Tvång att gå på gymnasiet om S får bestämma!?

Löfven uttalade sig igår om att gymnasiet borde ingå i den allmänna skolplikten.
Detta skulle betyda att alla ungdomar ska bli tvingade att gå i skolan fram tills att de fyllt arton år. Anledningen de har lagt fram detta inför sin kongress senare i vår är den stora arbetslöshet som finns bland unga outbildade. De tror alltså att om vi tvingar alla att stanna lite längre i skolan så kommer de få jobb i framtiden.

Jag var en av dem som var oerhört skoltrött när jag börjat gymnasiet. All motivation jag haft för att läsa var som bortblåst och jag prioriterade vännerna, fester och att jobba. Motivation för att jobba fanns. Det genererade en inkomst till skillnad från skolan och det var inte förrän sista terminen jag började inse att jag lyckats köra mina gymnasieår totalt i botten. Jag fick stanna kvar och läsa ett fjärde år på gymnasiet där jag läste in det jag förlorat och andra ämnen jag tyckte var bra att ha.
Att hoppa av skolan var för mig aldrig ett alternativ då jag såg det som en social knutpunkt.

Hur tror socialdemokraterna att tvång på mer skola ska hjälpa dem som är trötta på skolan sedan tidigare? Jag tror inte att mer utbildning ger motivation för att skaffa ett jobb. Det måste finnas egen motivation och vilja för att klara vad man än tar för sig. De vänner jag har som aldrig gick eller hoppade av gymnasiet har alla jobb idag. Det kanske inte är något glammigt jobb för någon av dem men de har valt det själv och tjänar pengar. Ska jag räkna rent ekonomiskt är det inte fel att börja jobba direkt om man bara får ett jobb. Jag tog aldrig några studielån utan jobbade så mycket jag kunde för att slippa låna pengar. Det lever jag gott på idag. De som tog studielån och läste har ofta skulder på en hel del pengar som kommer följa dem i många år. När jag räknat på det tidigare börjar det gå plus minus noll strax efter fyrtio beroende på när och var man börjar jobba. Hittar man ett jobb som ger bra med pengar ut i månaden nästan direkt när man börjar jobba är det nästan meningslöst att läsa. Det får vara upp till var och en för ofta innebär det att kroppen tar stryk av det andra jobbet.
Studentkårerna själv tycker inte att detta är bra och de ska representera ungdomar som läser.
Vilka tycker då detta är bra förutom s?

Det viktigaste för mig är att de som väljer att gå gymnasiet ska gå där och gå ut med ett slutbetyg. Vi måste tillåta ungdomarna att bli vuxna och ta ansvar för sig själv.
Jag tycker det är bra som det är idag med en nioårig grundskola.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5426992
http://www.expressen.se/nyheter/s-gor-gymnasiet-obligatoriskt/

SÅ impar du på mig!

Det har alltid funnit ideal för hur en människa ska vara för att anses perfekt. Det har alltid funnits ideer om vad man ska göra för att vara perfekt.
Mina ideer har ytterst sällan stämt överens med den stora massan.
Det finns två sätt att riktigt imponera på mig och de har en gemensam faktor: kunskap.

Kunskap inom något som för mig är viktigt såsom allmänbildning, historia, språk etc.
Att idrotta, sparka på en boll eller knuffa runt en puck, ingår inte i detta utan jag tänker tvärtom på detta. För mig är det ett sätt att ödsla kunskap som kanske funnits där innan.
Ingen regel utan undantag. Två gånger har jag fått ändra mig. Den ena gången var när Holm var med i På Spåret, killen är grymt skärpt! Den andra gången var på en bar/fik i Spanien på en semester där det visade sig att servitören var från Sverige. Hans pappa var från Turkiet och mamman från Polen (kan inte svära på att det stämmer till hundra procent men typ) men de var bosatta i Sverige och han var uppväxt i Växjö. Han spelade fotboll och hade flyttat till Torrevieja för att spela i deras lag. Han hade tid över och jobbade då extra på ett fik. Han var femspråkig. Där vände min syn på honom. Han var som klippt och skuren för sitt servicejobb och med de språkkunskaperna samt viljan att inte bara ligga och slappa på fritiden ändrade jag mig avseende honom. Ingen regel utan undantag.

Det andra som imponerar på mig är musicerande. Övermusikaliska människor som kan glädja andra med det de gör. Länken till youtube är ett exempel på någon som imponerar väldigt mycket.

https://www.youtube.com/watch?v=LPqHA_rN-qA

Killen har en röst som är fantastisk och det är för mig en tidsfråga innan någon annan upptäcker det också! När det långsamt går upp för mig att jag dessutom vet vilken det är blir jag paff.
Han minns mig garanterat inte men jag minns väldigt tydligt den lille söte killen som gjorde tvärtom vad min syster och jag sa att han fick när de var på besök.
Genom kontakten mellan mina föräldrar och hans har jag haft koll på vad han gör men inte exakt nu. Jag blir väldigt imponerad då han besvisligen är en duktig musiker men även då han valt att gå den väg han själv har velat då han har en kapacitet som förmodligen ligger långt över många andra. Jag önskar dig all lycka Pierre!

Vad var det jag sa..

Jag har alltid haft naturorientering som ett av de större intressena runt historian och musiken. Jag kan tjata om min NO-lärare på högstadiet som verkligen har varit med och format mig till den jag är idag. Använd det sunda förnuftet.
När klimathotet diskuterades så starkt för några år sedan blev många arga på mig när jag sa att de överdrev. Jag står fortfarande fast vid det jag sa då. Jorden klarar sig och det gör vi med om vi anpassar oss.Värre är det inte.
De tidningar jag läste berättade om att det kom istider med jämna mellanrum och de program jag tittade på sa samma sak. Kvällstidningar och media skrek det motsatta och tyvärr får domedagsprofeter större rubriker än forskarna så länge det inte rör sig om djur som far illa eller foskning runt hur just DIN hälsa ska bli bättre. (Annars kan du ju dö, precis som om det är något som kan undvikas: Det enda vi vet är att födseln är början på ett för det mesta långt tillstånd som oundvikligen leder till döden.)

Så. Guess what?
De har börjat dra ner alla domedagstankarna som var så vanliga innan och nu går det till och med hitta artiklar i Aftonbladet som säger att det kanske inte är så farligt ändå.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16136086.ab

Discobranden i Brasilien

Lukt, hörsel, känsel, syn och smak. Jag har hört att barn använder sina sinnen mer än vuxna. Jag tror det kan stämma. När "nyheterna" om branden i Brasilien dök upp igår minns jag inte bara branden i Hisingen utan doften där jag då befann mig och minnet är så tydligt att jag kunde tagit på det.
Jag tror att händelser som händer i hela ens liv, speciellt när man är barn, formar en person.
Jag har alltid varit rätt ängslig. Det värsta jag vet är när de jag tycker om ska ut och resa.
Jag kan inte sova, biter ner naglarna och kan pilla upp stora märken på mig själv.
Inte för att det hjälper men av någon anledning blir det bara så.
Branden i Hisingen är en sådan händelse som gjorde mig nervös och som sätter spår än idag. Det första jag kollar på ett nytt ställe är nödutgångarna. Några år efter händelsen var jag på Azorerna och besökte då ett stort disco på många våningar. Det är inte alltid min vilja vinner så vi kom till tredje våningen. Grymt disco måste jag säga med bra musik men det tog mig några minuter att se att alla fönster var igenspikade sen försvann jag snabbt och fick de andra med mig.

Fruktansvärt med alla människorna på discot i Brasilien. Av alla sätt det finns att dö kan det inte räknas som trevligt att vara inlåst med paniken att du inte kommer ut när röken dyker upp.
Hemskt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16137289.ab
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/10/branden-pa-hisingen.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskoteksbranden_i_G%C3%B6teborg

Battleship

Min starka sida är inte att vara tyst. Någonsin. Inte heller när jag ser en film utan jag kommenterar väldigt gärna högt både handling och hur alla som är med i filmen ser ut. Jag vet att detta kan vara irriterande men ibland kan jag inte låta bli. Denna film var det helt omöjligt att vara tyst till! Två kvinnor i hela filmen och resten män men vem skulle klaga på det..

Jag ska helt ärligt erkänna att jag var en riktig skeptiker innan jag såg Transformers första gången. Hur töntigt kan det inte bli med stora maskiner, som dessutom bygger om sig själv, som anfaller jorden. Det krävdes en bit in i filmerna för att jag skulle totalvända.

