Statistik från SCB säger att tjugofem procent av alla män i åldern 55-64 saknar en nära vän. Jag tycker detta är tragiskt. Ensamhet som inte är självvald måste vara en tortyr. Jag är lite av en ensamvarg. Jag älskar att ha folk hemma och alla är välkomna när de vill men ibland är det skönt att bara få sätta sig ensam i lugn och ro och koppla av. Detta brukar jag göra i bilen när jag ska köra på möten i Karlskrona. Då har jag min ensamtid för den finns inte annars. Jag har då valt den och trivs med det. Stackars alla de människor som är ensamma men inte vill det. När jag var yngre var det viktigt med alla vännerna runt omkring, och många skulle det vara. Nu umgås vi med ett par andra och det är fullt tillräckligt. Umgås hellre med dem man litar på och känner att man har något gemensamt med. Hellre en nära vän än tio som man egentligen inte bryr sig om, eller som bryr sig om mig. De riktiga vännerna är de som man inte behöver prata med varje dag, man vet att även om det går månader och ibland år så är det ändå de som står närmst och som ställer upp när det verkligen gäller.
