Genom livet får man lära sig mycket saker och för varje dag blir man starkare. Som liten fick man lära sig att man skulle vara ärlig och stå för vad man tycker och säger. Man skulle ansvara för allt man gjorde. Tyvärr verkar inte detta vara allmänt då man upptäcker ju längre man kommer i livet att det finns så många falska människor. Människor utan ryggrad. Min förhoppning är att karman ska lysa igenom och visa hur verkligenheten är. Jag tror varje människa får sitt öde och varje person bygger det själv. Jag är inte religiös men jag tror att varje människa i slutet får det de förtjänar - bra eller dåligt. Alla vet innerst inne när de gör rätt eller fel. Jag tycker synd om de människor som fått uppleva en uppväxt som gör att de blir på ett visst sätt som vuxna. Jag vill tipsa om Leonora Vilhelmssons blogg!
Ett barn som kritiseras
lär sig fördöma.
Ett barn som får stryk
lär sig att slåss.
Ett barn som hånas
lär sig blyghet.
Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.
Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod.
Ett barn som får beröm
lär sig uppskatta.
Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.
Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig känna kärlek i världen.
På något sätt får man söka i detta och tycka synd om de som inte lärt sig det detta.
