Meningen med dopet.

Tiden går fort och Lillan börjar bli stor. Större åtminstone, även om hon fortfarande är liten. Trots att jag inte räknar mig som speciellt kristen ser jag det som väldigt viktigt att hon ska döpas. Döpas, inte namngivas.

Jag bryr mig inget vidare om traditioner och har aldrig gjort. Jul är nog den enda högtid jag tycker är speciell och de andra kristna traditionerna lägger jag inte ner någon större energi på. Inga andra religioners högtider heller. Jag har dock mer än en gång starkt övervägt att konvertera till hinduismen eller buddhismen men har varje gång kommit fram till att tron ändå inte betyder så mycket för mig att det är så viktigt. Jag hade inte heller velat skippa allt det kristna utan hade kunnat tänka mig att tillhöra två eller tre religioner samtidigt. Varför det inte går i ett modernt samhälle tycker jag är lite märkligt. Saker som var totalt tabu för hundra år sedan är nu helt ok så jag kan inte förstå varför inte tro och religion kunde varit lite modernare. Jag har en hemmasnickrad variant i mitt huvud under tiden men är kristen på pappret.

sklr.se

Att döpas tycker jag är självklart av den enkla anledning att Sverige är ett kristet land samt att det är betydligt lättare för henne att gå ur kyrkan, om hon vill det en vacker dag, än att då döpas. Det är alltid lättare att avsluta än att påbörja något. Jag är dock emot det som jag anser är en form av hysteri. Att hon döps är hennes och de absolut närmstas sak. Hon ska inte ha några presenter och inget utöver det vanliga för att hon har en lång klänning och får vatten på sitt huvud. Att hon blir kristen är inget hela släkten och alla vännerna behöver bjudas in för. Jag anser att de som bryr sig kommer och hälsar på henne oavsett vad som händer och oavsett vilken dag det är. Gudmor/far och fadder spelade ut sin roll för väldigt många år sedan och är för mig helt meningslöst. Det finns papper skrivna med exakt vad som ska hända om något händer oss så det behövs inga låtsasgester om någon som ska ta hand om henne. Det behövs inte heller någon bestämd förebild för de kan hon skaffa själv den dag hon anser att hon vill ha det. Jag uppskattar betydligt mer när en vän kan komma med en sak till någon av oss utan att det är något speciellt. Att någon går någonstans och ser något de tycker passar är betydligt mer värdefullt för mig än att någon ska tvingas att köpa något vid ett specifikt tillfälle. De som bryr sig gör det alltid.

Namngivning är för mig meningslöst. Jag ser inte meningen med att ha ett låtsasdop, utan kristligt förtecken, för att barnet ska få ett namn. Det får ett namn oavsett och behöver inget kalas för det. Speciellt inte för att få saker. Jag kan inte se meningen med det och tycker att om man inte är kristen och inte tillhör någon annan kyrka behöver man inte heller ha några låtsasceremonier i kristet tecken. Antingen eller.

Vi kommer döpa Lillan utan att säga när eller var för de som vill hälsa på henne kommer göra det oavsett om hon döps eller inte. Det blir ingen familj, släkt eller vänner. Fest eller kalas kan vi ha utan att folk ska behöva ta med några dopsaker som ska ligga undantryckta i ett hörn tills hon ska flytta och måste ta dem med sig.

Jag vet att det är rätt udda tankar men det är så jag fungerar.
Tur att alla får göra som de vill!