Skillnad beroende på vem man hatar?

Hatar är i mina öron ett starkt ord. Jag kan inte säga att jag hatar någon. Det finns personer jag inte tycker något vidare om men jag hatar dem inte. Jag skulle inte vilja lägga min tid på en sådan sak och väljer hellre att ignorera och bortse från den personen. Jag skulle aldrig gå på personen ifråga och hade jag gjort det har jag så pass mycket råg i ryggen att jag hade gjort det öppet och ärligt. Aldrig bakom ryggen. Jag tror på karma och ska leva med mig själv och vad jag har gjort.

Hatbrotten i Malmö ökar. De som anmäler brotten är judar och jag tycker att det är skrämmande tyst om detta. Sista dagarna har det sagts i tv och radio. Det har stått om det i tidningarna men det är inga större notiser. Tydligen är det viktigare att "Percy Nilsson attackerat en glassbil". Vad är då viktigast? Vilket brott är värst? Att en person anfallit en glassbil eller att de anmälda brotten mot judar i Malmö är tre gånger fler nu än tidigare? Var har flest blivit drabbade?

En vis man sa för ett tag sedan att det ingen säger något om, det ingen skriver något om och det som inte anses viktigt av media är det vi är rädda för. Det vi är rädda för talar vi inte om likt Jonatan och Skorpan i Körsbärsdalen när Katla kommer på tal. Han ska inte nämnas.
Varför är det så få artiklar om vad judarna utsätts för?
Hade det varit samma sak om det var en annan religiös grupp som hade blivit utsatt?
Eller om det var en annan samhällsgrupp? Pensionärerna? Kvinnor?
Eller det är kanske ok då det inte finns så många judar i vårt land? Det borde betyda att det är ok att hata hinduer och buddhister med för de är inte heller så många.
Det finns faktiskt inte så många större religioner att välja mellan.

motargument.se

"Att hålla fast vid ilska är som att greppa tag i en het kolbit med avsikten att slänga den på någon annan; du är den som blir bränd."

Buddha

Det finns inga gripna i något av brotten. Varför?
Jag har vänner som bor i Malmö och enligt dem är det omöjligt att missa det hat som finns mot judarna i vissa delar av Malmö. Jag har alltid trivts i Malmö och har varit där mycket som yngre. Jag märkte aldrig av det då.

Jag har skrivit om detta tidigare. Detta handlar i grund och botten om människors lika värde. Det spelar ingen roll vilken religion du tillhör eller vilken gud du tror är den rätta. Alla har samma människovärde i vilket fall. Malmö är en stor stad med många kulturer och etniciteter. Det är helt ok för mig så länge man inte tar med det hat man flydde hit för. Artikeln nederst, som jag skrivit om tidigare, antyder att det är människor från mellanöstern som hatar judarna i Malmö. Artikeln säger att det är de som utsätter judarna för det ena efter det andra. De judar som lever idag kan inte hjälpa vad som bestämdes och genomfördes 1948. Judarna här i Sverige kan definitivt inte hjälpa det. Varför hatas de då? Ska jag börja hata anfäderna till de som var med och mot min vilja gjorde mig till svensk? Jag hade trivts som dansk.

Straffen mot hatbrott måste bli betydligt hårdare och jag anser att det måste prioriteras framför brott som inte skadar en enskild person eller grupp. Att inte känna sig trygg i sin egen stad, sin stadsdel, sitt hus eller sin trosplats är fruktansvärt. Vi har religionsfrihet i Sverige men varför gäller inte det judarna? Är det fritt fram att jaga och hata dem?
Det är exakt lika fel som att hata någon för deras sexuella läggning, utseende eller partitillhörighet.
ALLA människor är lika mycket värda.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5604556
http://www.expressen.se/kvp/fler-anmalda-hatbrott-mot-judar-i-malmo/
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2013/05/antisemitismen-i-malmo.html
http://www.dn.se/nyheter/sverige/malmos-judiska-liv-tynar-bort/

Barnprostitution

Av alla brott som finns är de som är värst, enligt mig, de som drabbar barn. Barn kan aldrig hjälpa i vilken sits de hamnar i. FBI gjorde häromdagen sitt största tillslag någonsin mot barnprostitutionen i USA. Tyvärr är detta någonting som finns överallt och som förmodligen aldrig kommer försvinna. Dessa barn är så trasiga och har så svårt att lita på vuxna människor igen.
Boken Trasig handlar om Shy och är verklighetsbaserad. Hon skriver hur lätt det är att barnet på något sätt får en stämpel och sedan utan att kunna hjälpa det hamnar i samma situation om och om igen. Att ta sig ur det är inte lätt.

pattayadailynews.com

På radion förra veckan var det en intervju med Staffan Nordstrand som skrivit böcker om just barnprostitution och trafficking. Han beskrev hur de barn som blev räddade ofta självmant återvände till ett liv i misär då de är så hjärntvättade att de tror att det är så livet ska levas. Han om någon vet vad han säger då han för att få research till sina böcker påstod att han var intresserad av att köpa barn när han besökte bland annat Laos.

Det positiva med detta gripandet är att det sker i USA. Då går det åtminstone att lita på att dessa människor med all sannolikhet aldrig mer kommer ut och skadar fler barn. Dessa barn ska leva med det de blivit utsatta för i hela sitt liv och utan rätt hjälp kommer det förmodligen aldrig gå bra för dem.

Jag har rest rätt mycket och då även till länder som inte har det bästa tänket för barn. Jag lärde mig dock något väldigt viktigt på en av resorna.
Sverige och media skriker rakt ut över att H&M köper kläder som är gjorda av barn. Barnarbete räknas som fruktansvärt. Självklart är aldrig barnarbete ok men den som rest i de länder där detta förekommer vet att alternativet är barnprostitution. Vilket är då bäst?
Jag ser hellre att barnen syr kläder än går på gatan.
Vi har olika kulturer och ser olika på olika saker men att barn drabbas av någonting är fel. I en perfekt värld finns varken barnarbete eller barnprostitution men så länge båda är verklighet ser jag hellre att barnen hjälper till i en fabrik än att de ska bli utnyttjade sexuellt av vuxna människor.

Jag hoppas att de barn som nu blivit räddade får en så ljus framtid som de bara kan skapa för sig och att förövarna aldrig mer kommer ut.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/150-greps-i-rad-mot-barnprostitution
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5599861

Ryssland och Priden

Dags för Pridefestival i ett fritt Sverige. Samtidigt misshandlas människor i Ryssland för sin sexuella läggning. Detta är för mig helt fruktansvärt.

Jag kan tjata om och om igen. Det finns inget viktigare än att skilja på sak och person. En människa kan vara hur trevlig som helst även om du inte har samma läggning, kön, parti, åsikt, tänk, ursprung eller religion som denne. Så länge personen i fråga är trevlig så bryr jag mig inte om något av det andra. Vem och av vilket kön en annan människa väljer att leva sitt liv med har jag absolut inte med att göra och i mina ögon har ingen annan det heller. Det är uppe till varje enskild individ.

Denna grupp i Ryssland lurar till sig homossexuella män genom datingsidor för att sedan misshandla dem. Inte nog med att de förnedrar dem så filmar de det och skickar till deras familj och anhöriga. Tyvärr är inte människorna i Ryssland lika vänligt inställda till att man älskar någon av samma kön som de flesta av oss i Sverige är. Fobi mot någon läggning är enligt mig märkligt. Jag har väldigt svårt att tro att alla de som har fobi verkligen har blivit utsatta för något eller har en anledning att ha sin skräck. Vi är alla människor och jag kan inte påstå att jag skulle vara rädd för att bli överfallen av en annan kvinna.


kootation.com

Pridefestivalen drar igång i Stockholm i veckan och jag tänker med detta inlägg passa på att göra lite reklam för min vän som har sitt boksläpp under priden. Vännen heter Leonora Vilhelmsson och boken hon har skrivit heter Under regnbågen (www.underregnbågen.se)
Alla människor ska ha samma skyldigheter när det är något men de ska också ha samma rättigheter och det är det som denna boken handlar om.

Jag hoppas att Ryssland vaknar upp. Det är inte ok att förstöra någons liv och driva dem till självmord för att de är förälskade i någon av samma kön. Med tanke på att förövarna utan problem stoltserar med sina ansikten lär de inte vara rädda för något straff. Denna grupp borde sitta bakom lås och bom och hade gjort det om det hade funnits några vettiga värderingar i dem som styr detta stora land.

http://www.thegailygrind.com/2013/07/25/russian-neo-nazi-groups-tricking-and-torturing-gay-male-teenagers-the-blood-is-on-putin-hands/

Svårt med danskan?

Kunde inte låta bli! Finns det någon som tycker att danskan är ett lätt språk att förstå? Jag talar alltid engelska när jag kommer till vårt kära grannland för även om jag skulle förstå vad de sa förstår jag inte när de börjar prata om siffror. Med tanke på att jag lever med en halvdansk borde jag kanske få lite lättare efter att ha lyssnat på deras diskussioner men icke. Danskan är omöjlig.
Norskan har jag aldrig haft några problem med och tyskan är lätt men de som faktiskt bor närmst är svårast.


hotelspecials.se

Jag tror inte heller att sociala medier påverkar språket och tycker det är konstigt att det har blivit krångligare. Med tanke på all media och nyheterna kan jag tycka att det borde bli tvärtom istället.

