Då var det dax igen!

Gravid är ett av de fulaste ord jag vet.
"Med barn" låter betydligt trevligare enligt mig och det är vad jag är. Igen, jag vet.
Så snabbt inpå, jag vet.
Lilleman och Lillan blir storasyskon om tre månader om allt går som det ska.

Jag har sedan barndomen velat ha en stor familj med många barn. Hur den ser ut spelar ingen roll och jag har alltid velat adoptera vilket jag fortfarande ser som en möjlighet.

Nej, det gick inte naturligt denna gången heller utan detta var ett aktivt val. Vi kan omöjligt bli föräldrar naturlig väg och i somras bestämde vi att det var lika bra att köra på med en gång och då jag inte ville amma kunde vi starta så fort sommaruppehållet på kliniken var slut.
Vi har tio embryon kvar i frysen hos Cura i Malmö och på grund av det behövde jag inte gå igenom den långa processen denna gång. Det räckte med att äta "bromsmediciner" ett tag.
När jag kom ner och skulle sätta in det liv som nu finns sa läkaren att förhållandena var allt annat än optimala då jag trots medicinerna producerat egna ägg och rekommenderade oss att vänta en månad. På grund av valet i år ville jag inte och trots den kostnad som kommer med en insättning kom vi fram till att vi skulle försöka i vilket fall.
Lillan tog nästan fem år och sex försök. Mini nu gick på första trots att det inte borde gå.
Det är väl någons sätt att säga att detta var meningen.

Anledningen till att jag inte varit lika öppen denna gång som tidigare låter förmodligen hemsk men sedan jag var tonåring har mitt mål i livet varit att förändra. Jag har listor med vad jag vill förändra i vårt land och då det är valtider har jag väntat på att listorna ska bli klara. Listorna med var jag skulle bli placerad. Jag vet att väldigt många har förutfattade meningar och förknippar nästan alltid graviditet eller små barn med att man blir "handikappad" eller "sjuk". Jag menar inte att livet förenklas med ett till barn men med den vilja och den energi jag har går det. Jag ser inte en graviditet som en sjukdom och klarade utan problem att baka tårta, hemma, dagen efter Lillans födsel vilket gör att jag krasst räknar med att det går denna gången med. Jag är dock rätt säker på att det i år, 2014, tyvärr många gånger är så att just detta är ett argument för att inte släppa upp ungdomar/yngre inom politiken.
Vi är två föräldrar och det går att dela upp föräldradagarna. Jag har fullt förtroende för att min man klarar att ta hand om barnen lika bra som jag. Oavsett om det blir jobb i kommun, landsting eller riksdag kommer jag ha den tid och den energi som behövs för det uppdraget.

luzzis.se

Jag kan nu skriva under på skillnaderna det kan vara med en graviditet. Med Lillan mådde jag lite illa två morgnar. Med Mini nu har jag mått illa och spytt upp allt jag ätit i runt sexton veckors tid vilket har gjort att jag fått gå upp en timme tidigare än vanligt när jag skulle jobba för att klara av det innan jag skulle iväg. Allt går bara man är beredd att anpassa sig. Allt går bara man vill.
Ångesten när jag stöp ner för trappan vid jul var dock inte kul innan vi fått veta att allt, trots allt, var bra.

Precis som tidigare har jag gjort fostervattensprov för att veta att allt är ok. Precis som tidigare står jag fast vid att jag hade gjort en abort om det visade sig att något hade varit fel. Jag vet att många har problem med det och att de som väljer att ändå behålla sitt barn aldrig någonsin ångrar sig men vi hade inte varit beredda att göra den anpassning som krävs så det har varit ett helt gemensamt beslut. Vårt beslut som vi har rätt till. De som väljer att behålla sitt barn har gjort sitt beslut och det skulle jag aldrig lägga mig i eller ha värderingar om.
På grund av testet vet vi att alla vanliga fel kan uteslutas och vi vet att det även denna gång kommer bli en flicka. Det hade inte spelat någon roll vad det blev men jag är väldigt nöjd med en liten tjej till. Roligast i det hela är att Mini nu lika gärna kunde varit tvilling med Lillan då de är "gjorda" och infrusna samma dag men Mini nu har legat kvar i frysen ett år extra. Forskningen och tekniken är fantastisk. Skulle det bli något fel längre fram eller vid förlossningen kommer barnet älskas lika mycket ändå. Jag älskar alla barn.

Så ni som möjligt har misstänkt något, ni har haft rätt och de som vetat detta har varit få. Min klädstil brukar inte vara någon höjdare i alla lägen men nu har jag varit tacksam över min "stil" med byxorna på häng till knäna, stora tröjor och sjalar för annars hade det varit omöjligt att dölja det nu.
Så, nu vet ni!
Och jag hoppas att jag inte blir dömd politiskt för detta då det är något som vi är väldigt glada för. Beslutet om och vad jag orkar bör även i framtiden vara mitt och ingen annans.

Jag vill tacka Sorana på Cura i Malmö (jag rekommenderar alla som har problem att skaffa barn till denna fantastiska klinik) och underbara Capio i Kristianstad som svarar och ställer upp alltid! Service är vad jag kallar det!