Jag är så ledsen

Jag vet att vissa saker är världsliga och räknas som helt oviktiga men jag hade offrat vad som helst för mina bilder. Hur har jag kunnat vara så otroligt dum och inte gjort kopior på mina bilder. Fick besked från IBAS att de inte kan rädda en enda bild på min hårddisk. Det betyder att det inte finns en enda bild på oss, mig och Jens och inte en enda bild på vår älskade Lilleman. Om jag bara kunde backa tiden. Känns som om livet stannar, har snart inte fler tårar kvar. Visst, i det stora hela går livet vidare men jag hade hellre sett att huset hade brunnit upp bara jag fick mina bilder. Fattas ett stort hål. Jag hatar mig själv så mycket för tillfället och det jobbiga är att jag måste dras med det. Hopplöst. Jag har mailat dem att jag vill ha tillbaka hårddisken med ett papper exakt vad som är fel sen ska den packas undan och plockas upp om tio år för ett nytt försök. Någon gång måste tekniken komma ifatt allt som går sönder. Det fel jag gjorde var att flytta på den under tiden som den var igång. Jag visste inte ens att man inte fick det.