På någon av alla skolor jag jobbade vet jag att ett språks struktur togs upp. Är du nyinflyttad till Sverige och ska lära dig vårt språk är det bästa sättet att helt enkelt lära sig de grammatiska reglerna då svenskan är allt annat än lätt. Genom att lära sig vilka regler som finns, som till exempel när det är k-ljud eller tj-ljud så kan du lära dig hur du ska uttala ett ord. Självklart är det inte bara det som gäller men det är en stor grund till förståelsen för språket.
Det är som jag förstår det detta som saknas i danskan och detta gör det väldigt svårt.
Om du inte kan vilken svenskaregel som gäller kan det vara svårt att veta om det stavas dammsugare eller damsugare.. Vårt språk är svårt då det fattas regler för när vissa saker uttalas på ett visst sätt. Du bör nästan vara född i Sverige för att höra skillnaden mellan anden och anden eller banan och banan. Vi hör det och ser i meningen hur det ska uttalas men det finns ingen regel.

Jag tror det är väldigt viktigt att inte sänka kvalitén på det vi gör i vårt land. För några år sedan skulle stavningen för juice ändras till "jos" (ett förslag från en s-ledamot om jag inte minns fel) och jag skrek rakt ut. En förändring hjälper ingen. Du gör inte ett språk bättre genom att ändra stavningar som någon tycker är svåra utan tvärtom. Vi blir fördummade om det skulle fortsätta.

Danskarna får helt enkelt skärpa till sig och komma fram till hur de ska ha det. Jag kommer även i fortsättningen att prata engelska i vårt grannland.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/danskar

Dax för ett nytt politiskt system?

Anton Abele väljer till nästa val att inte ställa upp för en ny omgång i riksdagen. Anledningen är att han inte känner att det går att påverka, det är ett spel för gallerierna. Riksdagsledamöterna skriver mängder med motioner men ytterst få tar sig igenom. Han anser att det är hög brist på empati och positivitet inom politiken och att många istället ägnar tid åt att hitta fel på sina motståndare samt deras idéer. Han tycker inte att man ska klanka ner på andra människor och deras idéer.

I mina öron är detta en väldigt vettig människa.

Det han beskriver är det vi lär våra barn: Var mot andra som du själv vill bli behandlad.

 

Jag ska ärligt erkänna att jag inte brukar lyssna på sommarpratarna så detta är ett undantag och killen har riktigt bra musiksmak. Jag är väldigt imponerad. Jag skulle vilja se hur han blir behandlad när riksdagen öppnar igen för det är inte lätt att kritisera ett ställe som du sedan måste fortsätta arbeta på även om det bara är ett år kvar.

Han kritiserar hur systemet ser ut och jag håller med honom. Rösta som ditt parti vill. Det är säkert bra på många sätt men vilken sorts demokrati är det? Du är vald för att du är du och att du vill något.

Jag hoppas att det i framtiden är 349 platser som inte är partibundna. Alla borde sitta som den person och för de åsikter den har. Hade alla politiker svarat på en mängd frågor kunde man röstat på den person som tyckte som du själv i flest frågor vilket hade gjort att det hade hänt mer. Inom alla partier finns olika tankar om samma sak trots att man har samma partibeteckning. Titta bara på minknäringsfrågan. Jag har tidigare kritiserat att det i princip alltid röstas efter vem som har lagt en motion eller inte. Hade vi tagit bort partibeteckningen och namnet på de motioner som skickas är jag väldigt säker på att många beslut hade sett annorlunda ut. Han tar även upp bristen på uppmuntran från toppen och jag hoppas verkligen att de tar till sig kritiken. Tänk om jag som lärare aldrig skulle uppmuntra mina elever utan bara påtala för dem när de gjorde fel. De hade hatat mig till slut. Alla behöver höra positiva ord ibland.

Jag försöker att alltid på något sätt höra av mig till den person jag tycker har gjort något bra. Det händer även att jag hör av mig till dem jag inte håller med men som ändå har gjort en bra insats.

 

Jag hoppas verkligen inte alla 349 ledamöter sitter med en piska om hur de ska bete sig eller vad de ska göra. Jag hoppas dessa 349 ledamöter kan skilja på sak och person. När han berättar att han fått positiv kritik från andra än partiet känner jag igen mig för så är det många gånger. Han berättar att på handelshögskolan berättar man att någon gör något bra. Då alla i samma parti vart fjärde år ska kriga mot varandra är det precis som att de inte får uppmuntras till att tro att de är något. Risken finns då att de får fler röster än du själv nästa val och det kan man inte acceptera. Personerna i de andra partierna har du dock inget krig att föra mot vilket gör att du kan vara trevligare mot dem. Jag minns i höstas när jag, varför minns jag inte, hade en stor artikel i en av tidningarna. Två personer kom på nästa möte fram och berättade vilken bra artikel det hade varit. Den ene är vänsterpartist och den andre socialdemokrat. Jag tycker inte som dem och de inte som mig men som medmänniska kan man uppmuntra. Måtte jag aldrig bli en sådan som aldrig säger någonting och skulle jag börja tänka så, så kommer jag sluta självmant.

aftonbladet.se

 

Jag kan känna igen mig i mycket av det han berättar. Jag vill göra avtryck, blir aldrig någonsin nöjd med mig själv och har för det mesta helt ouppnåeliga prestationskrav på mig själv. Jag ligger ofta vaken på nätterna och kritiserar mig själv för allt jag inte hunnit med att göra. Han berättar att hans liv slutade vara som vanligt när han började med politiken och det är samma här. Jag kan inte bete mig hur som helst ute och det är femton år sedan jag började tänka på det. Min krock kommer oftast till att det sätt och språk vi har här hemomkring inte passar in i storstaden och jag har väldigt svårt för att inte hälsa på den jag möter eller säga precis vad jag tycker.

 

Anton berättar även om alla personangrepp och kränkningar han har fått stå ut med i olika medier och det är fruktansvärt. Alla som sysslar med politik känner igen det. Jag är säker på att alla politisk aktiva någon gång har råkat ut för detta och det är inte rätt. Det är inte ok inom något yrke att få stå ut med detta.

 

Jag hoppas att Anton ångrar sig och ställer upp i nästa val för människor som honom behövs för att det någon gång ska till en förändring i svensk politik. Nya tankar och engagemang är aldrig fel även om många av de som är gamla i gemet kan ha problem med det.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/anton-abele-hoppar-av-politiken

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5600973

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2071

Fler barn på G!

IVF kan bli betydligt lättare. I framtiden räknar nu forskarna med att nästan fyra av fem försök ska lyckas istället för dagens ett av tre. Tack för det!
Det är en grymt jobbig process att ta sig igenom i vilket fall och det hade varit bra för många människors psyken att detta fungerade bättre. Lillan kom på sjätte försöket vilket räknas som otur. Det ska inte ta så lång tid men det gjorde det för oss.

Jag tror allt som handlar om provrörsbefruktning behöver tas upp i ljuset mer. Den vanligaste frågan jag tror vi fick under tiden var om det var vårt biologiska barn. Tydligen har många en uppfattning om att det är någon annan som donerat "barnet" för att andra par, såsom vi, ska få barn. Såvida man inte använder donerade ägg eller spermier så är barnets ens eget biologiska med den skillnad att det vuxit sina knappa första vecka i ett provrör istället för i kvinnan. Tekniken är fantastisk.

I dagens samhälle med debatter om abort och att även foster är människor tycker jag att detta är en stor del. För mig är det inte en människa vid tolv veckor då det inte klarar sig utanför sin mamma. Jag anser den debatten snedvriden och för mig hade det varit helt ok att testa barnet helt och hållet innan det sätts tillbaka in i modern. Tekniken finns. Kromosomtesta alla embryon. Åtminstone till de föräldrar som vill det. Alla levande människor ska ha samma rättigheter även om det finns en avvikelse men vi var helt överens om att vi hade gjort en abort om det visat sig att det fanns kromosomavvikelser. Anledningen är för mig helt egotrippad. Jag hade inte orkat ta hand om detta barn tills jag sitter på ett hem och när man nu kan testa tycker jag att man ska göra det om man vill. Det är alltid upp till den enskilde att ta beslutet och det är garanterat inte lätt men med tanke på hur mycket vi gått igenom kunde det inte bli mycket värre.

ki.se

Fyra av fem försök kan lyckas i framtiden. Så otroligt skönt för dem som har problem! Barn är i mina ögon ingen rättighet men jag lider med dem som gärna vill ha, men inte kan få. Just detta med att det är en rättighet anser jag många ha fel syn på. Många som har barn borde inte skaffat dem även om man självklart inte önskar bort ett barn som redan finns. De anser dock att det är deras rättighet att skaffa dem men jag anser det viktigare att se till barnets bästa. För mig har man en kropp till låns och det är då bättre att avbryta det livet som växer innan det finns än att det ska leva ett liv som i mina ögon inte är värdigt. Värdigt är för mig att kunna ta hand om sig själv när du blivit äldre. Det finns en anledning att vi forskar inom dessa områden.

