Har en vän som skrattade och berättade något de pratat om för ett tag sedan. Tänk, sa hon, om man hoppade på bussen och satte sig närgånget jämte någon annan, tittade på dem en stund och sedan frågade om de ville vara ens kompis. När personen i fråga säger ja visar man dem tummen upp och börjar prata om någonting. Om ämnet inte passar vänder man sig om, visar tummen ner och testar om det finns fler kompisar på bussen. Jag skratttade så att jag fick ont i magen. Verkligheten och internet fungerar verkligen inte likadant. Skulle någon göra så mot mig hade jag blivit lite nervös och undrat vad som är fel menn på internet är det helt ok. Att ha många vänner på facebook är inte samma sak som att ha vänner i verkligheten. Facebook är ett fantastiskt verktyg för att ha någon sorts kontakt med människor man inte har möjlighet att träffa på riktigt.
På radion för ett tag sedan pratade de om att facebook var underbart för man kunde hälla upp ett glas vin på fredagskvällen och sedan prata med sina vänner. När någon var jobbig eller trist kunde man påstå att telefonen ringde och lämna konversationen. Man kunde även se en film samtidigt och skylla de långsamma svaren på att man chattade med många samtidigt.
Självklart ska man inte göra såhär men möjligheten finns. Facebook och andra social medier är ett sätt att följa med i omvärlden fastän ens egna värld står stilla. För mig är facebook ett verktyg inom politiken. Jag visar att jag är som alla andra, med samma intressen fast med starkare åsikter och de som undrar någonting kan få tag i mig när de vill på dygnet utan att vara rädda för att störa.