Effekterna är bland det häftigaste sedan Matrix och därefter Inception. Jag älskar det.

Datorerna kan verkligen få allt att bli häftigt och med en stor skärm och ett hyfsat surrondsystem är upplevelsen komplett. Skaparna till Transformers har även de gjort Battleship.

 

För det första får jag skryta med att vi faktiskt har svenske Skarsgård med och efter det Rihanna. Tio minuter in i filmen skrattade jag så att jag fick ont i magen och även om den ska vara lite av det allvarliga slaget med mycket action är det humor i hela filmen.

 

I stort är handlingen om människorna på flottan Pearl Harbor på Hawaii, som skickar ut en signal till en planet liknande Tellus att vi finns. Planeten svarar med att skicka hit robotar som landar i vattnet och sedan ska ta över jorden. Det mesta av filmen utspelas till havs. Låter trist jag vet men effekterna är grymt häftiga. Utöver det, vem mår dåligt i att titta på alla dess män i uniform?

Filmen slutar precis som man tror från början men det gör ingenting för vägen dit är klockren.

Jag blev riktigt positivt överraskad!

Se den =)

Köttskatt?

blogg.vk.se

Jordbruksverket har haft uppe en ide om att börja beskatta mat som har höga klimatutsläpp. Finansminister Borg har redan hunnit avfärda iden vilket jag tycker är tur.

Jag kan dock säga att jag inte är en av dem som trycker i mig 85 kilo kött om året. Jag tror inte ens att jag äter 8,5 kilo kött om året. Tror till och med två kilo kött om året är en överdrift och det är inget jag varken skäms eller skryter om. Det bara är så.

Min familj har alltid rest mycket och det finns två händelser som bidrog till att jag tvärt slutade äta kött. Den första var ett julbord för många år sedan där jag fick en broskbit i en av köttbullarna. Det var slutet för köttbullarna för min del. Den andre var under en av alla resor vi gjorde i Europa där vi stannade till utanför Paris för att titta på den okände soldatens grav och stället som är på bilden. Väldigt svårt att beskriva hur overkligt det var att stå och titta på alla de vita kors som försvann bort i fjärran, de tog inte slut. I kyrkan i bakgrunden fanns det massvis med ben från många av de döda. Fruktansvärt. Vi stannade i vilket fall en bit därifrån och skulle äta korv och det var spiken i kistlocket för min karriär som köttätare. Jag såg ögon på korven. Varför vet jag inte men förmodligen hade det med besöket alldeles innan att göra. Att det stod stora skyltar som varnade för minorna som fortfarande inte var röjda i skogen hjälpte inte. Ögonen kom varenda gång jag skulle äta något med kött och försökte jag äta så klöktes jag. Som tur var slapp jag äta och det har ju blivit hyfsat folk av mig med. Jag äter fortfarande knappt något kött.

Landstinget Blekinge har nu bestämt att de ska införa ett vegetariskt alternativ till den vanliga maten istället för att införa en köttfri dag. Det tycker jag är bra. Valfriheten. Jag har aldrig krävt egen mat utan har alltid valt bort det jag inte kunnat äta. Jag överlever ändå och jag anser att då jag själv har valt att inte äta kött är det mitt problem och inte alla andras. Ett alternativ ser jag som bra.
Att införa en skatt ser jag som riktigt dumt.

http://rod.se/jordbruksverket-vill-klimatbeskatta-mat

Planering

Mitt liv består till största delen av planering. Jag bestämmer och gör oftast allt i god tid för att jag ska kunna fungera för övrigt utan stressen av att jag inte gjort något. Det är dock väldigt olika beroende av vad det är.

Ska jag ut och resa behöver jag inte packa något. Så länge jag får VISA-kortet, passet och tandborsten med mig bryr jag mig inte. Allt annat kan jag fixa efterhand. Jag har luffat och det är inga problem. Jag har levt utan att ha så mycket som en susning om vart jag ska sova på kvällen eller dagen efter och det har inte heller varit något problem. Sådant löser sig alltid.

Min planeringsnoja kommer här hemma och nu har den ändå blivit bättre än vad den var förr. Förr kunde jag göra en lista innan jag gick och lade mig och bestämde då att jag inte fick äta eller gå och lägga mig innan jag hade klarat av allt som stod på den listan. Jag kan själv se nu att den listan många gånger var totalt omöjlig att få ihop men det fungerade ändå. Jag blev totalt knäckt om jag inte gjorde allt det jag hade satt upp för mig själv.

På denna listan finns fortfarande vissa saker kvar. Jag ska lära mig kungalängderna och traggar dem så ofta jag kan. Jag ska kunna peka ut residensstäder och alla län utan att blinka i Sverige och att kunna världens huvudstäder ska helt enkelt bara sitta där.

Middagen till dagen efter planeras dagen innan. Kläderna jag ska ha på mig tas fram dagen innan då jag vet hur väck jag är på morgonen innan jag vaknat till. Allt görs dagen innan. Här är rustat för ett tredje världskrig och det kunde blivit snökaos som låst oss inne i fyra veckor utan att vi skulle lida nöd på någonting.

De sista åren och främst sedan Lilleman kom in i bilden har jag fått bygga om detta lite. Hans behov går först. Bloggen/bloggarna blir dock ett problem. Jag brukar ligga ett bra tag fram i tiden just ifall det skulle hända något men nu har det inte blivit så vilket gjorde att det blev ett glapp igår och det är för mig väldigt irriterande. Att ligga totalt pall och enda anledningen till att gå upp är att spy är något ovanligt för mig som händer vart tionde år ungefär. Detta bör dock betyda att jag ska klara mig tills jag fyller fyrtio ungefär. Jag hoppas det. I vilket fall har jag nu lärt mig en läxa. Det ska inte hända igen.

Bilen är ett annat kapitel som jag är så oerhört trött på. Det räcker där nu och jag har redan tittat ut en ny. Jag tänker under inga omständigheter leva mitt liv med två små barn och ha en bil som kanske startar. Det spräcker allt vad planering är för mig.

Höga straff?

Igår stod det i tidningarna att en flicka blivit våldtagen och utsatt för sexuella övergrepp. Vid första tillfället var hon sju år. SJU (7) år. Det fortsatte upp till hon var i fjortonårsåldern då det uppdagades. Tidningen upplyste om att mannen som är runt sextio år kunde vänta sig ett flerårigt fängelsestraff.

Straffet för våldtäkt mot barn är mellan två och sex år. (2-6 år)
Bland annat kvinnofridskränkning, övergrepp i rättssak och grovt vapenbrott ger högre straff.
Jag tänker absolut inte förringa något brott för alla brott är hemska att bli utsatta för men i mina öron klingar alla sorts brott mot barn så mycket högre än andra.
Barn kan inte hjälpa att de finns till.

Artikeln är gammal men gäller än.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/barnporrfall-riskerar-att-preskriberas/

Två till sex års fängelse för väldtäkt mot en sjuåring är för mig absurt.
Ett minimistraff på tjugo år och kastrering hade varit ok men fortfarande i minsta laget.
Jag tycker att vi i Sverige har alldeles för låga straff.
Är det ok att en vuxen människa kan göra ett så fruktansvärt brott mot ett barn och sedan efter några år kunna leva som en fri människa igen?
Självklart ska vi rehabilitera så många som möjligt men vissa saker tycker jag är så fruktansvärda att de personerna som begår dem aldrig ska få en andra chans.
De har kört sin rätt att leva fritt i samhället.
För mig ingår allt som innehåller barn i detta. Utsätts ett barn för ett brott ska det prioriteras först och straffen borde vara absolut de dubbla mot vad de är idag.

SR Blekinge!

Hurra! I hela södra Sverige blev radio Blekinge åter igen den kanal som flest lyssnade på. Jag är inte förvånad! Jag lyssnar alltid på denna kanal. Nästan. Undantaget görs de gånger jag sitter i bilen och det är Ring P1 och söndagar då jag lyssnar på P3.

De personer som jobbar på radio Blekinge är för det första väldigt trevliga och för det andra väldigt framåt i tekniken. Det är ett stort plus för mig!
Det är lätt att få kontakt med dem via twitter och de svarar även på tider då de inte jobbar.
DET är vad jag kallar service!'

Jag är helt övertygad om att resultatet kommer vara detsamma om inte bättre nästa år.
Grattis!