Att avbryta en graviditet utan någon anledning alls är inget jag tycker om och abort över huvud taget är inget jag är positiv till. Jag har dock sett för många sidor av hur illa barn kan fara och tycker inte att det ska få hända. Barn ska komma önskade och älskade. Att komma till världen oälskad är inte värdigt någon. Jag ser fram emot den fortsatta forskningen och att Sverige i framtiden tillåter betydligt mer än vad vi gör idag. Genom att testa embryot på avvikelser kunde många aborter undvikits och jag tror att det hade blivit värdigare för fler av dem som kom till livet.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tusentals-foton-ska-ge-fler-lyckade-provrorsbefruktningar

Musikens mening!

Vissa saker kan man inte hjälpa när man har sysslat med musik i många år. Jag kan inte höra en endaste låt utan att börja fundera över vilka ackord den innehåller, vad texten betyder, reagera över tonartshöjningar eller sänkningar. Musik kan betyda otroligt mycket och speciellt om det sätts in i en speciell mening.

Jag köper och tittar, när jag har tid över på nätterna, ofta på serier. Främst komedi sedan är det alla dessa kriminalserier och den jag fastnat främst för är Criminal Minds. I nästan varje avsnitt spelas det någon musiksnutt som jag bara måste ta reda på vad det är för någonting. Väldigt många låtar på min spotifylista kommer från denna serie. Ofta är det inga kända grupper eller låtar men de passar alltid in där de spelas och jag hamnar i extas. Tack vare internet är det inga problem att hitta dem.


last.fm

Jag beundrar ytterst få människor men de jag gör det med har nästan alla gemensamt att de är musiker. Brandi Carlile är en av dessa. Tjejen har en fantastisk röst och har väldigt mycket fin musik. Trots att hon hoppat av skolan efter att ha fått diagnosen ADD har hon klarat sig betydligt bättre än många andra ändå.

"You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess"

Brandie Carlile

Både musiken och texten är viktig men vissa fraser sätter sig alltid. Det finns alltid låtar som känns mer speciella än andra av olika anledningar. Vissa låtar kopplas ihop med en person, plats, händelse.. Brandi är en person jag beundrar. Hon är bara två år äldre än mig men har tagit sig så långt som hon har. Hennes röst är helt fantastisk med en blandning av Janis Joplin, Bonnie Tyler, Frida Örn och Elkie Brooks. Att vara musikalisk imponerar på mig.

Denna låt fick sitt genombrott i Sverige i Greys Anatomy. För mig är det konstigt att hon inte är mycket större här men vi har en förmåga att tro att vårt eget är så mycket bättre alltid. Jag älskar i princip all musik. Den som inte tittar på dessa serier missar väldigt mycket och det är helt fantastiskt hur mycket bättre någonting kan bli med rätt musik till. Tänk på Hajen. Alla som sett den hör ljuden till. Indiana Jones. Star Wars.
Ni som inte lyssnat på henne, gör det!

https://www.youtube.com/watch?v=o8pQLtHTPaI

En sjuk värld..

Är då mannen och kvinnan lika mycket värda? Marte Dalelven blir våldtagen av sin kollega. Hon har synliga skador men mannen nekar. Hade detta varit i Sverige hade mannen med all sannolikhet åkt dit för det även om straffet hade varit skrattretande. Hon flyr och anmäler vad som har hänt. Istället för att få hjälp blir hon misstrodd och får veta att det finns inget sådant som våldtäkt i Dubai.
Det finns alltid mer än en sida när man tittar på något.
Dubai har i princip inga våldtäkter.
Betyder det då att det inte finns några som blir våldtagna eller är det så att deras system är fel?
Fyra män måste stå som vittnen på kvinnans sida för att hon ska anses oskyldig.
Marte ansågs vara den som gjort fel och hon dömdes till ett år och fyra månader i fängelse för att bland annat ha varit berusad och att ha haft sex utanför äktenskapet.
Norska UD fick nu henne befriad vilket pekar på att det finns någon mänsklighet där. Eller blev det helt enkelt för jobbigt för Förenade Arabemiraten att stå emot trycket.


tumblr.com

Min tanke är då. Sverige står väldigt långt fram i jämställdhetsarbetet men vad gör vi för att det ska bli vettigt i andra länder i världen? Förenade Arabemiraten följer sina egna regler och det gäller att ta seden dit man kommer men detta är fel. Ingen kan på allvar tro att det inte finns våldtäkter i detta land som nedvärderar kvinnan till noll och ingenting. Jag skulle aldrig vilja bli särfördelad för att jag är kvinna men jag vill ha samma rättigheter och skyldigheter som en man. Att ta seden dit man kommer är för mig viktigt även om jag inte kan påstå att jag alltid gör det själv. Det måste dock vara så att om man blir utsatt för ett brott, var man än i världen befinner sig, så bör man få upprättelse. Våldtäkt är inget man väljer.
Det finns även män som blir våldtagna även om det inte är så vanligt. Hur skulle de göra då i dessa länder? Säga att mannen/männen ljuger och fängsla dem allihop?
De säger med all sannolikhet ingenting.
I sådana här frågor känner jag att det är bra med så omfattande organ som möjligt. EU är ett sådant. Att varje enskilt land skulle försöka påverka någonting sådant är svårt och jag tror att det behövs ett gemensamt tryck för att ändra på deras regler. Ingen får skylla sig själv för det är alltid förövarens fel. Ett nej är ett nej.
Skönt för Marte att komma hem även om hon inte får den upprättelse hon borde få.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/norska-marte-har-benadats
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/24-ariga-norskan-benadad_8364838.svd

En prins!

Monarkin är för många omdiskuterad men för mig självklar! Klart att Sverige ska ha en monarki! Englands kungahus är med all sannolikhet mer känd än det svenska och nu har de fått nummer tre till tronföljden. Prins William och Kate fick en liten son igår!

Jag kan se ett problem med monarkin och det är den del att de inte själv kan välja om de vill eller inte vara en del av det. Å andra sidan är de uppvuxna i det och har inget att jämföra med. Jag hade absolut inte velat byta med dem och alla de som gnäller över den borde tänka ett varv till. Monarkin är ett sådant bra ansikte ut för Sverige. Nu är det mitt parti som sitter ordförande men hade jag suttit i ett annat land hade jag hellre tittat på något av kungabarnen än statsministern. Nu gör de inte samma jobb så det spelar ingen större roll egentligen.
Den av dem som vill dra sig undan rampljuset kan nästan göra det.
De kommer förmodligen alltid bli jagade mer eller mindre.


svenskdam.se

Vad William och Kates son ska heta är inte offentligt än men jag hoppas de gör som Viktoria och Daniel och kommer med något nytt och lite annorlunda. På 2000-talet är det ok att förnya sig lite.
Det hade dessutom kanske varit lättare att lära sig kungaföljderna utantill om det var så att alla nästan hette likadant..
Synd att Lady D inte lever och får vara med om att bli farmor.

Jag önskar dem all lycka oavsett vad pojken ska heta. De har en rolig tid framför sig!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5598167

Fröken Svenskapolis

Återigen. Jag vet att det är jag som har problem men vissa saker kan jag helt enkelt inte sluta att störa mig på och jag tänkte ta upp det igen. Jag inser att framtiden även innebär förbättringar men till mycket tycker jag att det är så mycket som är fel. Att bara lyssna på nyheterna kan bli ett problem. Jag är verkligen inte perfekt och utger inte mig för att vara det. Jag har en väldigt speciell dialekt som för många är svår att förstå men de regler som finns för svenska gäller alla. Vissa saker får jag inte ihop.

Hur kan något vara fruktansvärt bra?
Fruktansvärt är inget positivt ord men bra är det. Det är i mina öron motsatser.
Otroligt dåligt. Sjukt bra. Jävligt roligt. Fantastiskt..


tallstugan.se

Jag gick hem till han.. Det heter honom.
Jag gick hem till honom.

Jag var hos hon. Henne!
Nyheterna säger ständigt fel med detta. På nyheterna på lätt svenska som går på P4 säger de mer fel än rätt. De om några borde säga rätt!

Sär skrivningar ska vi inte ens tala om..

Oavsett vad människorna i huvudstaden tror så uttalas inte kex med k.
Människor som värnar om det svenska språket ska verkligen inte säga kex med k då det är en rest från det att vi lånade ordet från det engelska språket.
I svenskan gäller det att om e, i, y, ä eller ö kommer efter k uttalas k som tj, som i exempelvis kista eller köpt. Hade varit intressant att höra dessa "kex med k-människor" uttala sjuk med ett k istället. Självklart finns det även låneord som efter många om och men blir svenska men detta är enligt mig inte ett av dem då Sverige som land inte är överens.
Hade det varit något annat område än Stockholm som fått detta för sig hade det inte ens diskuterats.

Ett bevis till på hur vissa saker kan få mig att totalt blockera allt annat och locka fram besserwissern i mig. Hör jag någon göra fel blir det en kamp mot viljan för att inte säga ifrån och hör jag det på radion stänger jag av den.

