Finns det något jag tycker riktigt illa om så är det otrohet. Jag skulle inte lagt två fingrar i kors för att skydda någon som gjorde detta vem det än var. Vissa saker gör man bara inte. I mina ögon är det små, fega och ynkliga människor som gör så mot någon annan och jag är helt övertygad om att de som börjat med detta slutar inte. Det minsta man kan göra om man inte vill vara tillsammans med någon längre är att man berättar det för personen i fråga för då slipper man springa bakom ryggen. Nu låter jag säkert sådär bitter igen men i min ungdom, börjar bli gammal nu, var jag tillsammans med en kille under många år. Inte förrän det var slut berättade folk vad de hade sett. Hur fegt är inte det då? Jag säger till direkt om jag ser något, skulle aldrig tveka. Jag misstänkte det i omgångar men fick såklart veta att jag var svartsjuk och inbillade mig saker men den sista han var med i hela umgängeskretsen var min bästa vän. Vilken vän. Det roligaste i detta är att han är likadan fortfarande. Jag tror man är oförbätterlig när man väl börjat att sätta ett sådant sätt i system. Ser man sig omkring kan man lätt räkna upp en hel del människor som lever såhär. Alla människor kan göra misstaget att välja fel person att leva sitt liv med och man kan ångra sig men man behöver inte såra mer än nödvändigt. Människor som beter sig så kommer få vad de förtjänar en vacker dag är jag helt säker på. Ärligheten varar alltid längst och det är jag helt övertygad om.