Journalistisk stämpel

Förra helgen, söndagen, pratade de på P3 om att det kanske i framtiden borde införas en journalistisk stämpel. Jag gillade iden så fort jag hörde den. De som arbetade i programmet menade att en journalistik stämpel för att visa att innehållet var riktigt kunde vara bra.
Den skulle vara likt en svanenmärkning, nyckelhål och så vidare på produkter.
Varfrör inte?
Jag har tidigare skrivit om att yrkesetiska nämnden för journalisters uppgift är att hålla koll på att journalister ska hålla sig inom de etiska ramarna för vad som är ok men att det ytterst sällan händer någonting. En journalist kan nästan påstå vad som helst och det enda som händer är att det dagen efter finns en notis i tidningen om att de skrivit fel.

http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/11/yrkesetiska-namnden-for-journalister_20.html

Jag tycker att det över lag, för alla sorters arbeten men speciellt för de som har arbeten som kan ödelägga en annans människas liv totalt, bör vara betydligt tuffare.
Titta på städerskan som snodde tåget och körde rakt in i ett hus.
Media sänkte henne verkligen och lanserade en hel del olika teorier till varför hon gjort det hon gjorde. Hoppsan. Det visade sig att det inte var hon.
Det enda positiva i detta är faktiskt att de verkligen har gått ut i media och berättat att hon var oskyldig och att det var de som anklagat henne helt ionödan. Hur ofta händer detta?

Skulle jag missköta mitt jobb som lärare, skapa osämja och ställa till med för mycket problem kommer jag att förflyttas och sedan få byta jobb. Vem går tillbaka till en frisör som klipper fel?
Vad händer om en läkare gör fel och riskerar någons liv?
Psykisk hälsa handlar också om liv.

När helt uppenbart inte sunt förnuft gäller alltid bör det finnas regler och märkningar som gör att man vet att det stämmer. Hade journalisternas artiklar kunnat stämplats med hur trovärdiga de är skulle det lyft hela kåren och till slut hade det tagit bort det förakt många känner för journalister och media.
Detta hade även gynnat de som arbetar med detta och verkligen följer de etiska regler som finns.

https://www.sjf.se/yrkesfragor/yrkesetik

Kapten Klänning och Nora

Tyvärr dyker det med jämna mellanrum upp exempel på att svensk psykiatri inte fungerar på många sätt. Jag tror att det viktigaste på alla arbeten där jobbet inkluderar kontakt med människor är den personliga lämpligheten. Man ska ha ett mänskligt perspektiv på andra människor.
Att arbeta som terapeut innebär för mig en männska med en syn att alla människor är lika mycket värda. För mig är trovärdigheten viktig mellan i detta fall Nora och den terapeut hon ville ha.
Hon har, trots att hon var prostituerad innan, blivit utsatt för våldtäkt och misshandel av Sveriges då högste polis. Trots detta får hon inte en kvinnlig terapeut.
Varför?
Hade det varit tvärtom. En man som blivit utsatt för en våldtäkt av en kvinna hade jag förstått att han velat ha en manlig terapeut. Hade han blivit utsatt för våldtäkt av en annan man förstår jag om han hade velat ha en kvinna att prata med. En person som blivit utsatt för ett sådant här brott måste komma till någon som inte dömer dem för vad de varit med om eller vad som har hänt tidigare i deras liv. Det är helt ovidkommande då alla människor är lika mycket värda.

Värst i allt är hur många personer som misstrott henne och behandlat henne illa.
Varför har dessa personer kvar sitt jobb?
För mig är det att missköta sitt jobb på högsta nivå.
Personer inom denna bransch ska tycka om andra människor och behandla dem lika.
Det finns inga undantag på detta.
Jag skulle aldrig någonsin behandla människor olika och skulle jag gjort det är skillnaden att de har gjort mig eller familjen någonting. Jag hade ändå hälsat och varit som vanligt ute men den mentala dörren är stängd och de kommer aldrig in igen.
Skulle någon av dessa komma inom mitt yrke hade jag helt enkelt fått anmäla personligt jäv på det hela och bytt klass, plats eller helt enkelt fått svälja undan och ta det.
Inget konstigt för vi är alla vuxna.

Jobbar man inom psykiatrin inom något område; socinom, terapeut, psykolog etc ska man kunna ge sin patient hundra procent förtroende annars ska patienten kunna välja någon annan och jag tycker inte ens att de skulle behöva förklara sig varför.
Personlig kemi är så viktig. Personer inom dessa yrken borde vara perfekta.

Nora som våldtogs av Göran Lindberg eller Kapten Klänning som han kallas begärde en kvinnlig terapeut men blev nekad. Den som nekade henne det borde inte ha kvar sitt jobb. Hon borde fått prata med precis den hon vill. Någon som förstod henne och allra helst hade varit med om samma saker som henne för att verkligen förstå vad hon har gått igenom.

Bland det värsta som finns är när människor säger till mig att "de förstår". Jag säger aldrig det till någon annan om inte jag varit med om samma sak som den personen för då tycker jag att jag kan förstå. Den som blivit utsatt för misshandel, otrohet, våldtäkt, brott överhuvudtaget vet hur just det känns men inte någon annan. De kan ana hur det känns, men inte veta.

Jag träffade Göran Lindberg på en föreläsning för många år sedan och var väldigt imponerad av denna man när han var klar. Jag tror inte det var någon som inte var det och jag var framme efteråt och berättade för honom vad bra jag tyckte hans föreläsning var. Jag fungerar så. Jag måste säga till folk vad jag tycker oavsett om de bryr sig eller inte. När han blev dömd minns jag att det förklarade hur bra han visste hur det fungerar med den som blir misshandlad i ett förhållande.
Mycket av det han berättade kände jag igen.
Det var inte så konstigt egentligen. Han var ju experten.

Jag hoppas verkligen at "Nora" får upprättelse.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5414951
http://www.expressen.se/nyheter/nora-nekades-hjalp-for-att-hon-horade/
http://www.unt.se/enkoping/valdtagen-av-lindberg-vagrades-kvinnlig-terapeut-2228569.aspx

Mediabilden och Miljöpartiet

Jag har skrivit innan vilken makt media har och de sista mätningarna som kommit drar ett stort streck under det jag funderar på. Underst är sökningar gjorda på mijöpartiet och centerpartiet i Aftonbladet. Överst är den sista opinionsundersökningen.
Jag förnekar inte att det går dåligt för centern för helt uppenbarligen är det så.
Tidningarna skriver om det hela tiden.
Det är dock så att miljöpartiet sedan valet har tappat runt hälften av sina procent i dessa undersökningar och jag har inte sett en enda artikel om det.
Varför?
För mig kommer tanken om att tidningen är färgad rätt snabbt.
Jag har aldrig lagt någon större vikt vid undersökningarna men de är för mig en bra indikator.
Om det sker stora förändringar, oavsett parti och riktning, bör tidningarna ta upp detta.
Stiger ett parti så berätta då det. Sjunker ett parti så berätta det också men välj inte bara ut något eller några av dem. Media ska i mina ögon ge en bild av samhället utan värderingar i.

http://svenskopinion.nu/?page_id=1418
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16061634.ab?teaser=true
http://sok.aftonbladet.se/?q=Milj%C3%B6partiet

Depressioner och självmord

mosskin.se

I måndags hoppade en man framför tåget i östra Blekinge. Tragiskt inte bara för personen själv utan främst i mina ögon hans anhöriga. Vi har nästan ett bälte från Fjälkinge till Sölvesborg där detta annars händer väldigt ofta. Tyvärr. Varför vet jag inte men det är väl lätt att ta sig fram till tåget just här eller mår vi sämre än på andra ställen.

Jag har verkligen letat för att hitta det jag minns svart på vitt men gör det inte. Jag kan därför inte svära på att det stämmer till hundra procent men någon sanning är det i det. I Etiopien ligger medellivslängden strax över femtio år, ungefär vart tionde barn dör vid födseln och självmordsstatistiken är så gott som noll. Varför?

Min tro är att vi har det för bra. Som jag minns det frågade de en man från Etiopien om just självmord och varför Etiopien hade så få som tog sitt eget liv. Han var då väldigt frågande men frågade sedan reportern varför någon skulle ta sitt liv när de varje dag fick kämpa för att överleva. Låter väldigt logiskt i mina öron. När du inte har mat och tak över huvudet funderar du nog inte över hur dåligt du faktiskt har det för då går du under.