Teknikens under..

Långdistansförhållanden stärker relationen och gör att paret kommunicerar mer påstår ny forskning. Jag är inte ett dugg förvånad. Särskilt inte med dagens teknik. Telefonsamtal, sms, mms, mail, skype, facebook, twitter och olika chatforum. Möjligheterna är oändliga för att ha kontakt i dagens samhälle. Med tanke på hur upptagna många är på olika håll är det inte konstigt att de som faktiskt inte bor ihop kommunicerar bättre. Att leva i en familj är inte alltid lätt när båda jobbar, barnen är på dagis eller i skolan och man i princip inte hinner mer än hem innan man måste sova för att orka gå upp till jobbet dagen efter. Det finns mycket som tär på familjelivet.



edarling.se

Jag är en människa som i stort inte behöver någon egentligen. Jag klarar mig alldeles utmärkt själv även om det är betydligt trevligare att vara två. Jag hade aldrig klarat att leva med någon där vi båda hade haft samma arbetstider. Jag behöver vara själv ibland och göra det jag vill. Jag tror det är bra att vara ifrån varandra lite. Som det är nu överlappar vi varandra rätt exakt och oftast går jag och lägger mig när min man ska upp till jobbet. De dagar jag jobbar är han ledig. De kvällar och helger jag spelar är han hemma. När han ska iväg är jag hemma. Hade inte mobiltelefonen funnits hade vi förmodligen inte pratat med varandra varje dag. Mycket går på rutin.

Om man lever långt ifrån varandra hinner man nog längta mer efter varandra och då man måste bestämma en tid att "träffas" kan man ge allt då. Jag har vänner, som är ett par, där en har varit utomlands och den andre flyttade uppåt i Sverige för att studera. De är ett par än idag och jag kan inte se att de tagit skada av det utan nästan tvärtom. Det är nog inte fel att kunna klara sig utan den andre, vilket man måste om man lever isär, för att ingen ska känna att den är beroende av den andre.

Jag hade dock inte velat leva i ett distansförhållande i ett helt liv men en tid hade det gått alldeles utmärkt. Tur att vi alla är olika.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hopp-for-par-i-langdistansforhallande

Framtiden..?

Den som lever får se. Ska bli kul att se hur länge det blir och vad det är som händer.
Jag sitter i ett hem med fyra internetuppkopplingar. Iphones, Ipad och fyra datorer varav enbart två används. De andra känns för gamla och är för långsamma. Internet har krånglat från och till sista tre-fyra veckorna vilket ställer till det ordentligt då min mest effektiva tid är på natten och det då inte går att få tag i supporten. De sista tre dagarna har jag ringt dem varje dag för att försöka, återigen, få igång det trådlösa nätet som vägrar fungera. Ett nytt modem är nu beställt.
Irritationen är märkbar. Dagens ilandsproblem.
Jag lägger tid och energi på att få det att fungera när allt annat ändå fungerar och det är fullt möjligt att koppla upp datorerna mot iphonen. Det är alltså egentligen inget problem men stör ändå. Jag undrar egentligen hur det kommer se ut i framtiden.
Om detta är ett problem för mig nu så vill jag veta hur det kommer se ut sen då allting blir enklare.

I köket behöver jag aldrig bry mig. Glömmer jag stänga av en platta gör spisen det själv. Kokar något över stänger den av sig. Skulle jag lägga handen på plattan strax efter att jag tagit bort grytan är den kall. Jag behöver inte tänka längre.


chokladhallon.blogspot.com

Irritationen över att tvdosan till tven inte fungerade resulterade i en ny tv. Jag orkade inte resa mig upp för att stänga av den när jag tittat klart. Är det konstigt att människor blir fetare?

Varje gång jag kör bil förundras jag över att det nu är så mycket enklare än det var tidigare. Jag behöver inte tänka då det mesta är automatiserat. Jag behöver inte komma ihåg lyset för det gör den själv. Jag behöver inte bry mig om det regnar för den sköter det. Ska jag fickparkera sitter det sensorer överallt som säger till när jag är för nära någonting. Ska jag göra en omkörning varnar samma funktion att jag kommer för nära en annan bil. Den anpassar dessutom varningen, som är ett frekvent pipande, till hastigheten jag håller.
Tanken med detta är då: Ska man ta körkort i framtiden?
Det behövs inget tågkort idag. Du behöver bara sätta dig på tåget så sköter någon annan allt. Tekniken finns redan idag att trycka på en knapp för att bilen ska parkera.
Det körskolan hade mest problem med när jag skulle ta körkort var att backa runt hörn och att fickparkera. När jag nu inte behöver det, måste jag då ha ett körkort för att köra bil?
Om tjugo år kommer bilarna ligga ännu längre fram rent tekniskt. Det kommer med all sannolikhet gå att bara hoppa in i bilen, säga sin destination och somna. Du behöver inte göra några aktiva val.

Det är även fullt möjligt att kommunicera med en annan människa enbart med symboler. Smsen som går iväg enbart med en "tummen upp" eller en bild på det som ska ätas är många. Vi behöver alltså inte ens skriva längre för att göra oss förstådda.

Samtidigt som människor svälter ihjäl i världen har vi i väst problem med saker som egentligen inte är ett problem. Mina tankar återkommer relativt ofta till The Flinch. Vi är så moderniserade att vi blir rädda för saker som vi inte borde bli rädda för. Hur blir det då i framtiden?
Vi kommer inte få det svårare. Vi i väst har så lite att oroa oss för att frågor som egentligen inte är livsavgörande blir till ett problem. Vår psykiska ohälsa ökar. Vi kanske behöver problem för att må bra? De smarta lösningarna i köket, bilen, datorerna.. de kanske istället gör oss dummare då den plats det tidigare tagit i hjärnan inte används till något annat.
Jag tycker inte att den nya tekniken är fel och vet inte hur det skulle gå att förändra någonting men jag blir rädd när jag tänker på hur det kan se ut. Apornas planet (som jag för övrigt avskyr) kanske inte har fel. Vi kanske egentligen blir dummare fast vi istället är smartare.

http://raouldify.files.wordpress.com/2011/12/2011_1203-the-flinch.pdf

Ett nytt varv för fågelinfluensan..

H7N9, fågelinfluensan, har nu visat sig smitta via luften och forskarna undrar inte om det blir en pandemi utan när. Sist det var en pandemi på gång tvärvägrade jag vaccinera mig till mångas irritation. Jag vägrar vara en försöksdocka på saker som inte är ordentligt kollade och jag tror att många idag tänker liknande med tanke på den narkolepsi som drabbat så många.
En pandemi oroar inte mig. Dö ska vi alla förr eller senare och med tanke på att det idag är 37 personer som dött av det trots alla människor som bor på jorden så finner jag ingen mening med panik. Det intressanta i det hela tycker jag är vad som händer.


jinge.se

Ett program på P1 berättade för ett tag sedan att cancer inom en snar framtid inte kommer räknas som en dödlig sjukdom utan som ett tillstånd. Ett tillstånd du har tills du blir frisk och anledningen till det är att när tillräckligt många procent överlever en sjukdom så räknas den inte som dödlig längre.
Diskussionerna om att det alltid kommer något värre är på väg att besannas.
Du klarar dig för det mesta från cancer idag. Du behöver inte dö för att du fått HIV. (Dö ska du men inte direkt på grund av det) Istället kommer nu andra sjukdomar som är tio gånger värre.
Jag har tidigare skrivit om NDM-1 som befaras vara det värsta mänskligheten har skådat.
Det kommer alltid att vara såhär.

Jag tycker det mest intressanta med detta ska bli att se hur folk reagerar när de går ut och vill massvaccinera befolkningen igen. Jag tror fler är skeptiska och jag tror inte jag kommer få lika mycket mothugg på att jag inte vill. Jag har inget emot vaccin i sig men vill att det ska vara testat så att jag vet att jag slipper andra sjukdomar av det.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/nya-fagelinfluensan-mer-smittsam-an-befarat
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/12/ndm-1-nasta-hiv.html

Hrm.. förvånad?

Pedofiler tar barnbilder på facebook och polisen uppmanar nu användare till att vara försiktiga. Ibland undrar jag om människor inte tänker på detta själv. Vi har inga bilder på barnen på internet då det inte, enligt oss, är vårt val att göra utan deras. Ibland undrar jag över att det finns de som lägger upp bilder på sina barn där jordgloben ovan bilden visar att den är öppen för alla. Alla kan se den. Även de som inte är vänner med personen ifråga. Sommartid måste vara nätpedofilernas favorit då väldigt många lägger upp bilder på sina barn på stranden och badet. Jag kan till viss del förstå om man lägger upp bilderna i slutna grupper för exempelvis släkten men egentligen inte det heller. Det är inte svårt att skicka mms idag.


motpedofilerisverige.wordpress.com

Det som finns på internet försvinner aldrig och det kan inte vara kul för barnen om en bild på dem råkar dyka upp i ett sammanhang med barnpornografi. De kommer minnas det så länge de lever. Artikeln har en rådgivare som säger att man endast ska lägga upp bilder, om man ska lägga upp några alls, som kunde sats upp på en anslagstavla. Låter som en bra riktlinje tycker jag.

