Vem är du, vem är jag?
Då dagen idag är den sista för att rösta så kommer jag göra en liten presentation av vem jag är, vad jag vill och vad partiet jag företräder vill.
Mitt namn är Emilie Pilthammar och jag är 39 år.
Mitt stora intresse i livet är musik, därefter fotografering och politik.
Det som ligger mig varmast om hjärtat är de fem barnen och mycket tid ägnas därför åt dem. Helst av allt på Hanö, där bilden är tagen.
Jag har sedan barnsben haft väldigt svårt för att vara stilla och jag skulle beskriva mig själv som en person med myror i hela kroppen. Som vuxen har jag fått berättat för mig att jag har ADHD men jag tar det med ro och ser min brist på sömn och alla mina bollar i luften som en ynnest.
Jag är alltid engagerad i någonting!
Utbildningsmässigt läser jag alltid. Jag älskar att läsa!
I veckan påbörjade jag Masterprogrammet i utbildningsvetenskap, där fokus nu ligger på sociologi kring de sista hundra årens stora tänkare. Tro det eller ej, men de flesta var marxister eller kommunister.. Förvånande?
Nej.
Jag är en blå själ i ett rött yrke.
Jag blev i våras klar med min kandidat och specialpedagogutbildning men har sedan tidigare min lärarutbildning i ryggen. Min plan är att jag innan jag dör ska ha en doktor kring någonting inom utbildning för det gror ett litet frö om att jag vill vara med och skriva nästa läroplan för grundskolan.
De sista åren har jag varit konstant sjuk men bär det med mig som erfarenheter. Njurstenar och lungkollapser har avlöst varandra och sedan en släng med blodförgiftning, dubbelsidig njurbäckeninflammation och diverse småsaker så är jag enbart glad att jag lever. Allting kunde alltid varit värre! Med det i sinnet så tar jag inte så allvarligt på saker.
Jag tror att mina styrkor, även om det även har varit kvarnstenar genom åren, är min humor och mitt sätt att se på saker med ett skratt. Det kunde alltid ha varit värre! Jag tar inte heller mig själv på för stort allvar för det finns inget som jag gör, som inte någon annan skulle kunna ta över och göra likadant eller bättre.
Varför då politik?
Jo, det är det enda sättet att förändra.
Jag bryr mig inte om lönen eller är beroende av pengar, utan jag vill ha en förändring på riktigt. Jag upplever inte att den där förändringen finns för de som sitter för de nu etablerade partierna.. de är inte beredda att offra sin lön för sakfrågan.
De sitter där nämligen inte för sakfrågan utan för lönen.
Detta är enligt mig helt fel.
Och så ser jag på det. Fokus inom politiken läggs inte där den borde vara!
Nummer ett för mig är att förändra kommunens ekonomiska tänk.
Tänket måste se ut som hos privatpersoner.
Det finns en samlad pott som kallas för inkomst och sedan räknas utgifterna av. Jag som privatperson kan sedan inte säga att oj.. jag kan inte betala elräkningen denna månad, för jag handlade så mycket kläder i helgen. Systemet fungerar inte så hos privata personer - då hamnar man i Lyxfällan, och det borde inte fungera så i en kommunal verksamhet.
Jag kunde med glädje lämnat över kommunens ledning till vilken större företagare som helst som går plus. Det kan nämligen inte bli värre än att låta en drös politiker ta beslut som kan förändra livet för individer, när de saknar all form av utbildning i det de beslutar på.
Proffstyckare vars åsikt kan köpas för pengar!
Politikerna ska bli färre alternativ få kraftigt sänkt lön.
Att ha yrket "politiker" bör inte existera alls i min mening.
När kommunen väl har sett över sin ekonomi och plockat bort allt som man inte måste ha, då kan fokus läggas på att skolan. Fungerar skolorna bra så slipper vi på sikt buset i kommunen.
Vi har i dagsläget "skolor" som existerar i ett gäng baracker.
Istället för att åtgärda problem och tänka långsiktigt så sätter man dit nya baracker. Nu senast i Hällevik på skolan där den har lovats stå på plats till jul. En "lösning" för att sedan sänka prioriteringen av skolan.
Inom äldreomsorgen och hemvården måste systemet läggas om fullständigt.
Den som får hjälp betalar för den, och bör då också ha rätt att kräva vissa saker.
En av de sakerna bör vara att själv få bestämma vem som ska hjälpa dig.
En självklarhet!
Så är det tyvärr inte idag.
Min åsikt är inte heller till salu och inte bara jag, utan hela Medborgerlig Samling i Sölvesborg ställer sig bakom att vi inte ska ha några höghus i Hällevik.
Vi vill heller INTE ha några vindkraftsparker.
Om de befintliga inte ger ström för att det blåser för lite.. då lär ju inte fler verk generera mer ström. Tanken blir absurd.
Socialtjänsten måste få den status den förtjänar och beslut de behöver ta kring barn och familjer, ska inte behöva gå igenom politiken. Det är sjukt att lekmän ska ta beslut över utbildade människor som ska vara specialister inom frågorna. Det blir rättsosäkert.
Detsamma gäller LSS och andra barn i behov av särskilt stöd.
Politiken ska sätta ramen, men verksamheten ska sköta allt i den men så ser det inte ut!
Vi har politiker som tror att de är Gud själv och ska styra detaljer som de inte har koll på.
Sista exemplet är sittande styre som säger att kommunen har "jourskolor".
Begreppet existerar inte men används trots detta.
Sådana här saker ska uppenbarligen, då okunskapen är för hög, drivas av människor som inte kan skola.
Exemplen kan radas upp!
Vi behöver över lag politiker som tror på sina tjänstemän och inte tar beslut kring saker de inte kan.
Av kvällstidningarna beskrivs MED som ett SD med hjärna.
Ett parti bestående av människor med mycket utbildning, ett SD för akademiker.
Så kanske man kan se det, men jag ser vanliga människor med ett driv för att förändra en politik som bygger på helt fel tänk kring vad man själv ska ha få roll.
Idag kan du lägga din röst för förändring!
Jag finns MED i Sölvesborg, Region och på Riksdagslistan tillsammans med väldigt många andra drivna och positiva människor.
Vad du än gör så gå och rösta!