Det jag vänder mig väldigt mycket emot är sättet man väljer att ta sitt liv på. Ok om du mår dåligt. Ok om du är sjuk och behöver hjälp. Ok att sjukvården och ditt sociala skyddsnät inte fungerar. Ok, du vill inte leva längre och tänker ta ditt liv.

Varför hoppa framför tåget?

Varför ta sitt liv på ett sätt som gör att någon annan kanske aldrig mer får sova gott.

För mig är det ett maximalt sätt att vara egotrippad på. Självmord är väldigt egotrippat. Vill du inte leva så fine men sköt det snyggt. Jag har mer än en i min omgivning som tagit livet av sig på andra sätt med vetskapen om att det är de närmst anhöriga och deras barn som ska hitta dem. Hur kan de?

De ger de andra psykiska problem resten av livet.

Varför ska deras själviskhet förstöra för andra?

Dessa människor har garanterat inte varit sjuka hela livet ooch någonstans måste det finnas sunt förnuft. Att jämföra detta med exempelvis cancer eller aids är för mig helt fel. Den som har en anhörig som kämpat in i det sista för sitt liv tror jag inte håller med. Jag gör det inte.

Hade jag varit trött på mitt liv kunde jag visst avslutat det men det skulle drabba andra människor så lite som möjligt. Det är inte min uppgift att förstöra för andra.

Jag har aldrig följt serier eller tvprogram precis men när jag var yngre hände det att jag tittade på Dr Phil ibland. Jag tyckte det var intressant att höra hans sida av andra människors problem och att se hur han uppenbarligen hjälpte andra människor genom att bara prata.

Min bild av honom dog fullständigt när det visade sig att han inte levde som han lärde.

Det är för mig höjden av hyckleri.

För mig finns det för många av dessa personer i sjukvården och psykiatrin. De har läst sig till något som låter bra och tjänar pengar men klarar inte att själv leva efter sina ord.

Hur ska han kunna säga till någon att man inte är otrogen för att det skadar partnern när han gör så själv? Hur ska han kunna säga att du ska vara ärlig när han inte klarar av att vara det själv? Det är för mig samma som att den som misshandlar ska hjälpa andra människor som blivit misshandlade. Det är för mig samma sak som att jag skulle propagera för en politik där alla ska arbeta men inte själv gör det och lever på bidrag. Vilket förtroende skulle jag få?

Till bland annat socionomprogrammet som finns här i krokarna ingår det intervjuer för att få en plats. Har du en för trasig bakgrund kommer du inte in och detta med all rätt. När tiden har lagt stora avstånd mellan det liv du lever nu och då har du en chans. De anser inte att den person som levt efter ett visst mönster kan hjälpa andra innan de själv är stabila. Jag önskar ofta att fler utbildningar fungerade så. 

http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39494&l=sv

 

Barnfattigdomen vs Uppdrag Granskning

Jag har varit väldigt engagerad i många saker länge och lider av riktigt bra minne på vissa saker, tyvärr inte allt. När jag gick på gymnasiet kom det fram att Rädda Barnens under en granskning hade en tjänstebil i form av en porsche. En av sju skänkta kronor kom fram till de som skulle ha pengarna. Resten var administration och omkostnader för Rädda Barnen. När jag fick veta det bestämde jag mig för att aldrg någonsin skänkta en endaste krona till något jag inte kan kontrollera verkligen ger hjälp.

På grund av detta kan jag inte påstå att jag blir förvånad över vad Uppdrag Gransknings Janne Josefsson nu visar. Barnfattigdomen i Sverige med de siffror som får så stort utrymme i svensk media finns inte. Jag är mycket förvånad att han vågar ta upp detta. "Det är som att svära i kyrkan" sa Josefsson hos Lotta Brome i eftermiddags. Att kritisera de som räknas till vänster eller de organisationer som ska vara för den lilla människan har känts tabubelagt länge.
Det finns inga fattiga barn i Sverige. Det finns bara fattiga vuxna och detta har jag skrivit om tidigare. Jag har tidigare kritiserat att debatten blir snedvriden och att föräldrar kanske många gånger prioriterar fel saker. Tvärt om vad författaren Susanna Alakoski tycker är det för mig inte ok att skattebetalarna ska betala för ett barns skolresa då föräldern prioriterar att röka. I mina ögon bör man inte vara förälder om man gör ett sådant val. Att spara 200 kronor på sex månader är ingen omöjlighet för någon utan det är en prioriteringsfråga för mig. Barnens välbefinnande ska gå först och gör man val i livet som sätter barnet i kläm borde det vara ett tillfälle för socialtjänsten att gå in och titta. Var ska gränsen gå för vad som är ok?
Rökningen är ett missbruk så var går gränsen? Vid cigaretter, knark, alkohol, spel?

Går man in på twitter och hashtaggar (#granskning) Uppdrag Granskning får man se ett vänstersverige i totalt upplösningstillstånd. Det de tror på mest kritiseras mest och de är väldigt arga. Okvädesorden mot Josefsson kan staplas ovanpå varandra. Han som har ansetts vara deras vän har nu gått emot dem och han kallas nu för Moderat och de rikes vän av bland annat Lars Ohly.
Har de missat att han fakiskt gjort samma jobb som de vanligtvis hyllar?
Är inte sanningen ok när det rör organisationer som Rädda Barnen, Bris och Majblomman?
Chefernas frågetecken i ansiktena talar för sig själv.

Jag har aldrig varit någon påhejare av Josefsson men vad han nu än gör så hoppas jag han går med ryggen rak och inte ger sig. Jag tror att hans program visade sanningen för jag har länge tvivlat på de siffror som visats upp. Man kan inte sila mygg och svälja elefanter.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16082843.ab
http://www.svtplay.se/uppdrag-granskning

Trafikolyckor och halkkörning

destinationskelleftea.se

Hela Sverige rapporterar om trafikolyckor. Det är sådant som händer men jag är fast övertygad om att det händer då människor är dels på grund av oaktsamhet och fart men många gånger utav att föraren är alldeles för rädd för att köra bil och egentligen borde stannat hemma. Igår var jag i Karlshamn och hamnade då bakom en liten dam som körde i 55 km/h. Det hade varit ok på en femtio eller sextioväg men detta var motorvägen. Där var hon en total livsfara med alla de som ville köra om. Kön efter henne var väldigt lång och det skapar en sådan stress. Det är inte alltid det går att välja bort bilen men jag ser det som ytterst tveksamt till att alla de som många gånger är ute och kör verkligen behöver det. Självklart ska inte jag bestämma över någon annan men en rädd person i en bil de inte har kontroll över blir en livsfara för andra människor. Dessa om några borde ut och halkköra, som jag gör, så fort det blir snö. Förutom att det är väldigt roligt hjälper det personen i bilen att få kontroll vilket minskar rädslan.

I mitt nästa liv ska jag köra någon form av rally. Jag fattas alla de vanliga räddhetsspärrarna vilket gör att jag kan gasa och slira. Det rör mig inte ryggen. Farten märker jag inte alls av. När jag är ensam i bilen och på något ställe där jag inte kan ställa till det för någon annan kan jag lägga timmar på att köra runt.. runt.. runt. Det är den enda fördel jag kan se med detta väder vi har nu. Känslan av att ha maximal kontroll över bilen är så härlig och den dag jag får sladd utan att vara förberedd kommer jag kunna ta den vilket då inte länge gör mig till en trafikfara.

Länkarna går till artiklar om trafikolyckor i Sverige.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5410123

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5409771

Vecka 24 och debatten om abort

Jaha, vecka 24 är passerad vilket betyder att flickan med största sannolikhet överlever om det skulle starta för tidigt. Det betyder att jag nu måste börja tänka på att det faktiskt kommer finnas ett barn om fyra månader för jag har i princip inte ägnat det en tanke under hela tiden.
Känns väldigt märkligt att det kommer bli en livs levande person som kommer få, förhoppningsvis inte, mitt humör i framtiden. Någon som ska vara beroende av mig i väldigt många år.
Jag är fortfarande så pass pessimistisk att här inte kommer inhandlas något större innan hon är ute och allt är ok. Även om sannolikheten inte är så stor så händer det att barn dör i magen.