Om du tycker om djur vill du med all sannolikhet jobba med det. Trivs du med mäniskor letar du förmodligen upp ett socialt jobb. Är du pedofil söker du dig garanterat till ett jobb där du får vara så mycket som möjligt runt barn. Det är den personens tillfälle att få utlopp till vad den vill hur sjukt det än är. Ingen borde bli förvånad över det. Att dessa personer utöver detta även letar på internet är verkligen inte nytt. Det är hemskt att man ska behöva anpassa sig efter sjuka människor men tyvärr är det så och inget som någon kan göra något åt just nu.
En önskan kunde ju varit att straffen hade blivit betydligt hårdare och att den som döms till ett straff inte får tillgång till internet under några omständigheter. Vill de leta upp någonting finns det böcker.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/pedofiler-tar-barnbilder-pa-facebook

Att besöka sina gamla

En ny lag i Kina tvingar nu äldre människors barn att besöka dem. Jag har ändrat mycket av mitt tänk sedan jag blev lite äldre. Förr hade jag tyckt att detta var bra då ingen ska sitta ensam men jag har ändrat mig. När jag gick på högskolan läste vi om barn som gjorde sig själv mobbade genom att vara effektiva skvallerbyttor till lärarna. Det går inte att dra alla över en kant men om det nu är så att du är gammal och känner dig ensam. Varför är du det?

Det kan inte vara så att du enbart på grund av din ålder ska ha människor som kommer och hälsar på dig. Du måste förtjäna det. Om någon lever hela sitt liv utan att tänka på eller bry sig om någon annan, då kanske det inte är så konstigt att de sitter där själv när de blir äldre.
Varför skulle barn som aldrig blivit sedda eller älskade lägga sin tid som vuxna för att besöka någon som de aldrig upplevt varit ett stöd för dem?
Den gamle i sig kanske har varit allt annat än någon förebild.


Haninge.se

I mina ögon är föräldrarollen något man förtjänar och inte bara en titel man får. Den måste underhållas. Har barnen fått all kärlek de behöver och lite till kommer de att besöka sina föräldrar. De kommer att ha kontakt med dem utan en lag som tvingar dem.

Kina och Sverige sitter inte riktigt i samma sits. Jag inser att det inte går att besöka sina föräldrar även om man vill alltid. Det finns för mycket annat som tar tid.
Mina föräldrar propsade alltid på att jag skulle läsa nära hemmet och bo kvar hemma. Jag flyttade ändå till en lägenhet som jag inte hann mer än flytta in i innan jag sa upp den och flyttade hem igen. Jag vantrivdes så fruktansvärt med att bo i stan. Visst var det nära till allt men nackdelarna vägde över. Jag läste på högskolan nära och bodde hemma vilket resulterade i att jag kunde spara alla pengar jag fick på mina helg och kvällsjobb. Detta ledde till att jag kunde köpa mitt hus då jag inte hade några studielån och hade sparat ihop till topplånet. Jag vet att det inte går för alla att göra så men att bo kvar hos sina föräldrar när man blir lite äldre tror jag är bra. Det blir annorlunda när alla är vuxna och alla ska respektera varandra på ett annat sätt än som förälder och barn.

Mina föräldrar kommer aldrig behöva vara oroliga för att vara själv utan tvärtom. Vi träffas i princip varje dag och fördelarna med att bo nära är överväldigande. Jag är inte orolig för att sitta själv när jag blir gammal, om jag blir det. Jag tycker att man väljer det mycket själv. Jag tänker jobba så länge jag kan men inte heltid och sen ska jag resa. Den som vill kan för jag ser det som en prioriteringssak.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/kina-kraver-att-barn-besoker-sina-foraldrar

Hällevikslägret

I helgen avslutades Hällevikslägret för 85:e gången. Lägret hade då haft 310 barn/ungdomar och 90 funktionärer igång under tiden det varade. Lägret som är ett av Sveriges största gymnastikläger är alltid fullt och jag är fast övertygad om att en av anledningarna är den att de har inte ändrat på mycket under alla de år som går. Allt går i samma anda och ytterst få saker har ändrats under de år de varit igång. I en tid då allt annat förändras har lägret hållit kvar vid de saker som de upplever viktiga. Lägerelden är alltid välbesökt och avslutningen är något alla bör gå och se som inte gjort det. Det är riktigt pampigt. Alla barnen går, med de logoment de sovit, efter fanbäraren och orkestern in på Strandvallen för att sedan visa upp allt de lärt sig.

hallevikslagret.se

Även om det inte är några svårare danser de genomför så är det ändå så att alla är med. Att se 400 personer göra exakt samma sak blir en häftig syn. Att se alla barnens ögon som förväntansfullt tittar upp på läktarna efter sina anhöriga är något visst.

Hällevikslägret har för mig aldrig inneburit att jag sovit där utan att jag och kompisar hängt där. Där fanns alltid väldigt mycket barn, söta ledare och det hände alltid någonting. Vi var där på nätterna och gjorde saker som man i och för sig inte finns men det var oskyldiga bus som barn gör. Det hände även att de som jag träffade där besöktes efteråt.
Hällevikslägret är något speciellt.

Jag tror det är viktigt att de får vara kvar där de är och får fortsätta i samma anda. Traditioner är något som lätt plockas bort idag. Jag är en av dem som gärna tar väck de jag inte finner meningsfulla.
Barnen väcks av trumpeten på morgonen och sedan har alla sitt att göra. Känslan av att komma dit är densamma som att titta på en film med "Röda-vita rosen" och med tanke på att fetma är ett problem i vår tid kan det inte vara fel att lyfta fram något som främjar hälsan hos barnen.

http://www.hallevikslagret.se/

Dax för att dö

Vissa saker förstår jag inte medan andra är hur klara som helst. Jag avskyr dödsstraffet. I mina ögon finns det inget värre men.. Jag tycker inte det är upp till mig att bestämma vilka lagar andra länder ska ha. Jag kan ha en åsikt om det men inte mer.
Bloggen nederst handlar om en man som ska avrättas i mitten på veckan.
Enligt honom själv är han oskyldig men han är dömd för två mord varav det ena var på hans flickväns syster. Det finns alltid de som blivit oskyldigt dömda men med dagens teknik tror jag att de blir färre och färre. Mördar du någon vet du att du får fängelse om du åker dit.
Mördar du i USA vet du att risken finns att du får dödsstraffet.

nsd.se

Anledningen att jag är emot dödsstraffet är inte humanitet utan precis tvärt om. Jag tycker att det är för snällt utöver den risk det finns att personen i fråga inte är skyldig. Att få en spruta och somna in ser jag som väldigt snällt jämfört med vad de har utsatt sina offer för. Du mår dåligt innan och är säkert nervös men det går snabbt.
Då jag tror på reinkarnation kommer de, som jag ser det, fortare till ett annat ställe.

Om du begår fruktansvärda brott tycker jag att du ska bli inlåst och få vård om det går. Går det inte bör de låsas in för all framtid för att skydda resten av befolkningen. De är inga offer och har gjort sina val själv.

"Experience is a brutal teacher, but you learn. My God, do you learn."

C.S. Lewis

Att läsa inlägget som är länkat är för mig mycket konstigt. Hon beskriver vad hon inte får ha på sig och vad hon gör. Mannen som sitter framför henne är dömd för dubbelmord. Jag tycker synd om honom men inte så synd om honom att jag skulle protestera mot de lagar han visste fanns i hans land när brottet begicks. Jag tycker USAs system med att anhöriga får lägga sig i är fel och hurrar inte för det men jag tycker att Sveriges system är alldeles för mesigt.
Som jag ser det har vi ett rättssystem som är anpassat till brottslingen och inte offret. De kan få rabatt, släppas tidigare (från det alldeles för korta straffet från början) och kan leva som på utsidan med den enda skillnad att de inte kan gå som de vill. Jag tycker det är för snällt med tanke på att offret med familj ska leva med handlingarna de drabbats av för all framtid.

Mannen bloggen handlar om har satt sig i sitsen han sitter alldeles själv.

http://bloggar.aftonbladet.se/enveckameddoden/2013/07/om-en-vecka-ska-jag-do/

Det där med bilkörning.

Jag vet att det är jag som har problem med väldigt mycket saker. Mitt temperament är en av sakerna som ofta ställer till det på olika sätt. Jag älskar att köra bil och har gjort sedan jag började övningsköra för (hjälp!) fjorton år sedan. Min kära far har samma temperament som mig och det var honom och min mamma jag övningskörde med. Det var dubbla budskap från början men vissa saker var väldigt klara: Var inte i vägen för någon annan, sköt dig själv och följ trafiken.

