Fara vid ultraljud?

Självklart kan jag hoppa om någon ber mig, men jag vill veta varför. Jag sväljer inte vad alla säger med hull och hår utan ifrågasätter varför. Alltid. Jag fick höra av bekanta att de inte fick göra ultraljud försen runt vecka 20 för det kunde vara en fara för barnet. De fick vidare inte veta vilken fara men de på mödravårdscentralen var väldigt tydliga på den punkten. Efter mycket funderande sökte jag på detta på internet och har nu läst varenda undersökning och forskning om detta och jag blir helt klart chockad. Vad jag kan få fram har de testat och gjort undersökningar om ultraljudets påverkan på fostret sedan tidigt sjuttiotal. De har kommit fram till efter nästan 40 års forskning att det värsta som kan hända med barnet (tro det eller ej!)är att det blir vänsterhänt. I mina ögon är skador på fostret något man skyller på för att slippa göra för många då kostnaden blir för hög. Sen nästa sak, är det en sjukdom att vara vänsterhänt? Det tycker då verkligen inte jag. Pinsamt att de som jobbar med detta inte vet detta och jag hoppas att alla de som nu skulle vilja ha ett ultraljud söker sig till en privat som gör detta utan problem till en mindre kostnad, runt 300 kronor. Kan detta lugna någon så är det bra för den familjen. Jag tror att den oron är skadligare än ultraljudet.

Tänk själv!

Jag tänker här skriva hur mycket jag gillade min högstadielärare i NO. Hade alla elever haft honom tror jag att fler hade varit medvetna om fler saker. Varje vecka hör man om att man "ska inte äte det" eller "inte göra så". Min NO-lärare berättade för min klass när vi gick i åttan att man kunde dö av kvicksilverförgiftning av att dricka för mycket vatten. Förvåningen var stor tills han berättade att man var tvungen att dricka 19000 liter först. Efter det fortsatte han med att berätta att allt var farligt i för stor mängd och att man skulle tänka förnuftigt. Man skulle tänka själv. Ändå hör man endel som inte vill äta fisk från ett visst ställe då den inte är bra. Ingen som tänker äta fem kilo om dagen väl?

Japan vs Sverige

Jag blir så otroligt trött! Ibland undrar jag om endel människor förtränger saker de lärt sig eller helt enkelt aldrig har lyssnat i skolan. Igår lyssnade jag på Lotta Bromé som hade tagit in en expert inom kärnkraft för att svenska folket skulle få svar på sina frågor. Endel frågor var så simpla så att jag kunde svarat på dem utan problem. Upplysningens tid med böcker och det som kallas internet har tydligen inte kommit till alla delar av vårt avlånga land.

I dagens BLT avslutas en insändare med "Tro inte att Sverige är säkrare än Japan". Ska jag skratta eller gråta? Jag har lagt in en bild på plattorna och deras rörelse. Detta lär man sig på högstadiet. Det är inte precis någon hemlighet att Japan ligger precis vid en gräns. Västra USA har väntat på "sin" jordbävning med tillhörande tsunami i minst fem decennier. Haiti var ingen överraskning, inte ens den jordbävning som var 2004 med tillhörande tsunami var förvånande. Efter den hörde man människor som förvånat berättade att vattnet hade försvunnit. Då tycker jag det är märkligt att man inte sprang för även detta lär man sig i skolan.
Förvånande är att endel människor fortfarande inte har en aning om detta.

Sverige ligger skyddat från allt detta. Sannolikheten att det skulle komma en större jordbävning med tsunami vid Sverige finns inte. Det finns ingen mening alls att jämföra Sverige med Japan och vår kärnkraft är bra och står säker från naturkatastrofer. Jag önskar endel hade lagt lika mycket tid på att läsa sig till denna informationen som att förvånas över att den har hänt.