Eller Sverigedemokrat? De som inte kallar mig främlingsfientlig brukar ifrågasätta varför jag inte byter parti till Sverigedemokraterna så nu tänkte jag att jag ska förklara det.
Idag. Anledningen till att jag skriver "idag" är nämligen för att jag inte tror att något är cementerat då allt är i förändring. Skulle Kindberg Batra gå ut och säga att vi ska bygga arbetsläger hade jag sagt upp mitt medlemskap i Moderaterna. För många år sedan var jag och skulle tatuera in Moderatloggan men ångrade mig då det faktiskt skulle kunna vara så att det M:et i framtiden skulle vara en ny symbol för Stalin eller Hitler.
Jag har sedan barnsben fått veta att jag kan säga till knugen själv att han har fel, om jag gör det på rätt sätt. Min drivkraft och enda anledning till att jag sysslar med politik har sedan ungdomen varit densamma: barnets rätt i samhället. Redan som liten bad jag mina föräldrar att bli familjehem men det blev aldrig så. Jag har alltid velat adoptera barn men tyvärr har åldern och det faktum att det blev andra problem ställt till det. Vi är dock familjehem idag och detta blev vi för att ge någon annan där ute en chans. Barnet är alltså det centrum jag snurrar runt och det har alltid varit så. Jag arbetar med barn och ungdomar för att jag älskar det. Jag ser dock väldigt mycket fel i samhället och det vill jag förändra.
Till skillnad från många andra har jag inte låst mig så pass att jag tror att allt PK-eliten i Stockholm säger, är den ultimata sanningen. Till skillnad från många hoppar jag inte för att någon säger att jag ska göra det och hade jag suttit i riksdagen hade jag aldrig, över min döda kropp, röstat som mitt parti gjorde i Decemberöverenskommelsen. Jag är dock Moderat. I många frågor är jag betydligt mer liberal än mitt parti och i vissa frågor hade jag röstat med de röda. För mig är partibeteckningen inget man ska piskas efter och jag köper absolut inte allt mitt parti säger. Jag går på vad mitt förnuft säger är rätt, inte vad någon säger åt mig att tycka.
För mig är det inte mycket som skiljer Sverigedemokraterna från Allianspartierna. I Stockholm är det uppenbarligen så men inte här och inte för mig.
Då frågan om barn är min drivande punkt i livet, är det också den jag utgår från. Röd, grön eller rosa är jag inte för jag håller i princip inte med dem i någonting de säger eller tycker. Centerpartiet har jag aldrig lagt någon större energi på då miljön inte är någon prioriterad fråga för mig. Folkpartiet har jag aldrig fäst mig vid då de i många frågor studsat mellan blocken. Kristdemokraternas familjepolitik är för mig fel och av precis samma anledning har jag sorterat bort Sverigedemokraterna.
SD påstår att de ser till barnets bästa men under sitt avsnitt om Familjepolitik betonas upprepade gånger vikten av att barnet har en manlig och en kvinnlig förebild, en mamma och en pappa. Med detta anser jag dem, som så många andra i vårt samhälle, enbart påstå sig arbeta för barnets bästa men genom sitt konservativa perspektiv enbart se till de vuxna. Min fasta övertygelse är att barn inte sätter epitet, det gör vuxna. Ett barn bryr sig inte om deras föräldrar är en man och en kvinna, två kvinnor eller två män. Ett barn bryr sig inte heller om vilket blod eller vilka DNA-strängar som finns i deras kroppar, det gör vuxna.
Under familjepolitik/jämställdhet betonas det hur viktigt det är att könen behandlas lika och med samma rättigheter. Trots denna jämlika inställning anses inte två kvinnor kunna vara bra föräldrar åt barn då dessa inte utgör en familj inom det som kallas kärnfamiljen. Jag anser kärnfamiljen vara viktig och något fint men inget som ska ses som det absolut bästa då det uppenbart är så att många par skiljer sig. Många barn får bara träffa sin ena förälder varannan helg eller vecka och spendera mycket tid men de nya respektive. Det gäller att leva som man lär och för mig är det hyckleri på hög nivå att tro att det på något sätt skulle vara bättre för barn att leva i splittrade/nya kärnfamiljer än att få leva i en familj där föräldrarna har samma kön. För mig spelar detta nämligen ingen roll, utan det är kärleken barnet får. Kärleken från, förhoppningsvis, närvarande föräldrar och detta oavsett vilket kön de har.