Jag var inte gammal när jag kunde varenda sorts svordom med prefix och jag vet med mig själv att jag är exakt likadan själv idag. Jag har världens tålamod med barn och ungdomar. De får hetsa väldigt länge för att få en större reaktion men sitter jag i bilen finns det inget tålamod alls.

kungsbacka.se

Bland det värsta jag vet är när någon bromsar för att den bakom, enligt dem, antingen ligger för nära eller kommer för fort. I mina ögon är det så dumt så jag finner inga ord. Jag fick lära mig att kommer någon fort bakom dig så flytta dig. Du vet inte anledningen till varför någon har bråttom och även om de inte har någon anledning så är det inte ditt problem. Håll bilen till vägkanten så kommer den som vill om. Inga problem. Jag flyttar mig alltid om någon kommer fortare än vad jag kör. Jag vinner ingenting på att inte samarbeta. Jag slipper den som ligger bakom och den slipper mig. Den som bromsar får ju vara medveten om att den bakom kanske inte hinner uppfatta det. Jag hade inte vågat utsätta mig för risken av att få en annan bil krockad mot min. Det är min nacke och rygg som hade rykt, inte deras.

Nu på sommaren är det värst. Jag kör i princip alltid i väldigt god tid för jag hatar att vara sen till något men det hjälper inte när varenda turistande sommargäst ligger minst trettio kilometer för sakta för att titta på havet, (vad är så fantastiskt med det? Vi tittar på det varje dag och det är iskallt att bada i.) stranden (det är bara sand samlat på samma ställe vid vattnet som drar till sig sommargäster. Det har dessutom en förmåga att följa med hem.) skogen (som vi också ser varje dag) och alla små pittoreska hus som ligger i våra gulliga fiskelägen. Parkera då och ta en promenad istället så får ni verkligen uppleva det ni sökt! Ät på en restaurang, ta en glass och gynna krögaren och kommunen!

Alla de som ligger på mittstrecket; Er bil är inte så bred att ni trillar av vägen om ni flyttar er lite.
Alla ni som ligger kvar i filen fast ni ska svänga: "Var inte i vägen för någon annan", väj! Var lite flexibel.
Ni som alltid kryper fram med ert fordon: När ni har en lång kö efter er är det inte för att de bakom tycker naturen är så fantastisk. Gasa eller flytta er!
Ni som inte blinkar: Det är inte jobbigt att visa vart man ska.
Rondellkörning: Du behöver bara blinka ut ur rondellen men blinka hellre för mycket än inte alls. Särskilt när någon väntar.

Svenssonpoliser är dessutom det jobbigaste som finns. En svenssonpolis är en person som med all sannolikhet tycker att den gör något för samhället och gladeligen hade blivit en trafikpolis. Svenssonpolisen bromsar när någon kommer för nära, gasar när någon försöker köra om för att sen sätta helljuset i nacken på den som kommer om och hytta med näven och gasa efter för att tillrättavisa att den som körde om gör fel. Suck.

Barnen har fått mig att köra långsammare och tänka ännu mer före än vad jag redan gjorde. Nackdelen med en ny bil är att det inte går att känna hur fort det egentligen går. Det har hänt mer än en gång att man tittar ner och tänker "Oj" för att sen släppa gasen.
Nackdelen/fördelen med en ny bil är dessutom att den piper väldigt högt när den kommer för nära någonting. Bra när man ska parkera men inte när man ska köra om.
Jag gör mitt bästa för att inte skapa kö bakom mig eller ställa till med någonting i trafiken. Jag har fått några fortkörningsböter men det drabbar min plånbok och ingen annans. Sköt dig själv i trafiken och försökt bli samspelt med de andra så tror jag att väldigt mycket frustration för många människor hade försvunnit.

Att välja rätt yrke.

"Vården har blivit en plats utan värdighet". Det är överskriften på artikeln som jag länkat. Min första tanke är att överskriften syftar på att patienterna inte skulle ha det bra men när jag läst igenom den känns det mer som att den syftar till personalen inom vården.

Texten berättar om en vanlig dag. Jag kan inte säga någonting om den för jag vet inte hur det fungerar. Jag känner dock att mycket är hur man själv väljer att se det.
Jag jobbar som lärare och i princip alltid när jag hör något om mitt yrke får jag bara höra negativa saker. Allt är jobbigt och lärare har det fruktansvärt.
Jag är lärare men älskar mitt yrke. Jämför jag med de andra yrken jag jobbat med är lärarjobbet det helt klart bästa. Det är inte det stressigaste, inte det tyngsta och inte det värsta på något sätt. Likadant tänker jag om denna debattartikel. Jag betvivlar inte att hon upplever det såhär men det hade varit intressant att få höra övrig personal på hennes avdelning. Det finns alltid mer än en sida och ofta tror jag det hela bygger på hur man själv väljer att se på någonting.

Det finns de som hatar hösten och regn. De kommer hur de än gör alltid tycka så. Jag älskar hösten och tycker om när det regnar. Synen är så olika på samma saker.

skl.se

Hur det går till inom vården är jag hyfsat insatt i. Min tanke när jag läser texten är att det bör vara mer kontroller. Fungerar inte en avdelning så lägg ut den på entreprenad och se om någon annan har bättre lösningar. I de fall detta har blivit lösningen så har det blivit bättre enligt min erfarenhet. Ska jag ta exemplet med att gå till RMC, Reproduktionsavdelningen på Malmö sjukhus eller Cura, som utför samma men privat är skillnaden så markant så det är löjligt. Från att ha blivit behandlad som en sill på ett rullande band för att RMC hade så väldigt mycket att göra att de knappt kunde vara trevliga till en klinik där du behandlades som om du kom hem till någon.
Jag vet att det röda blocket skriker när någon säger entreprenad men jag är säker på att det är en lösning. Det jag ser i texten är uppenbarligen en ledningsfråga. Trivs inte personalen blir det inte bra. Trivs man orkar man med mer. Textförfattaren skriver att hon inte känner sig värdig längre och det är hennes upplevelse. Det är upp till hennes chefer att ändra på den stämning som nog finns på den avdelningen. Jag tror att den som verkligen trivs med sitt jobb klarar fler påfrestningar och orkar mer. Det kanske är bättre att de som vill får testa ett annat jobb för att se om det gör dem gladare. Någon annan får då deras plats och kanske kan höja stämningen.

Jag tror det mesta är hur man själv väljer att se något.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17107952.ab

Nyttigt att inte få allt!

Barn som får allt blir bortskämda och olyckliga i vuxen ålder. Jag är inte ett dugg förvånad. Under årens lopp tycker jag mig kunna säga att de inte behöver vara lyckliga som barn heller. Jag har jobbat med barn från ett år upp till sextonåringar och vissa saker är som en röd tråd.
Är barnet/eleven "jobbig" på något sätt brukar problemet "lösas" av att du träffar föräldrarna. Man ser varför det är som det är och kan därefter se om det är någon mening att försöka påverka barnet eller inte. Jag har haft elever som fått en utskällning när de blivit hämtade för att de haft sönder sina nya kläder. Barn behöver inte märkeskläder och sitter inte still när det är rast. Det borde inte vara en nyhet för föräldrarna. Är det bättre de blir hämmade av rädsla för att förstöra sina kläder? Ibland tycker jag att skoluniform hade varit bra.
Jag har varit med om barn som luktar och när föräldrarna kommer luktar de ännu värre. Jag har haft barn som slagit sönder saker i ren ilska där föräldrarna skyddar barnet in absurdum. Det var garanterat precis alla andras fel men deras barn hade inte gjort någonting.
Psykologen skriver att föräldrarna ofta blir försvarsadvokater till sina barn och jag instämmer. Det händer tyvärr mycket oftare än vad man tror.
De flesta föräldrar är jättebra och trevliga men det finns alltid några från kategorin som artikeln handlar om. Jag har haft barn som (detta var i väldigt tidig ålder) berättade att de skulle åka och shoppa i helgen för att sedan komma tillbaka efter helgen och trippa runt i sina nya kläder. Leka gick inte för då kunde kläderna gå sönder. Barnet fick allt det pekade på.

Jag har varit väldigt hård med att barnen inte behöver allt men det är ofta väldigt svårt att stå emot. Om inte annat finns det andra människor runt omkring som gärna skämmer bort dem med allt möjligt och vi har sagt stopp. Huset svämmar över av leksaker och prylar. Det hade stört mig om barnen inte hade uppskattat det men det gör de för de får allt det andra också.

svt.se

"I början älskar barn sina föräldrar, sen dömer de dem. Ibland förlåter de dem."

Oscar Wilde

Jag tror inte barn behöver gå på gympa, simning, fotbollsträning, hockey, ridning.. whatever för att vara lyckliga. De behöver inte allt de pekar på och de överlever utan de senaste kläderna. Det viktiga är tryggheten, om att de duger som de är, hemifrån. Det snurrar en bild på Astrid Lindgren på facebook om att "bara barnen får kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv" och jag håller med. Det är bara det som behövs.

Barn behöver dessutom lära sig att ha tråkigt ibland. Det kommer inte vara någon som står och roar dem hela livet och ibland kan man faktiskt bara göra ingenting. De behöver även lära sig värdet av alla saker de har runt omkring sig. Programmet som gick på tv om de bortskämda ungdomarna var nog inte förebilden för några föräldrar. Jag tror många biter i sin egen svans. Föräldrarna jobbar heltid, lämnar på dagis/skola/fritids heltid och på fritiden är det en mängd aktiviteter på alla håll. De måste jobba heltid för att ha råd med allt som alla ska göra. Det kanske, för barnets bästa i framtiden, är bättre att jobba lite mindre och göra lite mer ingenting med familjen istället för allt annat. Artikeln är helt klart läsvärd!