Nu kallar jag det ett barn. Tidigare har det i mina ögon varit ett foster då det aldrig skulle överleva utanför magen hur mycket hjälpt det än hade fått. Abortdebatten är alltid aktuell och jag är ingen påhejare av abort men anser att det är upp till kvinnan som ska föda barnet. Jag tycker det är bättre att barnet inte föds än att det ska skickas in i ett liv där det inte är älskat. Det finns tillräckligt många barn som lider på vår planet. Adoption och/eller familjehem ser jag som nödlösningar när det brister men det ska inte vara det självklara alternativet till en abort.

Länken nedan är till en sida som handlar om just detta. Bilderna är på ett foster fött i vecka arton. Det låter fruktansvärt och det är hemskt men för mig är det helt ofattbart att någon lägger ut dessa bilder på internet. Pojken överlevde inte och hur tragiskt det än är för dem som ville ha barn är det i mina ögon ett foster då det inte klarar sig utanför mammans mage på något sätt. Ingenting är färdigutvecklat. Bilderna på hur en abort går till stämmer inte för Sverige. Vi gör inte så här.

http://www.calebsministry.com/blog/?p=465

Jag vördar livet. Ett värdigt liv. Den dag jag blir gammal och inte kan andas för egen maskin så stäng av den appart som kan kopplas till mig. Låt mig åka ner till Nederländerna eller Schweiz och ge mig en spruta. Jag vill leva ett värdigt liv och jag tycker att det ska vara upp till mig att bestämma det, ingen annan.

Här återstår bara väntan nu och kriget om vilket namn det ska bli.

Mer kärlek åt folket - Månggifte?

Centern har i sitt ideprogram tagit fram en tanke på att månggifte skulle kunna vara bra. Partiledare Annie Lööf har nu tagit avstånd från detta.

Jag kommer nu framföra väldigt mycket ironi och utsvävningar så ingen missuppfattar och tror att jag nu är en förespråkare för månggifte..

• Tänk tanken att när gubben kommer och vill ha en mysstund och du inte vill, kunna säga att "Ta nästa dörr idag."
• När du känner att du inte hinner med att göra middagen kunna be den andra frun.
• När bilen krånglar kanske du inte bara har en man utan två som kan ta tag i det.
• Är ni alltid tre lär kvinnorna alltid vinna i valet av film när det ska ses.
• Ovanstående gäller även allt annat om demokrati ska tillämpas.
• Barnen kan man turas om att ta hand om.
• En familj klarar sig gått och väl på två löner vilket hade gjort att två i hushållet bara hade behövt arbeta halvtid. Stress och alla väggar hade försvunnit.
• Du hade alltid haft någon att klaga till om din man. Hon hade alltid förstått precis vad du menade. Samma gäller tvärtom.
• Om du som kvinna skulle ha två män... tjooho! Tänk vilka shoppingresor!
• Handla mat kan bli kul när du har en att gå och prata med medan den andre kör vagnen och betalar.
• När du tröttnar på den ene parten kan du åka på semester med den andre. "Barnvakt" finns alltid.
• Som man hade du haft någon att dela ditt intresse med.
• Inga fler ensamma kvällar med en öl framför sporten, du har alltid sällskap.
• Tänk vad fort allt hushållsarbete hade gått!
• Har barnen fritidsintressen som de ska skjutsas till behöver ni bara göra det var tredje gång!

Allt ovanstående är byggt på tre parter. Tänk om man hade varit ännu fler!?
Det kanske inte är helt fel ändå..

(Jag förespråkar inte månggifte och som jag skrivit överst ska detta läsas med ironi.)

Serien tar upp både för och nackdelar med polygami.
http://en.wikipedia.org/wiki/Big_Love
http://www.youtube.com/watch?v=9y9c2Sfo1hM
 

Äkta eller oäkta vapen?

Sista veckan har det begåtts två grova rån i Sverige. I det ena dog en person efter att ha blivit skjuten i huvudet av polisen. Fruktansvärt tragiskt för de anhöriga men vissa val i livet får man aldrig möjligheten att göra om. Man måste som en vuxen människa utvärdera konsekvenserna av ett handlande innan man gör dem. Alla kan begå misstag men vissa görs bara en gång.

Polisen som sköt rånaren kommer inte ställas inför rätta. Åtalet är nerlagt och det tycker jag är riktigt bra. Vilken ångest han har behövt leva med, och kommer få fortsätta leva med, för vad han gjorde i sitt jobb. Han gjorde dock inte fel som sköt.

I höstas lämnade miljöpartisten Mats Pertoft in en motin om att låtsasvapen skulle märkas. Det är alltid bra med motioner men om han vid något tillfälle bör tänka om med denna är det nu.
Skulle polisen frågat rånarna först om de var attrapper?
Eller om de då hade varit märkta, frågat om märkningen var äkta?

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.1938693-pertoft-mp-vill-marka-latsasvapen

Vissa saker är bara sunt förnuft. Hur skulle någon som blir hotad med ett vapen kunna kolla om det är äkta eller inte? De kunde gjort lagar om att falska vapen skulle vara chockrosa så hade det tagit någon vecka så hade det även tillverkats äkta rosa. Finns det något den kriminella sidan är riktigt bra på så är det att knäcka de koder som hjälper dem.

Strävan efter Karma

Jag är inte troende och har aldrig varit. Jag plockar det jag tycker om och de livsåskådningar jag tycker känns bra så jag hade haft problem att välja någon tro även om hinduismen alltid varit det som lockat mest. Jag har en väldigt stark tro att det finns en mening med allt och att man ska leva sitt liv för andra. Jag borde egentligen varit en djupt rotad kommunist med det tänket.
Jag ser dock till allas eget ansvar, den egna personens del i att göra sin omgivning till något bra och att alla ska leva sitt liv för att på bästa sätt skapa förutsättningar för denne själv att må bra.
Allt och alla har lika stor rätt till ett liv och jag släpper ut så många djur jag kan av de som tar sig in i huset. Jag skulle aldrig döda något i onödan. Rätten var ett liv går i frågan om abort är jag dock väldigt klar med i mitt sinne att trots jag tycker livet är viktigt så är rätten till ett bra liv viktigare.
Jag tycker barn ska födas önskade och jag tycker abortlagarna i Sverige är bra. Med de lagar vi har och med alla de barn som far illa behöver vi inte fler oönskade barn i vårt land.

Jag är helt övertygad om att reinkarnation fungerar och skulle jag bli något annat än människa i nästa liv vill jag bli en fågel. Jag tror även att själar som "klickar" följs åt genom de olika reinkarnationerna. Flummigt men skönt att tro på. Jag är verkligen ingen perfekt människa och kan förvåna mig själv ibland över att jag ändrar åsikter jag har haft väldigt länge. För mig är det dock bara en del i processen med att bli äldre. "Gammal och vis" får en bättre innebörd för varje år som går. Jag kan läsa mig till mycket och tycka en hel del men livserfarenhet är svårt att konkurrera med.

"Det i indisk religion positiva respektive negativa gärningsstoff vi hittills samlat på oss kallas karma-phala. Detta ansamlade bagage är i dödsögonblicket det som indisk religion under ett helt liv ackumulerade karman, karma-phala, bestämmer i sin tur var och som vad vi återföds i nästa reinkarnation. Goda gärningar genererar god karma och onda gärningar ond".
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma

 

Timbuktu har trots våra olika sätt att tänka på väldigt mycket länge varit en av mina favoriter. Jag gillar inte alla hans låtar men många och skivomslaget till vänster är från den skiva som enligt mig är den bästa.

 



Citaten nedan är från två av de låtar jag tycker han har lyckats bäst med. Överst Karmakontot och underst Alla vill till himmelen. Två låtar med väldigt bra, tänkvärda texter som för mig handlar väldigt mycket om hur man ska leva sitt liv och vad som är rätt.

 

Du lever bara en gång och ska då leva det så att du kan få dö i vetskapen att du har gjort allt du kan för någon annan.

 

Ja, vi kan bara hitta på..

Ingen kan ljuga som vi, eller vad tror ni
Jag tycker det liknar nån sorts
Sjuk typ av tragikomik o vi ramlar dit
Det sitter på karmakontot
http://www.youtube.com/watch?v=yoxAAcCPmIk

 

Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan, man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge
http://www.youtube.com/watch?v=8ASn8Mw1XRY
http://www.youtube.com/watch?v=UFVMCgfxxIM (Live från Peace and love)
Timbuktu
 

Ökad arbetslöshet i Sverige?

