Det här med beroende.

En normal tonåring tror jag testar och provar det mesta. Det hör på något sätt till att man ska vara ung, rebellisk och ifrågasättande. När jag var ung gick diskussionen om när man egentligen hade ett problem och många tyckte då att om man drack alkohol varje helg så var man en slags alkoholist. Jag tänkte aldrig så. Jag har alltid tänk som så att när drogen, vilken den än är, tar överhand i ditt liv, DÅ har du ett problem. När du inte längre fungerar normalt utan denna, då bör du söka hjälp.

Söka hjälp är tudelat för mig med. Jag har mer än en vän som dött till följderna av ett drogberoende och min uppfattning är väldigt klar. Om det så är tabletter, mediciner, alkohol eller någon annan drog så kommer du inte ta dig ur det förrän den dag du själv vill det.
Det är så väldigt lätt att skylla på att det inte gjorts insatser, att personen inte fått tillräckligt med hjälp och att alla har vänt ryggen. En sak är jag väldigt klar och säker på. Den som har problem kommer manipulera, ljuga och skydda sina egna intressen in i det sista. De kommer svika familj och vänner. De kommer till slut göra vad som helst för att kunna fortsätta sitt beroende oavsett om det är att stjäla från familjen eller göra inbrott. Pengar måste fixas oavsett för det är det enda sättet att fortsätta.

Min fasta övertygelse i detta läget är att det enda rätta är att vända personen ryggen. Berätta att du tänker göra det och stäng sen alla dörrar, byt lås och gör väldigt klart för personen att de är välkomna den dag de inte längre är beroende. Lita inte på någon avbön eller löfte om att de har slutat förrän de har lämnat prov på att det är sanningen. Du finns där den dag personen själv har kommit fram till att livet den lever inte längre fungerar. En person som fastnar i ett drogberoende kommer förstöra för alla runt sig. Håller familjen skulle jag vilja påstå att det är ett under och de gånger det håller är jag helt övertygad om att det är för att familjen i sig blir medberoende. De tror på sin/sitt barn/släkting/förälder/vän som berättar att de inte får hjälp och jag tror att de så gärna vill att det ska vara sanningen att de tror på den. Den som blir medberoende ljuger och skyddar den som har problem för att de på något sätt vill att det ska vara så.

utbildning.se

Hur många tolvstegsprogram ska då någon gå innan familjen ger upp?
Hur många gånger ska personen i fråga kunna försvinna i veckor för att sedan dyka upp påverkad?
Hur många gånger vill du att dina värdesaker helt plötsligt bara ska försvinna?

Jag tror många ställer en övertro till de "hjälpmedel" som finns inom allt. Jag tror det är samma beroende och samma svårighet att ta sig ur det även om graden är olika. Om det så är socker, Coca Cola, cigaretter, snus, alkohol, droger.. Finns viljan behöver du inga hjälpmedel. Den dag du sitter där och är fri från ditt beroende anser jag att du vet precis vad du gör om du åter igen börjar.
Anhöriga orkar inte hoppas om och om igen. Den dag de kört slut på sig själv kommer personen i fråga inte tacka för hjälpen utan istället beskylla dem för att de inte har ställt upp.

Anledningen jag tar upp detta är debatten runt Petzäll som dykt upp. Det är tragiskt att han inte längre finns i livet men trots att jag inte sympatiserade med honom eller känner någon av hans närstående är jag säker på att det jag skrivit ovan finns med i historien. Anledningen till det är att jag har vänner som sitter fast där själv. Jag har vänner som aldrig klarade reda upp det och gick samma väg som honom och jag har vänner som har tagit sig ur det. Den dokumentär som visades om honom visade en kille som var totalt förstörd av allt han hade haft genom sitt system. Det är tragiskt att en så ung människa dör av en sådan sak.
Min övertygelse står dock fast.
Den dag personen i fråga själv vill ta sig ur beroendet, då går det.