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15097626.ab

Sterilisering av fängelsebesökare

Jag börjar med att ursäkta för det jag tänker skriva. Jag har förmodligen en annorlunda syn på detta. Jag anser det fruktansvärt att människor förr tvångssteriliserades men ibland undrar jag ändå om det inte kunde införas ibland. Om en person skaffar barn efter barn efter barn... och inte klarar att ta hand om dem, speciellt inte då om man sitter i fängelse, finns det då inte bättre alternativ än att få ett barn varje gång man är ute och har sex?
Var i det hela är synen om att det ska vara för barnets bästa?

Artikeln handlar om att kvinnor som sitter på fängelser i USA många gånger känt sig tvingade att sterilisera sig. När jag först såg överskriften tänkte jag att det låter fruktansvärt men när jag läst igenom den ändrar jag mig. Det går ett program på någon kanal som handlar om just detta att kvinnor i USAs fängelser fick barn efter barn efter barn.. och de barn som inte hade en pappa som brydde sig, där kvinnans anhöriga inte längre kunde ta emot fler av hennes barn, där adopterades barnen bort.
Vad är då barnets bästa? Eller rättare sagt, de fortfarande inte födda barnens bästa?

"– Så snart han (läkaren) fick reda på att jag hade fem barn föreslog han att jag skulle se till att få det gjort. Ju närmare jag kom förlossningen, ju mer pratade han om det. Han fick mig att känna att jag vore en dålig mamma om jag inte steriliserade mig."

Min syn bygger alltid på barnets bästa. Barnet ska aldrig lida och kan inte hjälpa att det finns. Barn ska ha ett drägligt liv och jag tror inte att det biologiska alltid är det bästa.
Amnesty rasar över att detta har hänt. De säger att det är kvinnans rätt och ett brott mot denna att få dem att sterilisera sig. Jag kan tycka att om du redan har fem barn, och ett sjätte är på väg, men är inlåst mellan fyra väggar, varför vill du ha fler barn?
Den reproduktiva förmågan är helt bevisligen inte kopplad till om de kan ta hand om sina barn eller inte.

svtplay.se

Kvinnan som faktiskt sitter inom lås och bom har satt sig där själv. Alla har ett val i livet och de som sitter där har valt vägar som fängslat dem. Det kan inte barnen hjälpa. Inte kommande barn heller.

Den mer kalla synen på detta är; vad kostar detta samhället?
Hur mycket får inte skattebetalare lägga ut i form av vård, adoptioner och familjehem?
Mår dessa barnen bäst av detta?
Självklart önskar jag inte livet av några barn och tycker inte om abort över lag men att gå in och sterilisera någon som redan har sex barn kan inte jag se som något fruktansvärt så länge de går med på det. Självklart ska ingen tvingas till det men att övertyga denna person på ett vettigt, alltså ingen skrämseltaktik av något slag, sätt kan jag inte se som fel.
Det är alltid upp till dem i slutändan.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/fangelser-steriliserar-kvinnor-utan-tillstand

Som ett avsnitt av Criminal Minds..

Kvinnan hittade efter nästan trettio år inmurad i en vägg. Skador på skallen visar att hon dog av våld mot huvudet. Hennes man dog förra året och det var nu nyligen de hittade kvinnan i huset han bott i och som de tidigare bodde i tillsammans. Det är helt sjukt. Jag kan inte förstå detta.

nattstad.se

Förutom att misshandla barn och djur är kvinnomisshandel det värsta jag vet utan att för den delen vara feminist. Den absolut största delen som misshandlar är män och i mina ögon är det små människor med väldigt dåligt självförtroende som gör sådana här saker. Av egen erfarenhet vet jag att kvinnan inte lämnar för hon vill på något sätt hjälpa.

På ett semenarie i landstingets regi för många år sedan berättade en föreläsare att i nio fall av tio stannar kvinnan vid misshandel eller missbruk av olika slag. Mannen stannar i ett av tio fall. De flesta män lämnar den andre hälften när denne får problem av något slag medan kvinnan står där och tror att de kan hjälpa till. Jag tror det är ytterst svårt att ändra på ett beteende. Särskilt ett sådant här beteende. Jag tror inte heller att det hjälper att den andre parten stannar då det i mina ögon krävs en inre insikt av den som har problem för att det ska ske. Att hitta den insikten tror inte jag är lätt.
Jag tror inget missbruk eller någon sjukdom går att ändra på utan att personen ifråga själv verkligen har insett vad problemet är. Min övertygelse är att det i princip inte går att ändra på och de jag vet runtomkring mig som sitter i denna sits på något sätt har inte förändrats trots att de bytt partner eller lovat guld och gröna skogar.

"Oron för framtiden fanns där hela tiden som en molande värk i mellangärdet. Det syntes inte utanpå. Hon pratade som vanligt, arbetade, körde bil. Kroppen gjorde allt det vanliga alldeles av sig själv, medan hon iakttog det från andra sidan glasväggen. Hade det inte varit för stunderna när hon tvingades vara närvarande skulle hon lagt sig på sängen och vägrat möta en ny dag."

Ur Först när givaren är död, Anna Jansson (s.57)

Jag lyssnade på Kapten Klänning för några år sedan. Jag var helt salig när jag hört vad han berättade för jag kunde känna igen både mig själv och de vänner jag har som blivit utsatta för någon som slår. Han om någon visste verkligen vad han pratade om och det gör mig rädd. Kan man bli högste polischef med detta sätt är det fel i väldigt många led.
Innan någon slår plockar de ner den de ska slå psykiskt och precis som citatet ovan så syns det inte utanpå och är väldigt svårt att se för en utomstående. Man skyddar och tystar in i det sista för att rädda något man tror att man har.
Med tanke på samhällets syn är det inte konstigt att det inte blir ett ämne man pratar om. Alla skäms. Ingen säger någonting för det är pinsamt att man själv har satt sig i den sitsen.
Med tanke på de låga straffen är det inte förvånande att det inte är fler som anmäler än som redan gör det. Att anmäla en plågoande för att sedan möta denne i rätten när den får ett minimalt straff för sina handlingar är inget någon vill utsätta sig för.
Jag tycker det är starkt av de som gör det.
Jag önskar att media hade lagt mycket krut på att förändra synen på en sådan här fråga för i mina ögon är det de som har den största makten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17090615.ab
http://www.bra.se/bra/brott--statistik/kvinnomisshandel.html
http://www.svt.se/nyheter/kvinnomisshandel-han-slar-och-hon-stannar

Du måste vara perfekt!

Hakelius sätter hammaren nästan rätt på spiken. Jag är politiker men jag väljer hellre att kalla mig för förtroendevald då det faktiskt är rösterna från människor i främst kommunen som gett mig den plats jag har. Politik har varit ett av mina stora intressen sedan tonåren och det är viljan att förändra det jag tycker är fel som driver mig. Rätt självklart är det de frågor som jag själv har ett stort intresse i som är den största drivkraften men desto mer intresserad jag har blivit desto fler ämnen är det som kommit i mitt blickfång.

Hakelius skriver att politiker är livrädda för att göra fel. Är det konstigt?
Oavsett vad någon röstar eller vilket parti någon tillhör så är det vanliga människor man röstar på.
Människor är inte skapta perfekta och gör ofta fel.
Som politiker/förtroendevald får du inte det.

Du kan aldrig säga något som kan tolkas fel för den som vill misstolka kommer göra det. Är den personen inom media ställs man till svars. Oavsett vad du då skulle säga är du dömd om media har bestämt sig för att du har gjort fel.
Du kan aldrig skriva en mening som kan plockas ur sitt sammanhang för att användas mot dig. Kan den meningen tolkas till din nackdel så kommer media göra det. Har ett media börjat snurra den kvarnen kommer snart alla andra efter. De kommer jaga dig tills du inte orkar mer.
Den som en gång hamnat i kvarnen och blivit mald kommer passa sig väldigt noga för att göra om det misstaget igen. Om personen ifråga får vara kvar.
Det finns inget överseende med att händelsen kan vara många år gammal eller att en mening är tagen ur sitt sammanhang. Det är ytterst få som bryr sig om det och uttryck som "ingen rök utan eld" och "man kan inte lära gamla hundar sitta" dyker upp. Har du en gång tyckt på ett visst sätt eller gjort något är du för evigt dömd.
Ska den som vill bli politiker komma på det i tioårsåldern för att sedan leva ett perfekt liv?
Hur bra hade den politikern varit?
Hade den kunnat representera ett folk som inte är perfekt?
De förtroendevalda ska representera folket och spegla dem.

Media, som i mina ögon främst ska vara de som för fram nyheter, väljer ständigt att bli en giljotin istället. De ger sig inte förrän några huvuden har rullat och de bygger väldigt gärna upp scenarior kring en händelse som de sedan framför som en sanning. En rättelse blir bara en liten notis i tidningen.