Arbetslöshet? I Sverige? Svårt att tro när det är totalt omöjligt att få tag i vikarier till skolan. Tidningarna skriker ut i artiklar om den ökade arbetslösheten men det faktum jag ser är att det inte finns några som vill hoppa in och jobba. Med risk för att jag glömmer någon skola i kommunen så har vi nio grundskolor plus gymnasiet i Sölvesborg. Jag kan inte svära på att det är likadant på alla andra skolor, jag tror det, men där jag jobbar är det så.
Det är halvt omöjligt och nästintill ett heltidsjobb för den stackare som ska försöka ringa in personal till skolan. Mellan tumme och pekfinger gissar jag att vi är cirka 25 pedagoger där jag jobbar. Det är i princip alltid någon sjuk eller hemma för vård av barn.
Problemet är alltid detsamma. Det är stört omöjligt att få tag i vikarier.
Det bästa sättet att ta sig in på en arbetsplats är att vikariera och ställa upp även om det kan vara obekväma tider och jobbigt.

Jag vet att det är hög arbetslöshet inom vissa yrken och säger ingenting om det. Lågkonjunkturen syns överallt i Europa och det hade varit märkligt om det inte hade synts i Sverige. (Vem vi ska skylla detta på tänker jag inte ens gå in på men jag tycker alla borde gå över och se vilket block som har styrt i respektive land som kraschat.) Jag vet dock att det inom fler yrken än läraryrket är kris på vikarier.

Så till alla er som känner att det inte finns något att göra. Det behövs alltid vikarier inom de olika pedagogiska områdena i skolan. Gå inom varje skola eller ring och sätt upp er på vikarielistan.

Haddile och barnets bästa

Foto: Bosse Nilsson/Scanpix för svd.se

Haddiles föräldrar ska nu komma till Sverige och Broby för att träffa sitt barn.

Klart att de ska få träffa sitt barn. Det säger jag ingenting om. Pratet om att de ska ta med henne hem ställer jag mig dock väldigt tveksam till.

Detta "fall" ska bli väldigt intressant att följa i just syftet vad som är bäst för barnet. För mig är det självklart att det bästa för barnet är att stanna i den familj i Sverige där hon nu rotat sig. Flickan och hennes biologiska föräldrar pratar inte ens samma språk vilket skulle göra att en tolk följde med. Mamman var nu sjuk så resan skulle skjutas upp. Bara det ger mig åsikter. En socialsekreterare ska med vara med för att se hur kontakten går. Detta ger mig tankar.
Jag tycker och tänker såhär:

Lämnar man sitt nyfödda barn, dessutom till en person som totalt missköter barnet, och inte kommer tillbaka har man förverkat sin rätt att vara förälder. Om jag så hade brutit båda benen och haft fyrtio graders feber hade jag åkt ändå om det gällde mitt barn. Vad händer om familjehemmet inte tycker att socialsekreterarens anteckningar och tankar om träffen är ok? Kan de överklaga? Jag tycker de borde få ha en egen socialsekreterare som skulle göra egna anteckningar.

Här finns en vettig, stabil familj som Haddile känner som sin egen. De vill adoptera henne men det går svensk lag emot. Ge dem då vårdnaden. Vill de biologiska föräldrarna träffa henne så får de hälsa på men flytta inte flickan.

För mig kan det inte under några omständigheter vara barnets bästa att flytta henne med två vuxna människor, som visserligen har samma DNA som henne,  med några som talar ett annat språk, bor i ett annat land och har en helt annan kultur. Det är inte ens samma mat, klimat eller dagis där nere. Hade de bara tagit henne och stuckit, vilket de har sin fria rätt att göra, kommer de förstöra henne för all framtid.

För mig är inte det bästa de föräldrar som man delar DNA med utan de som alltid ställt upp och funnits där. De som tröstat och brytt sig. Måtte flickan få stanna kvar i familjehemmet.
Det är de som är hennes föräldrar och hennes familj.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/haddiles-foraldrar-skjuter-pa-resa_7804202.svd
 

Makarna Myrdal

Glorifieringen av makarna Myrdal har alltid varit ett stort frågetecken för mig. De gjorde med all sannolikhet bra saker och allt ska ställas till den tid de levde i och hur förhållandena var då. Faktum kvarstår ändå att det var de som införde det "moderna" sättet att husera barn på.
Det var de som startade den tidens dagis, banrikehusen.
Jag ser det som att de startade upp det som än idag finns och drivs i hög takt.
För mig är det bortom allt sunt förnuft att skaffa barn för att samhället ska fostra dem.
Det var därför banrikehusen infördes i Sverige. Vi hade för lågt födslotal på grund av den ekonomiska krisen som var bland annat på grund av två stora världskrig.
För mig är det ansvar av de människor som levde då att man inte skaffade fler barn än vad ekonomin tillät. Det är så jag tänker idag. Jag hade inte skaffat barn om jag inte hade haft råd.
Barn ska komma till världen för att de är efterlängtade och att det går att ta hand om dem.
Jag tycker inte att samhällets huvudsakliga uppgift ska vara att fostra barn, det är föräldrarnas.

Ok, jag är bakåtsträvande och konservativ men som jag skrev igår är jag övertygad om att det bästa för ett barn är inte att fostras kollektivt, även om den stora massan verkar tycka det idag, utan av föräldrarna i hemmet. Jag tycker det hade varit bättre om möjligheterna för att en förälder skulle vara hemma hade utökats. Vårdbidraget, som Myrdals nutida förespråkare är starkt kritiska till, är för mig ett steg i rätt riktning och jag tycker detta borde finnas som alternativ i alla kommuner.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kris_i_befolkningsfr%C3%A5gan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alva_Myrdal

Utöver detta var makarna Myrdal stora förespråkare av tvångssterilisering på människor.
I mina ögon är det ett sorts elittänk för landets bästa som gör att men ville att svenskar skulle skaffa fler barn men bara om det var "rätt" barn från "rätt" föräldrar.

Med jämna mellanrum hör jag fortfarande om allt detta par gjorde för Sverige.
Allt de förstörde då?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tv%C3%A5ngssterilisering

Så flummar vi till det lite till

För en vecka sedan var jag arbetslös. Det har aldrig oroat mig. Jag kan oroa mig för allt möjligt helt i onödan men just jobb har jag aldrig ägnat en tanke. Genom att ha någon sorts utbildning och/eller ett jävlarinamma tror jag man kommer väldigt långt. Jag började sommarjobba som tolvåring och har haft arbete varenda dag jag velat sedan dess.

Tyck jag är hemskt konservativ i den frågan men för mig hade det varit bra om en i familjen alltid var hemma med barnen. Jag ser det som ett enkelt sätt att ge barnet trygghet. Det är skönt att veta att någon alltid är hemma när skolan är slut och att det alltid går att ringa hem.
Jag är medveten om att detta inte fungerar i många familjer men det kanske hade varit bättre att se över vad man jobbar för. Lever du för att jobba eller jobbar du för att kunna leva?
För många år sedan hade jag en bekant som sa att "jag ska hitta ett jobb där jag behöver vara så lite som möjligt men får ut så mycket som möjligt". Låter som min melodi.
Jag hade offrat allt vad "karriär" är för att barnen skulle få en trygg uppväxt.
Jag kunde jobbat med vad som helst, nästan, för att vara hemma så mycket som möjligt.

Jag jobbar inte heltid och har inga planer på att göra det. Jag har dock inga planer alls på att vara hemma som mammaledig i ett och ett halvt år. Jag klarar inte det men det är inget som säger att jag måste vara den som är hemma. Jag trivs med mitt jobb och skulle kunna jobbat både helger och nätter om skolan hade kunnat tänka sig att vara öppen då.

Flickan är beräknad till halva maj. Det betyder att jag har cirka tre veckor kvar på jobbet i skolan och jag har tänkt jobba klart det såvida jag nu inte skulle dö eller det händer något som gör att det absolut inte går. Jag har även tänkt jobba någon dag i veckan till hösten.
Det är inga tankar om jämlikhet men jag kan inte se varför jag skulle vara bättre på att ta hand om barnen. Jag är en social människa som trivs med att vara ute och träffa andra människor. Att sitta i en liten barngrupp skulle kännas som ett fängelse då jag varken är intresserad av att prata om blöjor, kläder eller barnmat. Jag vill diskutera världsnyheterna och höra vad andra tycker om detsamma.
När Lilleman flyttade hit klättrade jag på väggarna.
Han är underbar och jag avgudar honom men att "stänga in" mig som normalt jobbade runt sextio timmar i veckan gick inte. När huset är rent är det rent och jag hade fått panik om jag inte haft musiken. Jag behöver komma ut.
Trots det tror jag det är svårt att hitta någon som är så hemmakär som jag.
Jag älskar mitt Hällevik och mitt hem. Jag älskar vår skola och människorna här.
Allt detta är världsligt och jag hade med all sannolikhet kunnat trivas på andra ställen också men denna plats har en speciell plats i mitt hjärta.

