tisdag 26 juni 2012
Barnfattigdomen i Blekinge
Idag slår de på stort i radion om att barnfattigdomen, enligt EUs räknesätt, har ökat. Man räknar nu med att var femte barn är fattigt och flest finns i Olofström och Kungsmarken i Karlskrona. De hade en lång intervju med en dam från Frälsningsarmén i Karlskrona som berättade om sina upplevelser av det hela. Jag blir så irriterad. Barn är inte fattiga i min värld, det är föräldrarna. Jag förstår att barn drabbas om föräldrarna har väldigt dålig ekonomi men någon drastisk försämring ser jag inte. Jämfört med tidigare behöver det inte vara fler som är fattiga. Det beror på hur man räknar! EU räknar som så att fattig är man om man har en inkomst lägre än sextio procent av medianinkomsten i Sverige. Det betyder att ju fler människor som får det bättre, som jobbar och gör det de ska ökar medianinkomsten. De får en bättre inkomst. Detta innebär att trots att de som inte tjänar mer får "mindre pengar" så hamnar de plötsligt under gränsen som fattig. Jag är starkt kritiskt till detta räknesätt och jag tycker inte att definition på lycka är pengar. Det borde betyda att ingen i Sverige borde vara olycklig för vi har det väldigt bra ställt. Detta diskuterades starkt i dagens ring P1 också och jag håller med många där. Jag minns mina lyckligaste stunder när vi hade picknick på en av nabbarna hemmavid. Vi var aldrig på Liseberg, Gröna Lund eller djurparker. Det hände någon gång när jag var riktigt liten. Mina föräldrar sparade istället alla pengar så vi åkte iväg en gång om året. Det innebar inget godis, inga chips och ingen läsk mer än knappt lördagarna och jag kan inte påstå att jag var olycklig för det. Vi spelade spel istället för att åka iväg. Jag älskade min barndom. Jag tycker detta, ursäkta mina kommunistiska uttryck, är för materialistiskt. Barn blir inte starka av att ha alla de senaste sakerna. Jag förstår att det finns de som behöver extra stöd men mina krav för att man ska få det är höga. Jg hade velat ha varenda krona redovisad. Det är inte ok att röka, dricka eller handla färdigmat och sedan tro att man kan få hjälp. Ni får gärna tycka jag är cynisk. Jag ursäktar för det men såhär tänker jag.