kan de inte språket, sedvänjor eller något annat. Vem som helst klarar inte detta och minsta lilla förbättring av reglerna är bra.
Att bli familjehem är ett livstidsengagemang och min önskan är att fler hade tagit kontakt och velat blir familjehem för att de ville göra en insats för en annan människa. Inte för att de behöver ett tillskott i ekonomin.
Familjen är den som älskar dig villkorslöst oavsett vad du har gjort.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/snart-infors-kontroller-av-familjehem
Att som gammal sitta på ett hem och veta att man har gjort något för någon annan, det ska vara den drivande tanken och känslan. Pengarna kunde de tagit bort för de ska vara oviktiga.
 |
| malmo.se |
Tro mig. Jag tycker det är väldigt bra att kontrollerna nu höjs för familjehem men jag blir så trött när jag förstår anledningen. Är det för att många tonåringar vittnar om problem?
Nej.
Är det för att en tonåring dog i sitt familjehem i södra Skåne?
Nej.
Anledningen är att man efter ett par år har insett att alla de som plötsligt blev väldigt godhjärtade, som helt plötsligt hade en extra säng i sitt hem, som snabbt blev utredda och vars första fråga var hur mycket de skulle tjäna. De var kanske inte så bra familjehem ändå.
Märkligt.
Godhet kan alltså inte köpas för pengar, fina uppdateringar på sociala medier eller skryt i bekantskapskretsen?
Ordet familjehem borde krympas till "familj". Så borde det nämligen vara för alla de som anser sig fantastiska för att de upplåter ett rum. Saker och ting måste göras helhjärtat om man nu ska göra det. Antalet svenskfödda barn som behöver en placering är många. Antalet utredningar om barn som far illa borde vara betydligt fler och reglerna betydligt tuffare för vad som är en bra familj. Som familjehem borde det vara ännu viktigare.
Barn som blir placerade är väldigt utsatta från dag ett och ska få dubbelt upp av allt. De ska veta hur älskade de är och att de ska få all den respekt de behöver.
Vad menar jag då?
Jo, jag menar att alla de som nu plötsligt bestämt sig för att ta emot ett "ensamkommande flyktingbarn" inte är godhjärtade utan ser på det som en ekonomisk tanke. Självklart inte alla, men många. Var har deras goda hjärta annars funnits innan?
Familjehem borde kontrolleras dubbelt så hårt innan de får bli familjehem. När de är godkända och någon har flyttat in borde det fortsatt vara mycket hårda kontroller och med tonåringar, som de flesta som kommit från kriget är, borde reglerna skärpas betydligt. De är redan väldigt utsatta. Förutom att de befinner sig i ett land de inte känner till så kan de inte språket, sedvänjor eller något annat. Vem som helst klarar inte detta och minsta lilla förbättring av reglerna är bra.
Att bli familjehem är ett livstidsengagemang och min önskan är att fler hade tagit kontakt och velat blir familjehem för att de ville göra en insats för en annan människa. Inte för att de behöver ett tillskott i ekonomin.
Familjen är den som älskar dig villkorslöst oavsett vad du har gjort.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/snart-infors-kontroller-av-familjehem
