Barnavårdsutredningen

Arkivlagarna kom inte förrän 1990 och detta skyller nu många kommuner på för att slippa leta upp vad de skrivit om fosterbarn. Vissa fosterbarn har alltså fått sin historia utraderad. Jag hade blivit alldeles vansinnig över detta. Så många barn som farit illa och så många vuxna som blundat, ljugit och förnekat. Dt är ett under att de flesta av dessa barnen har blivit vettiga över huvudtaget. Det värsta är att det än idag händer allt som oftast att man hör om sådana här fall. På en föreläsning i Kristianstad innan jul berättade föreläsaren och polisen att de på sjukhuset ringt. Ett litet barn var sönderslaget och barnets fostermor skyllde på att det trillat. Det visade sig inte bara vara nya skador, de hittade gamla skador på detta barnet med och utredningen som följde visade att det var fostermamman som gjort det. Hon var dessutom dagis/förskolelärare och hennes arbetskamrater har beskrivit henne som högst olämplig att ha hand om barn. Detta är nu. På 2010talet. Återigen blir jag mörkrädd. Alla de utredningar vi fick gå igenom för att få hem Lilleman. Socialen måste göra fler besök som de inte berättar innan. Vi vet att vi ska få ett sådant besök om året och tre besök som vi bestämmer tillsammans. Jag tycker de borde göra tvärtom. Allt för barnens bästa för de har ingen möjlighet att välja varken föräldrar, släkt eller hem.