Tänk på en Amerikan. Tänk på en asiat. Tänk på en svensk. Jag tänker såhär; stor, tunn, normal. Nu menar jag utseendemässigt. Min första tanke är att amerikanare ofta är väldigt tjocka, asiater smala och svenskarna är rätt normalstora. Vi är alla olika. Jag vet att det finns olika genuppsättningar som påverkar hur stor man är. Jag kommer aldrig bli tjock för jag har inte de generna, mitt problem är på det andra hållet medan min syster alltid kommer få kämpa med sin vikt. Hon brukar säga att hon är som ett äpple; rund men nyttig och hälsosam då hon tränar sex dagar i veckan, och jag är ett pommes frites; lång, smal och flåtig Inuti då jag inte rör mig i onödan. Jag älskar godis, läsk etc och vräker i mig mängder varje dag. Min syster vet att hon riskerar att bli tjock. Därför äter hon nyttigt och rör sig varje dag. det räckte jag började träna innebandy en dag i veckan så tappade jag tre kilo. Jag behöver inte tänka på min vikt åt det hållet, mitt problem är att gå upp. För att vi ska få göra våra provrörsförsök måste jag väga över sextio kilo. Jag räknas som undernärd annars och då får vi inte göra försöken för mitt BMI är för lågt. Jag har fått kämpa för att gå upp dessa kilon. Jag fick sluta träna och äter desto mer.
Jag tror att våra gener kan påverka mycket av hur vi ser ut men sen är det ens egen tanke och vilja som styr enligt mig. Jag är grymt envis. Jag förstår att fetmaoperationer är bra för samhället då det blir billigare för skattebetalarna att operera för fetman än att börja operera bland annat knäna på de som väger så mycket att resten av kroppen börjar ta skada. Jag tycker därför inte det är rätt. Ibland känns det som om dessa operationer görs för lättvindigt och att det blivit en poppisgrej. De säger att kraven är höga för att få en operation och att det är sista utvägen men jag kan känna med det jag vet att de som skulle opereras först skulle fått vara en viss tid med en egen hälsocoach eller något. Inte bara maten utan livsstilen behöver ju ändras om man ska hålla sin vikt. Det sägs att matmissbruk är en sjukdom men jag är skeptisk. Jag kan räkna upp människor som fått denna operation. En av dem satt på McDonalds och åt upp sig innan, en annan vägrade operera sig innan jul för att denne då skulle missa julbordet, en tredje har fått göra om operationen då magen töjdes ut efter att denne person kom på att man ka äta lite hela tiden istället. Någonting har inte gått fram då. Självklart finns det de som behöver detta men jag är inte säker på att det är så många som opereras idag.
För några år sedan läste jag en kvällskurs på högskolan och vi hade en smal söt "tjej" i kursen. Jag hade aldrig sett henne innan men vi hamnade jämte varandra och började prata vikt. Hon var väldigt emot dessa operationer och jag försvarade dem. Hon tog då upp ett foto och visade på sig själv. Hon hade gått ner 64 kilo, helt på egen hand. Hon sa att hon en dag insåg att det aldrig skulle bli bra, hon var vad man idag kallar en matmissbrukare. Hon hade helt enkelt tagit tag i sig själv, bestämt sig och sen kört på det. Hon sa att hon varje dag kunde längta efter att trycka i sig diverse saker men att hon lärt sig att det inte var värt det. Hon har en enorm karaktär. Hon var väldigt tydlig med att om hon kunde, kunde alla.
Skulle det vara meningen att vi skulle ha omkopplade magar hade evolutionenen sett till att vi hade det från början. En väldigt vis man sa såhär till mig när jag diskuterade detta med några andra; Är man tjock så äter man för mycket.
Bilden är tagen från barnfetma.se som jag tycker alla borde titta in på någon gång.