Familjehem

Jag skulle utan svårighet kunna offra mitt liv för att veta att alla de barn som far illa ska få det bra.
Jag blir totalt knäckt när jag ser att det som i mina ögon är barnets bästa inte efterlevs.

Att vara familjehem är verkligen inte alltid en dans på rosor men jag har en uppfattning om att alla som bestämmer sig för att bli det gör det av, förhoppningsvis, samma anledning. De vill hjälpa barnet och ser mer glädje än sorg med det.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5364778
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5396136

Frågan ställs varför det är så svårt att hitta familjehem. Jag är inte förvånad. Det är bara att fråga ett par stycken som är familjehem för att få uppfattningen om att det inte är barnet som är placerat som är problemet utan socialtjänsten. Många jag pratat med upplever inte det stöd som skulle behövts vilket gör att när de får frågan om hur det är att vara familjehem så avskräcker de andra från att bli det. För mig är det socialen som bär detta ansvaret.
Jag har en god vän som jobbar med detta så jag vet att det är ett tufft jobb med många jobbiga beslut.
Att omhänderta ett barn i Sverige idag är inte lätt. Det krävs oerhörda utredningar.

Jag tror att familjehemmet behöver fler rättigheter. Skyldigheter finns det i massor men just rättigheter är det en stor brist på. De fall som har fått uppmärksamhet i media (tack media för det!) exempelvis med Marks kommun och fallet med flickan i Kalmar avskräcker väldigt mycket. Haddile är ett annat exempel. Det sägs att allt alltid görs för barnets bästa.
Hade varit kul att se en undersökning om vad familjehemmen har för åsikt om detta.
Jag är rätt övertygad om att de inte tänker likadant.

Rånet i Södertälje

I fredags rånades en guldbutik i Södertälje. Självklart inte roligt för någon inblandad.
För mig är huvuddragen och det viktigaste i historien att några personer kommer utklädda och tungt beväpnade till en butik. Polisen öppnade eld och sköt mot dem när de skulle fly.
Där är kontentan i historien för mig.

Jag vet att det är dumt att kritisera media som förtroendevald för det är de som på ett sätt ska hjälpa politiken fram. Jag är en väldig känslomänniska i väldigt mycket men vissa saker förstår jag inte alls. Hur kan man göra en artikel om den skjutne rånaren?
Det är synd om honom och polisen var dum som sköt honom då han faktiskt är en väldigt snäll person. Denna snälla person borde enligt en släkting till honom fått fly i bilen för att sedan bli jagad med helikopter istället.

Såhär tänker jag. Vad kostar denna personen samhället?
Det är vi skattebetalare som ska betala allt han och hans vänner har ställt till med.
Skickat en helikopter efter istället?
Då hade ännu fler än vad som redan nu utsatts för hot blivit utsatta.
En biljakt kan helt omöjligt bli en bra "lösning".

Varför intervjuas då inte polisen som sköt istället?
Han måste må fruktansvärt även om det är hans jobb. Han utsatte sig själv för livsfara som befann sig på platsen. Hans kollegor med. Varför inte berätta om polisens utsatta situation istället?
Att arbeta som polis innebär med all sannolikhet olika saker beroende på var i Sverige man arbetar men som polis hade jag verkligen inte velat arbeta i vissa områden i Sverige. Våra tre största städer står överst på listan över städer jag inte velat jobba i.

Faktum är hur man än ser på detta, att rånarna tvingades inte till platsen. De tvingades inte att bära tunga vapen. Det går att göra som de flesta andra i Sverige och leva hederligt särskilt som deras åldrar ligger runt tjugo. De borde överhuvudtaget inte ha slutat skolan då.
I mina ögon är det deras eget ansvar och därefter föräldrarnas som totalt har misslyckats med uppfostran. Jag kan inte se varför det så ofta ska vara synd om förövarna när det är grövre brott. Olyckor kan drabba alla och det säger jag ingenting om men detta kan verkligen inte räknas som en olycka. De har gjort detta fullt medvetna om konsekvenserna.
Det pinsamma i det hela är att de förmodligen, om de ens blir dömda, knappt får några straff och den stackare som redan ligger på sjukhus slipper säkert en del av straffet på grund av att han blev skjuten.

Mina tankar går till poliskåren, polisen som sköt och dennes anhöriga.
Tack å Sveriges vägnar för att ni vågar arbeta med det ni gör och jag litar fullt ut på att ni tar rätt beslut vid rätt tillfälle.

http://www.expressen.se/nyheter/familjen-vakar-over-skjutna-26-aringen-1/
http://www.expressen.se/nyheter/annu-en-kvinna-anhallen-for-ranet/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5399804

Våren är här

Det där med växthuseffekten, ozonhål och den globala uppvärmningen har aldrig stört mig. Jag har alltid läst Illustrerad Vetenskap och tidningar liknande den som har visat på att det går upp och ner i temperaturerna. Jag såg ett program för många år sedan om hur de borrade ner i isen på Grönland för att se vad som fanns många kilometer ner. Genom att se vad som fanns i isen kunde de räkna ut hur varmt det varit i perioder. Enligt dem var det ingen fara. Det har varit varmare tidigare sedan blev det kallt ett tag och nu stiger det igen. Jag är inte orolig.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5398585

I Blekinge är det nu meterologisk vår. Det är så varmt här att småfåglarna får vårkänslor och jag klagar inte en sekund. Med tanke på de två fruktansvärda vintrar vi hade häromåret är vi värda lite värme. Jag älskar Sverige för våra årstider men just vintern har jag inget för alls. Jag är lycklig sålänge det inte blir kallt.
Jag tycker denna vinter har varit alldeles utmärkt. Här var snö lagom till jullovet och julafton så att barnen kunde njuta lite sen har den försvunnit och idag är det minst fem plus ute. Underbart!
Grannens magnolia knoppas och det är härligt väder ute.
Nu gäller det bara att hoppas på en varm sommar med mycket sol!

Smitningsolycka

Förmodligen tänker jag på ett annat sätt än många andra jag lyssnar på. I helgen var det ett äldre par som blev påkörda i Olofström. Den som körde på dem smet från platsen och gav sig inte till känna förrän några dagar senare.

Min första tanke var när jag hörde detta, förutom att jag tyckte det var hemskt men tur att båda personerna som blivit påkörda levde och skulle överleva, "stackars den som gjort det".
Så tänker jag. Vilken fruktansvärd ångest denna (dessa) person ska leva med inte bara nu utan hela livet. Den andre tanken var att det måste vara ungdomar och de har förmodligen druckit.
Det förmildrar ingenting men min tanke är ändå att alla gör dumma saker både som ungdomar eller när de druckit. Jag vet inte om de har varit fulla men det är min gissning.
Jag tror inte någon människa gör såhär med mening. Ingen vill någon annan något illa eller ont på detta sättet. De har haft alla samvetets kval innan de gick till polisen och anmälde sig. Det är sunt förnuft och en självklarhet att man stannar om man är med i en olycka men det är inte alltid man är rationell.

Det enda som skulle fått min syn att ändras på detta är om det inte var första gången dessa personer gjorde detta. För säkert tio år sedan kraschade ett fordon in i ett träd i Karlshamn. Två passagerare dog men föraren klarade sig. Han blev totalt lynchad för att han var full. Jag tänkte likadant då. De var fulla alla och alla vet att man inte sätter sig i en bil med en full förare. Det ligger lite egenansvar i allt hur tragiskt det än blir. Föraren har nog önskat mer än en gång att han inte skulle överlevt och jag tycker det är ett tillräckligt straff för honom. Det var hans vänner som dog.

