Att låna ut saker

Jag må kallas snål, dum, elak eller egen. Jag hatar att låna ut saker och det gäller till alla. Jag är en superpedant som inte tål minsta märke på varken mina böcker eller filmer. Det är världsligt men jag tycker att om jag vill ha det så så är det så. Jag hatar att låna ut saker och anledningen är att det är så hopplöst att få tillbaka det igen. Jag hatar att jag ska behöva tjata över att få tillbaka det som är mitt, vad det än är. Skulle jag låna tio kronor av någon så lämnar jag tillbaka det innan de hinner be om det för det finns inget värre än att be om det. Jag har böcker, filmer och kläder som aldrig dykt upp trots att personerna i fråga lovat att de ska komma tillbaka med dem. Till slut ger jag upp. Jag har blivit tillfrågad om att låna ut större summor pengar också. Varför skulle jag låna ut av mina hårt förvärvade pengar och sen behöva be om att få tillbaka dem? Pinsamt att det finns vuxna människor som beter sig så. Behöver de pengar så gå till banken. Jag förstår inte hur man kan ha mage att låna saker av någon och sedan låtsas som om det inte skett. Jag gör alltid rätt för mig. Det är ingen annan som ska behöva betala för mig. Jag kan betala för mig själv.