Stämmer det då att man som politiker är rädd?
Jag har ingen hög position men instämmer.
Sist jag skulle fylla i försäkringspapper ringde jag fyra gånger för att kolla så att jag verkligen inte "fuskade" när jag fyllde i uppgifterna. Jag kan bli hängd för minsta lilla fel.
Jag har inte alltid tänkt på det viset men det har med åren blivit så.
Jag har blivit bränd och skyr elden.
Varje gång jag skriver om ett ämne som av någon kan anses som kränkande eller nedlåtande får minst en annan person läsa det inlägget innan det går upp på bloggen. Allt för att det inte ska bli fel.
De som känner mig vet att jag älskar i princip varenda männsika på jorden.
Jag är naiv och ser det goda i de flesta.
Jag slätar hellre över när andra gör misstag än hänger dem.
Jag har alltid varit en festprisse som trivs med människor runt omkring mig i princip hela tiden. Jag slutade dock att dricka offentligt när jag på allvar insåg att jag ville syssla med politik. Jag kan visst dricka en öl men där går gränsen. Dricker jag, de få gånger jag gör det, är det på slutna fester där jag känner de runt mig eller litar på dem. Jag vet att minsta felsteg kan rasera det jag jobbat för så länge.
Mitt stora problem kommer till att vara tyst.

sverigesradio.se

Jag har väldigt svårt för att inte säga vad jag tycker när det är något.
Jag skulle aldrig döma en person efter vad de röstar utan efter hur de är som personer.
Då har jag ändå väldigt hög "smärttröskel" med vad man ska göra för att jag ska tycka illa om en person. Jag tål dock inte falskhet och människor som säger en sak men gör en annan.
Jag tycker ALLA människor är lika mycket värda oavsett vilka de är.
Många människor påstår att de tycker det men har ändå agg mot människor de kanske aldrig har träffat för att de tycker om fel musik, röstar på "fel" (vem bestämmer det?) parti eller har märklig klädstil.

"Jag undrar om det inte är det här som har blivit demokratins kärna: Inte att rösta vart fjärde år, utan att gotta sig åt att överhet­en numera lever i konstant skräck för att trampa fel."

Ja, vad är då demokrati?
Att aldrig våga säga vad man tycker med risken att bli hängd?
Demokrati är för mig att alla får rösta på det parti de själv vill och bli accepterade för det. Demokrati är att följa folkets vilja. Som politiker är du förtroendevald. Du har fått folkets röst att föra fram just deras vilja. Jag hoppas att det i framtiden ska slutas med denna hetsjakt så fort någon gör minsta fel. Alla människor gör fel och det är lika bra att inse det.
Alla människor kan förändras och byta stig i livet.
Det är inte upp till mig att döma dem och jag tycker verkligen inte att det är medias heller.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article17094252.ab

Fattig utan semester

Tydligen är det synd om mig. Jag är arbetare och har inte varit på en semester på snart två och ett halvt år. Jag äger inte heller ett fritidshus. Detta gör att det är synd om mig och LOs Wanja Lundby-Vedin tycker att det är fruktansvärt att det kommer barn till skolan som efter sommarlovet inte har någonting att berätta.

"Nästan var tredje arbetare, 32 procent, har inte gjort en semesterresa och har inte heller tillgång till ett fritidshus."

Hennes inställning skrämmer mig. Måste man göra någonting för att det ska räknas?
Det är inte barnen som sätter den gränsen utan vuxna. Man är inte lycklig för att man har rest jorden runt, äger varenda pryl som finns och bara har märkeskläder om man inte får kärlek av föräldrarna. Det hjälper de som inte fått den psykiska styrkan för att stå för sig själv men det är köpt glädje och ett köpt självförtroende som oftast inte är så starkt i längden. Jag missunnar ingen att åka på semester och allra minst några barn. Jag tycker dock inte att det är det viktigaste.

Mina bästa minnen från barndomen är de då vi cyklade till en av nabbarna här i Hällevik med en filt och åt frukost. Det kostade ingenting men var väldigt mysigt. Den tiden med familjen var det jag uppskattar idag. Jag var dock ett av de barn som hade den fantastiska "turen" att få åka på semester varje sommar. Upplysningsvis fick mina föräldrar muta mig för att jag skulle följa med de sista åren för jag vägrade. Jag ville vara hemma som mina vänner. Det var ofta inte kul att komma till skolan och berätta att jag hade varit iväg. Jag levde ett helt annat liv på semestern med vänner, som jag fortfarande har kontakt med, som var bra på alla sätt och vis men ingen här kände dem. De kände inte de vänner jag hade där och hade ingen större anledning att lyssna egentligten. Däremot hade alla andra åkt till stranden ihop, gått på festivaler och suttit och spelat dataspel med varandra. Det kunde jag bli avundsjuk för, trots att jag älskade semestern, då de kunde prata om det tillsammans.
Jag vill bara påpeka att Wanja har fel i mina ögon.

"I ett välfärdssamhälle borde alla barn kunna komma tillbaka till skolan och med glädje berätta om sin sommar, säger Wanja Lundby-Wedin."

nimport.se

Ingen blir lyckligare av att åka iväg. Det är roligt för stunden men går snabbt över. Tydligen kan man inte komma tillbaka till skolan och med glädje berätta att man varit hemma med familjen hela sommaren. Lär barnen uppskatta de saker de har och de möjligheter som finns för det behöver inte kosta pengar. Att äta sin macka ute på en filt kostar inte mer än om du äter den vid köksbordet men förhöjer känslan betydligt. Vi tar med jämna mellanrum med frukost/lunch/kvällsmat ut någonstans och äter den där. Det räcker att sätta sig på en filt på tomten/parken för att barnen ska vara nöjda. Det är upp till föräldrarna.

"Andelen arbetare som varken gjort en semesterresa eller har tillgång till fritidshus har ökat kraftigt de senaste åren. "

Att inte kunna åka till ett fritidshus kan helt omöjligt vara det viktigaste i livet. Det är dessutom en stor finanskris och jämför man med resten av Europa har Sverige klarat sig väldigt bra. Varför måste man göra allt till ett problem? Kan man inte helt enkelt vara nöjd med att vara hemma?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5585388
http://www.skane.lo.se/distrikt/skane/home.nsf/unidView/60C20523B8D975EAC12578BD00472B86

Löfven har talat:

Socialdemokraterna huserar över den sista dagen i Almedalen. Löfven känner nu att han har knäckt den stora koden: Kan barn läsa bra kommer de klara sig bättre i skolan..
Han vill ha fler lärare, mindre klasser och fler specialpedagoger.
Han vill dessutom att alla sexåringar ska börja skolan och utöver det ska skolor som har det tufft stärkas. Han tycker att alla elever ska få läxhjälp om de vill ha det, det ska bli bättre kvalité på förskolan och ett forskningsinstitut för lärande ska skapas.
God morgon magistern..

Så här tänker jag:
Fler lärare betyder inte automatiskt mer kunskap till eleverna. Även om varje elev hade fått en varsin lärare hade det funnits de som trillade genom. Det går att anställa tiodubbelt upp med lärare men det ska även vara en mening med det. Det ska vara bra lärare. Premiera de som är duktiga och inför bättre bonussystem. Se till att de duktiga lärarna hjälper de som inte är så bra.
Visst, jag ser problemet i att det kan bli problem att peka ut vilka lärare som är bättre än andra men helt ärligt. Jag kan peka ut vilka bra lärare jag hade i skolan men lättast är att peka ut vilka som inte var bra. De lärare jag tänker som bra är inte de som var kompisar eller för snälla. Jag tyckte de som var stränga och satt på mycket kunskap var de duktiga och jag är helt övertygad om att dagens elever också kan se det. Fråga dem vilka som är bra lärare. Fråga kollegor och rektorer. Premiera dem mer än vad som nu gjorts. Nytt system har börjat genomföras och det är bra.

Alla sexåringar ska börja skolan. Jag är idag emot att sjuåringar alltid ska börja skolan. De flesta barn lär tidigt men jag tycker skolstarten ska bli flexibel. Barn är precis som vuxna, individer som är olika. Det finns garanterat femåringar som hade klarat av att börja skolan medan andra förmodligen hade behövt vänta till de var åtta år. Att sänka åldern för alla tror jag inte på. Ska vi inte ha en skola anpassad till eleverna?

riksdagen.se

Forskning är alltid bra men varför inte ta del av andra länders forskning istället?
Jag vet inte men är rätt övertygad om att det görs betydligt mer forskning än den jag hinner läsa. De länder som har väldigt bra resultat i skolan, varför inte titta på deras modeller istället?
Det går säkert att applicera även i vårt land.

Hur man än vrider och vänder på det ska föräldrarna vara det drivande kugghjulet för barnen. Att elever inte kan är inte enbart lärarens fel. Läxhjälp är bra men när ska föräldrarna få krav på sig?
Det är inte så att dessa elever läser Matte E, kvantfysik eller kemiska formler.
Föräldrarna måste även de ta sitt ansvar.
Som lärare kan du tjata och jaga en elev bäst du vill för att hjälpa. Så länge du inte har föräldrarna med dig är det i princip helt omöjligt. Den sammanlagda tid eleven är i skolan är betydligt mindre än den tid denne är i sitt hem.
Det ska bli intressant att höra vad denne man säger mer under dagen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5585358