"Vi förespråkar en formell jämställdhet där varken kvinnor eller män skall särbehandlas på basis av sin könstillhörighet."
"På samma sätt som vi betraktar könstillhörighet som någonting nedärvt hos de flesta människor betraktar vi även den sexuella läggningen som en medfödd egenskap hos de flesta individer." (De flesta. Vissa är tydligen undantagna.)
"Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera... så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra."
För mig kan man inte göra undantag på människor och ovanstående citat visar för mig väldigt tydligt på vuxna människor som sätter sig över, exempelvis, FNs barnkonvention paragraf tre och tolv. Dessa handlar om att barnets bästa ska komma främst och alltid ha rätt att uttrycka sin åsikt. För mig är det primära att barnet ska få kärlek, kärlek i massor, oavsett vilket kön föräldrarna har. Den som har haft så mycket problem som vi haft med att skaffa barn, vet att det blir det man lever för. Barnen är det viktigaste och kärleken till dem tar aldrig slut. Ingen som väljer att gå igenom en adoption, provrörsprocess eller insemination står som kandidater för att bli kärlekslösa dåliga föräldrar. Undantagen finns men är då garanterat inte kopplade till könet på föräldrarna. Att då ställa mig bakom ett parti som sorterar bort människor som föräldrar enbart på grund av sin sexuella läggning, det är för mig fel.
Utöver dessa tycker jag det hade varit katastrofalt att ändra abortgränserna som Sverigedemokraterna vill. Jag är utöver det en väldigt stark företrädare för aktiv dödshjälp och även för avkriminalisering (inte en legalisering) av vissa droger.
Om jag då anser att Moderaterna har rätt i allt?
Nej. Absolut inte men jag har en bra förklaring på det. Jag anser att det är jag som är Moderat och partiet som är lite vilse för tillfället. Jag är uppväxt med Aktuellt, Rapport och olika nyhetsprogram och har länkat ett klipp med Carl Bildt sedan 1990. Det är en halvtimme lång och väl värt att lägga den tiden på men för den som är intresserad börjar det intressanta ungefär femton minuter in i intervjun.
"Det måste vara legitimt att diskutera invandringspolitik."
"Vi ska ha en stor generositet, jag tror att vi måste vara beredda på att kanske ha en större generositet i framtiden i ljuset av situationen i Östeuropa, men vi kan inte ha en totalt oreglerad invandring och det finns missförhållande i dagens invandringspolitik och i dagens flyktingpolitik som måste rättas till."
"Vad jag vänder mig emot och tror är farligt, det är om vi försöker moralisera bort varje debatt. Om du bara sätter stämpeln utlänningsfientligt, flyktingfientligt, invandrarfientlig på varje person som kommer farande med en synpunkt. För invandringspolitiken och flyktingpolitiken får inte bli någon sorts reservat."
"Vad var det som underblåste flyktingfientliga strömningar?
Varför får man inte ha synpunkter på detaljer i svensk flyktingpolitik?"
Alla citat ovan är från Carl Bildt och han sammanfattar mina tankar väldigt bra. Invandringen är en stor fråga för många idag oavsett om PK har förstått det eller inte.
Jag anser dock att det är jag som fortsatt gå på den Moderata linjen och partiet som svängt vänsterut.
De människor som kallar alla som inte anser att all invandring är rosenskimrande för rasister eller främlingsfientliga; det är de som förstör debatten.
De gör att fler människor röstar på Sverigedemokraterna.
Behandla dem som alla andra och visa vanlig hyfs istället.
Jag är Moderat.
https://www.youtube.com/watch?v=hLDICyW2n7k
https://sverigedemokraterna.se/var-politik/
.jpg)
