Är detta Sverige? De erkänner öppet att de begår brott på sin hemsida och de är stolta över det. Varför får de inte mer straff? Jag kommer nedan kopiera in en text tagen från Revolutionära Frontens hemsida. Ord är överflödiga.
"All makt åt arbetarklassen!
I Sverige får man inte säga rakt ut vad saker är och betyder för något. I ”landet lagom” så säger normen att vi mer än gärna kan kritisera så länge vi är beredda på kompromiss vilken sekund som helst. Vi ska inte vilja ha någon konflikt, vi ska vara rädda med som största mardröm att trampa någon på tårna och vi ska förfasas över utskällningar och kritik.
Men en sak måste man säga om det här landet. Det är vanligt folk som byggt det, det är personer som du och jag som har byggt och stridit för allt som vi anser som normalt idag. Alla vi kvinnor och män som står på fabriken, på sjukhemmet, med skurhinken i handen, framför datorn och med ett telefonset på skallen. Det är vi som hämtar soporna, kör ambulanserna, delar ut tidningarna, kämpar på arbetsförmedlingen och går upp klockan fyra för att hinna lämna ungarna på dagis för att sen bege sig till jobbet för att slita ihop levernet. Det är alla vi som en gång i tiden tillhörde något som kallades ”arbetarrörelsen”, men i dagens Sverige så är ”arbetarparti” synonymt med moderater och fackföreningar är något som ofta liknas med försäkringskassor.
I dagens Sverige så finns det inga klasser får vi höra, och framförallt är våra problem något som konstant försöks sopas under mattan med och försöks glömmas bort bland reklamer om karriärsmöjligheter och amerikanska slagord om att alla kan bli rika. Faktum är dock att vi är arbetarklassen. Vi är den klass som byggt hela världen och sitter på makten att vilken sekund som helst kunna tvinga vem som helst att följa våra direktiv med så enkla medel som att vi samarbetar med varandra och slår näven i bordet.
I ”Landet lagom” så står vi nu och vi har sett under flera år hur våran betydelse försökts tvättas bort och hur politiker stolt upprepar att klassamhället är över. Hur kan det någonsin vara över? Vi möts hela tiden av problemen som visar att det är långt ifrån över. Sådana som Du och Jag som kämpar i vår vardag vet att det inte är över. Må det vara våra löner, våran arbetslöshet, omöjliga institutioner, osäkra yrken, osäkra boenden eller sexism och rasism. Vi vet att det inte är över. Överallt ser vi symptomen på den sjukdom som kallas kapitalism.
Vi måste hitta våran identitet igen, vi måste sluta tro på allt vi hör. Våran plånbok, våra studiemöjligheter, våran uppväxt, våra problem och våra neurotiska sammanbrott visar vad vi är.
Vi är och kommer alltid vara arbetarklassen – den största kraften i samhället – som nu hålls splittrad i konflikter mellan man och kvinna, mellan etniciteter, mellan jantelag och utstickare. Det här är problem vi måste ta hand om. Vi måste se förbi den rasistiska jargongen, könsrollerna och sluta bry oss om någon är bög eller flata. Det är vår plånbok och i slutändan vår och våra barns framtid det handlar om. Agerar vi inte nu så är det djungelns lag som kommer att råda. Jungelns lag, där den starkes rätt över den svage dominerar. Tiden är inne för motstånd, allt vad vi vann under 1900 talet håller på att försvinna. Socialt skyddsnät, sjukvård, utbildning, a-kassor, löner, hyresbostäder är vad som står på agendan just idag och måste försvaras till sista droppen. Vi vann genom konflikt vad vi kallar ”välfärdsamhället” idag, och det är bara genom konflikt vi kan vinna nya segrar. Politiker kan inte göra något, deras hyckleri har vi sedan länge lessnat på. Det är bara när vi vanliga arbetare enas och organiseras som vi på riktigt har makten och verktygen att bemöta överklassen och deras lakejer och förpassa deras idéer till det 1800-tal därifrån de kom.
Vi måste sluta stå och klaga med händerna i fickorna i en evig defensiv. ”Landet lagom” behöver sig en rejäl omgång om vad som händer när man glömt bort och ignorerat den största delen av befolkningen. De plundrar oss – låt oss för en gångs skull ge tillbaka. Strejka, ockupera, demonstrera, organisera. Ta i alla fall första steget och prata med dina arbetskamrater om vad ni vill förändra och hur. Tillsammans, och bara då, kan vi skapa ett samhälle där solidaritet återigen är drivkraften!"
