Svenskare än Kristina från Duvemåla kan det inte bli. Jag har varit och sett i stort sett alla större musikaler men denna slår alla. Fantomen på Operan och West side story har alltid stått högt i kurs men inte alls som denna. Varje gång jag lyssnar på den ångrar jag att jag inte tog andra beslut tidigare i mitt liv. Jag ville bli musikalartist och hade betygen för att komma in var jag ville men backade. Du är oftast passé innan du är trettiofem för då är kroppen utsliten inom denna bransch vilket betyder att jag snart hade varit pensionsmässig.
Björn och Benny är musikaliska genier. Musikalen är otrolig och de som någon gång spelat i en symfoniorkester kan känna och se det framför sig. Det är en helt fantastisk känsla och jag hoppas verkligen att jag innan jag dör får möjlighet att börja spela i en igen för jag saknar det. Jag kunde utan problem ägnat hela mitt liv åt musiken i olika former. Förmodligen har jag något allvarligt problem för jag kan inte lyssna på den utan att tårarna sprutar för jag tycker den är så fruktansvärt sorglig. Jag liksom de flesta andra runtomkring här har släktingar som emigrerade och när man lyssnar på texten i denna musikal kan man få en känsla av vilken oerhörd ångest det måste ha varit för dem att lämna sitt fosterland. Jag tänker många gånger när jag hör den vilken tur vi har här som varken har krig eller naturkatastrofer. Vi i Sverige har det väldigt bra. Skulle det någon gång bli krig och jag hade blivit tvingad att fly hade jag alltid längtat hem och vid första bästa tillfälle hade jag flyttat hem igen. Om jag så hade bott större delen av mitt liv någon annanstans hade jag med all sannolikhet ändå känt mig som en svensk. Möjligtvis med lite blandning av spanjorska i mig.
Jag har aldrig sett hela Utvandrarna av en anledning. Mitt psyke klarar inte sådana filmer. Det klarar inte filmer som slutar sorgligt alls. Jag avskyr det. Det finns tillräckligt med jämmer och elände i världen. Jag behöver inte se det på film med. En av mina farhågor är att barnen ska få samma förhållande till Kristina från Duvemåla som jag har till våra skillingtryck. Jag avskyr dem med. "Lilla vackra Anna om du.." eller "..den lilla anden till himlen for..". Varför göra låtar som handlar om just bara jämmer och elände? Mamma envisades med att alltid spela dem när jag var liten och hör jag dem idag får jag rysningar. Bara barnen slipper känna så för denna musikal.
Väldigt mycket handlar om tro och jag har nog någon slags tro men inte den som jag på pappret tillhör. Inte helt och hållet i vilket fall. Jag anser mig vara en samling olika religioner och hade jag inte varit döpt till kristendomen hade den inte varit mitt förstahandsval. Jag anser det dock inte vara så viktigt att jag måste konvertera. Texten nederst handlar om Kristinas skräck inför att Gud kanske inte finns. Hon har precis fått missfall och hennes familj svälter trots att de nu är i Amerika. Jag bokstavligen älskar varenda ord i denna låt och den betyder väldigt mycket för mig även om den för mig inte handlar om Gud utan om någon helt annan. Någon som för mig betyder oerhört mycket.
Har man inte sett eller åtminstone lyssnat igenom hela Kristina från Duvemåla har man missat ett stort stycke svensk kultur och historia. Det finns inget liknande.
.png) |
| web.zone.ee |
Björn och Benny är musikaliska genier. Musikalen är otrolig och de som någon gång spelat i en symfoniorkester kan känna och se det framför sig. Det är en helt fantastisk känsla och jag hoppas verkligen att jag innan jag dör får möjlighet att börja spela i en igen för jag saknar det. Jag kunde utan problem ägnat hela mitt liv åt musiken i olika former. Förmodligen har jag något allvarligt problem för jag kan inte lyssna på den utan att tårarna sprutar för jag tycker den är så fruktansvärt sorglig. Jag liksom de flesta andra runtomkring här har släktingar som emigrerade och när man lyssnar på texten i denna musikal kan man få en känsla av vilken oerhörd ångest det måste ha varit för dem att lämna sitt fosterland. Jag tänker många gånger när jag hör den vilken tur vi har här som varken har krig eller naturkatastrofer. Vi i Sverige har det väldigt bra. Skulle det någon gång bli krig och jag hade blivit tvingad att fly hade jag alltid längtat hem och vid första bästa tillfälle hade jag flyttat hem igen. Om jag så hade bott större delen av mitt liv någon annanstans hade jag med all sannolikhet ändå känt mig som en svensk. Möjligtvis med lite blandning av spanjorska i mig.
Jag har aldrig sett hela Utvandrarna av en anledning. Mitt psyke klarar inte sådana filmer. Det klarar inte filmer som slutar sorgligt alls. Jag avskyr det. Det finns tillräckligt med jämmer och elände i världen. Jag behöver inte se det på film med. En av mina farhågor är att barnen ska få samma förhållande till Kristina från Duvemåla som jag har till våra skillingtryck. Jag avskyr dem med. "Lilla vackra Anna om du.." eller "..den lilla anden till himlen for..". Varför göra låtar som handlar om just bara jämmer och elände? Mamma envisades med att alltid spela dem när jag var liten och hör jag dem idag får jag rysningar. Bara barnen slipper känna så för denna musikal.
"Lilla skara, resan är farlig och lång
men efter jämmerdalen når du
till himlen en gång
Lilla skara, Gud är barmhärtig och vis
efter din jordavandring går du
i Hans paradis"
Ur Lilla Skara
Väldigt mycket handlar om tro och jag har nog någon slags tro men inte den som jag på pappret tillhör. Inte helt och hållet i vilket fall. Jag anser mig vara en samling olika religioner och hade jag inte varit döpt till kristendomen hade den inte varit mitt förstahandsval. Jag anser det dock inte vara så viktigt att jag måste konvertera. Texten nederst handlar om Kristinas skräck inför att Gud kanske inte finns. Hon har precis fått missfall och hennes familj svälter trots att de nu är i Amerika. Jag bokstavligen älskar varenda ord i denna låt och den betyder väldigt mycket för mig även om den för mig inte handlar om Gud utan om någon helt annan. Någon som för mig betyder oerhört mycket.
Har man inte sett eller åtminstone lyssnat igenom hela Kristina från Duvemåla har man missat ett stort stycke svensk kultur och historia. Det finns inget liknande.
"Du måste finnas, du måste!
Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra, på ett mörkt och stormigt hav.´
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting..
Om du inte fanns."
Ur Du måste finnas