En annan sak som förbluffar mig är att vi börjar bli väldigt "amerikaniserade" i Sverige.
Vad är det för mening med att intervjua de anhöriga till någon part?
I mina ögon tillför det inget då alla kan räkna ut att de upplever det hela som jobbigt.
Jag hoppas verkligen inte det bär mot den väg som gör att de anhöriga ska vara med i hela processen för jag tror inte på det. Jag tror inte på hat och hade det varit min mormor som blivit påkörd hade jag självklart tyckt det var fruktansvärt men jag hade varken förstått meningen med att jag skulle prata om de känslorna i media eller hatat de som gjorde det.
Alla har sina hjärnspöken att dras med.
Jag lider med alla inblandade parter i det hela.

Habitus

Min "storebror", eller egentligen den före detta grannen längre ner på gatan som jag alltid känt som min storbror, har alltid pratat om habitus.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Habitus

Förklaringen på wiki är krånglig men i det stora hela betyder det att det är svårt att bryta invanda livsbanor. Habitus är varje enskild människas värderingar och vanor. Att alla är inordnade i ett rangordningssystem som bygger på den personens sociala tillvaro såsom familj, samhällsstruktur, grupptillhörighet och egna upplevelser.

Jag tror på detta och har gjort det sedan han pratade om detta första gången för cirka femton år sedan. Jag tror det är svårt att förändra mönster. Det tar tid och förmodligen stora omvälvande händelser för att någon ska förändra detta.
Habitus skulle förklara varför barn till belästa människor väljer att läsa vidare i högre utsträckning än barn där det inte finns mer än en grundskoleutbildning. Det behöver inte vara så men sannolikheten är stor.

Det finns självklart både bra och dåliga livsmönster. Många familjehemsplaceringar är för att bryta just habitus. Mönstret ska brytas för att det ska bli bättre. Här kommer skola och vård in som väldigt viktiga. Många gånger förstår man när man träffar föräldrar, bra eller dåligt, varför barnet beter sig på ett visst sätt, har vissa värderingar och ett visst tänk.

Jag tror att två personer som lever tillsammans men har helt olika habitus kommer få problem i längden. Självklart finns det undantag. Det finns ordspråk som att kaka söker maka och att lika barn leka bäst och dessa tror jag bygger på detta. Har man liknande värderingar från början kommer livet bli mycket enklare tillsammans. Krockar habitus med ens kärnvärderingar, som jag tror bygger mycket på just en persons habitus, tror jag att problemet är ett faktum.
För mig är familjen det absolut viktigaste tillsammans med ärlighet och rättvisa.
Jag hade aldrig kunnat leva med någon där dessa inte hade ingått. Mitt habitus säger att man ska leva ett helt liv tillsammans med sina familj, att man alltid är öppen, rak och ärlig. Det säger att jag ska göra mitt bästa i alla lägen och att jag skulle läsa vidare. Den säger att alla människor är lika mycket värda. Jag skulle med all sannolikhet kunna bryta mitt habitus för allt kan inte en människa påverka men det hade tagit emot och varit allt annat än lätt. Vissa saker skulle jag aldrig förlåta medan andra saker inte rör mig i ryggen. Tur vi alla är olika.

Låtar som känns

Jag har alltid haft problem att läsa in en text, mina tankar är på alla andra ställen, och mitt sätt att minnas har alltid varit att någon läser för mig. Trots att jag inte hör riktigt som jag ska är det "ljudminnet" som alltid sätter sig hårdast. Varför vet jag inte.
Det är möjligt att det har kommit med det enorma musikintresse jag har haft i större delar av mitt liv.

Jag har alltid varit hyperkänslig för allt med döden. Jag är medveten om att ingen klarar att undvika den men jag vill helst hålla mig på ett bra avstånd så länge det går. Detta tillsammans med musiken gör att jag blir ytterst känslig för viss musik och de låtar kommer här.
"Jag", låter så egotrippat då det egentligen inte handlar om mig, har haft oturen att bli av med en hel del människor runt mig som har betytt väldigt mycket. Två av dessa kommer jag nämna här då det trots tiden är som ett öppet sår att överhuvudtaget diskutera. Tårarna börjar rinna bara jag tänker på det och jag kan många gånger känna att livet är allt annat än rättvist mot vissa.

Min mammas bästa vän dog 1999 och jag spelade Time to say goodbye med Sarah Brightman på hennes begravning. Det är fjorton år sedan i maj men jag klarar inte att höra den låten. Det känns som om det var i fjol och hennes son räknar jag än idag som min lillebror och vi har en hel del kontakt. Hör jag den stänger jag av direkt eller håller för öronen vilket inte är effektivt alls. Är jag hemma så får den rulla men tårarna sprutar. Efter hennes begravning var jag inte i kyrkan på många år. Jag klarade det inte och jag slutade helt att spela på begravningar och har inga planer på att någonsin börja igen.

Den låt som är absolut känsligast även om jag fortfarande tycker om själva låten är I´ll be missing you med Puff Daddy. Av någon anledning har jag kopplat ihop den med allt min stora barndomskärlek och barndom stod för. Jag har inte en dagbok som inte är nerklottrad med hans namn. Min barndom är Spanien och jag åker inte på semester när jag åker dit utan jag åker hem. Där träffade vi denna underbara familj från Göteborg och vi umgicks även i Sverige. Pappan i familjen dog plötsligt för tio år sedan och sedan för fyra år sedan sonen som jag var så förtjust i som yngre. Det är inte meningen att ens liv ska ta slut när man är 24 år gammal. Jag kände inte honom som vuxen utan minns honom som den alltid lika glada killen med sin härliga Göteborgsdialekt. På något sätt sprack hela min barndomsidyll med honom och det är den enda gång jag fått åka hem från jobbet. Jag klarade överhuvudtaget ingenting och tårarna bara sprutade. Samma effekt blir det av denna låten. Jag brukar påminna mig om att allt alltid kunde varit så mycket värre än det som jag upplever som jobbigt just nu. Jag lever åtminstone.

"Life ain't always what it seem to be
Words can't express what you mean to me
Even though you're gone, we still a team
Through your family, I'll fulfill your dream
In the future, can't wait to see
If you open up the gates for me
Reminisce some time, the night they took my friend
Try to black it out, but it plays again
When it's real, feelings hard to conceal
Can't imagine all the pain I feel
Give anything to hear half your breath
I know you still living your life, after death"

 

En tredje låt som egentligen inte är förknippad med mig på något sätt är Coldplays Yellow. Det är många år sedan jag slutade att titta på Efterlyst (numret sitter ändå 08-7020090) för jag klarade inte allt elände. Jag är hellre ovetande. Av misstag stod det på för något år sedan när en tjej i Göteborg blivit mördad. Hennes syster hade satt ihop bilder och filmer på henne som de visade och denna låt spelades till. Jag ser hennes ansikte framför mig varje gång Yellow spelas.

Kvotera in kvinnor i styrelser?

Jämställdhet för mig är att det är lika. Det ska vara lika helt oberoende på kön, etnicitet och ålder. Det ska bygga på kunskap. EU-kommissionen vill att det ska lagstiftas om att få in minst 40 procent kvinnor i privata bolagsstyrelser.

http://rod.se/kvotering-ska-ge-fler-kvinnor-i-styrelserummen

Jag tror mångfalden berikar. Jag tror att det är bra om det överallt i samhället är blandade grupper. Jag tror inte på homogena grupper för att få förnyelse. Jag är dock väldigt emot att det ska kvoteras på något sätt.
Jag vill ha ett jobb på grund av mina kunskaper och inte för att jag är kvinna, blond, ung etc.

Var ska gränsen dras?
Ska vi börja kvotera in en viss procent kvinnor, blonda, pensionärer, ungdomar, kristna, högutbildade, homosexuella, ensamstående..?
Åter igen, var ska gränsen gå?

Jag har skrivit om det innan och gör det igen. Ska man söka jobb så lämna in ett papper med din utbildning och dina erfarenheter. Inget namn, ingen ålder, inget kön utan bara den kunskap som finns. Allt snack om ojämlikhet mellan könen hade försunnit för den som var bäst lämpad hade fått jobbet.
Det kanske hade blivit hundra procent män men då var det meningen.

Polisutbildningen är ett av de ställen jag stört mig på länge. Där kvoteras det in kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Varför?
Tror de inte att kvinnor och personer med utländsk bakgrund skulle komma in på utbildningen annars? Tror de att vi är svagare mentalt eller fysiskt?
Nej, lika för alla tycker jag så jag är emot detta med kvotering.