Genom mitt liv går det en väldigt klar röd tråd. Hjälp. Speciellt till barn som är utsatta. När jag fortfarande var i tonåren ville jag och tjatade för att mina föräldrar skulle göra en insats och bli familjehem. Jag blev själv kontaktperson då jag anser att det varje person kan göra för någon annan ska man göra. Mitt liv hade varit totalt meningslöst om jag inte ägnade det åt att någon annan skulle få en bättre livssituation. Det kan göra skillnad.
I veckan kom nu en rapport om att fler barn var utsatta och att socialjourerna har fullt upp. En stor del av ökningen är ensamkommande flyktingbarn och Malmö, som logiskt blir en av de första punkterna in i Sverige, är hårt belastat. Detta gör att andra barn får vänta längre.
Jag tänker såhär:
För mig spelar det ingen roll varifrån ett barn kommer eller var barnet är fött. Alla barn ska vara välkomna till Sverige. Jag anser dock att om en förälder skickar sitt barn vind för våg till ett annat land har de förverkat sin rätt till att vara föräldrar. Barnen som skickas och kommer själv har ofta varit med om tragiska saker längs resans gång och de måste omedelbart få en trygg punkt i livet. Därför anser jag att dessa barn inte bara skulle sättas in i ett familjehem direkt, de skulle dessutom adopterats med en gång. Som det ser ut i Sverige idag är det ytterst svårt att adoptera inom landet och de flesta som ändå blir adopterade är barn som blir myndiga och själv kan skriva över vårdnaden.
Den som säger att de ser till barnets bästa, som Sverige tror sig vara så otroligt bra på, kan inte säga nej till detta. Barn är barn och det borde vara en självklarhet att deras bästa alltid ska stå i första rummet.
Att hitta familjehem är inte lätt och de flesta kommuner har problem med att hitta dem. Jag är inte förvånad med tanke på de regler ett familjehem ska följa att ingen vill vara det. Ett familjehem har en hel mängd med skyldigheter men inga rättigheter. Man ska gå som på nålar av rädsla för vad som kan hända. Det är absolut inte alla familjehem som är bra men de som påstår att de gör det för pengarna är rätt snabbt nerplockade. Placerade barn ska behandlas som ens egna och förtjänar att få veta hur deras framtid ska se ut mer än sex månader i stöten. Så ofta behandlas ett ärende i rätten. Placeringen utreds och värderas var sjätte månad. Jag anser att det inte är barnets bästa att ha en så otrygg framtid. Därför anser jag att även placerade barn skulle kunna adopteras även om det är emot de biologiska föräldrarnas vilja. Inget förändras egentligen mer än att barnet med säkerhet vet vad som väntar.
Att läsa att det nu är fler barn som far illa är för mig allt annat än en nyhet. Jag tror det är betydligt fler än de som anmäls. Jag tror betydligt fler skulle omhändertas och placeras men jag tror att socialjourerna många gånger är för rädda för att ta svåra beslut. Ser man till barnets bästa bör det inte vara några problem men tyvärr är det ofta så att man tillgodoser de biologiska föräldrarna för att sen säga att det är för barnets bästa med anledningen att föräldrarna är gladare om de får som de vill. Barnets bästa existerar inte i Sverige enligt den erfarenhet jag har från de olika ställen och kommuner jag jobbat. Skolor måste bli betydligt bättre på att anmäla. Socialen måste bli bättre på att kolla upp anmälningarna. Det går inte att ringa och säga att man dyker upp på tisdag klockan tio för det förstår vem som helst att allt är bra då.
Kommer jag in i riksdagen tänker jag jobba för ett par olika saker.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-utsatta-barn-pa-socialjourerna
I veckan kom nu en rapport om att fler barn var utsatta och att socialjourerna har fullt upp. En stor del av ökningen är ensamkommande flyktingbarn och Malmö, som logiskt blir en av de första punkterna in i Sverige, är hårt belastat. Detta gör att andra barn får vänta längre.
 |
| skolfam.se |
För mig spelar det ingen roll varifrån ett barn kommer eller var barnet är fött. Alla barn ska vara välkomna till Sverige. Jag anser dock att om en förälder skickar sitt barn vind för våg till ett annat land har de förverkat sin rätt till att vara föräldrar. Barnen som skickas och kommer själv har ofta varit med om tragiska saker längs resans gång och de måste omedelbart få en trygg punkt i livet. Därför anser jag att dessa barn inte bara skulle sättas in i ett familjehem direkt, de skulle dessutom adopterats med en gång. Som det ser ut i Sverige idag är det ytterst svårt att adoptera inom landet och de flesta som ändå blir adopterade är barn som blir myndiga och själv kan skriva över vårdnaden.
Den som säger att de ser till barnets bästa, som Sverige tror sig vara så otroligt bra på, kan inte säga nej till detta. Barn är barn och det borde vara en självklarhet att deras bästa alltid ska stå i första rummet.
Att hitta familjehem är inte lätt och de flesta kommuner har problem med att hitta dem. Jag är inte förvånad med tanke på de regler ett familjehem ska följa att ingen vill vara det. Ett familjehem har en hel mängd med skyldigheter men inga rättigheter. Man ska gå som på nålar av rädsla för vad som kan hända. Det är absolut inte alla familjehem som är bra men de som påstår att de gör det för pengarna är rätt snabbt nerplockade. Placerade barn ska behandlas som ens egna och förtjänar att få veta hur deras framtid ska se ut mer än sex månader i stöten. Så ofta behandlas ett ärende i rätten. Placeringen utreds och värderas var sjätte månad. Jag anser att det inte är barnets bästa att ha en så otrygg framtid. Därför anser jag att även placerade barn skulle kunna adopteras även om det är emot de biologiska föräldrarnas vilja. Inget förändras egentligen mer än att barnet med säkerhet vet vad som väntar.
Att läsa att det nu är fler barn som far illa är för mig allt annat än en nyhet. Jag tror det är betydligt fler än de som anmäls. Jag tror betydligt fler skulle omhändertas och placeras men jag tror att socialjourerna många gånger är för rädda för att ta svåra beslut. Ser man till barnets bästa bör det inte vara några problem men tyvärr är det ofta så att man tillgodoser de biologiska föräldrarna för att sen säga att det är för barnets bästa med anledningen att föräldrarna är gladare om de får som de vill. Barnets bästa existerar inte i Sverige enligt den erfarenhet jag har från de olika ställen och kommuner jag jobbat. Skolor måste bli betydligt bättre på att anmäla. Socialen måste bli bättre på att kolla upp anmälningarna. Det går inte att ringa och säga att man dyker upp på tisdag klockan tio för det förstår vem som helst att allt är bra då.
Kommer jag in i riksdagen tänker jag jobba för ett par olika saker.
- Jag vill att det åter igen ska bli lättare att adoptera inom Sverige.
- Jag vill att det ska vara barnets bästa i centrum med klara riktlinjer för vad som är det. Inte det flummet som är idag där varje socialsekreterare kan tolka reglerna bäst de vill.
- Jag vill att familjehemmet ska ha fler rättigheter med bland annat en möjlighet att överklaga beslut som socialen tar. Det ska inte bero på personkemi när de tar beslut. Så anser jag att det är med fallet i Marks kommun som är en katastrof på alla tänkbara sätt.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-utsatta-barn-pa-socialjourerna
