Mamma, pappa, barn.
När något inte fungerar ska socialtjänsten komma till hjälp.
Just det är nämligen nummer ett.
De ska hjälpa familjen att fungera om de inte kan det själv.
När de ser att familjen inte fungerar trots upprepade försök, då ska barnen omhändertas.
I lagen står det inskrivet att barnen alltid ska arbetas hem då det biologiska bandet alltid är det viktigaste. Det är en av de saker som har gjort mig politiskt engagerad för som jag ser det skulle då aldrig ett adopterat barn känna sig hemma, vilket jag inte tror.
"Familj", kan betyda så olika för olika människor och som samhället ser ut idag anser jag inte att just det biologiska bandet är det viktigaste.
Det viktigaste är vilken du har en bra anknytning till.
Vem barnet själv vill vara hos.
I artikeln finns historien om en mamma som blev av med vårdnaden av sin son när hon anmälde pappan för misshandel av dem båda två. Mannen blev dömd för misshandeln av henne men socialtjänsten bestämde sig för att ge pappan ensam vårdnad.
Trots att barnet bott stadigvarande hos mamman i ett och ett halvt år.
Barnet är tre år.
I en hemlig inspelning hos socialtjänsten visar det sig att socialtjänsten har gjort fel.
De skrev att hon undanhållit barnet från sin pappa, vilket inte var fallet.
Barnet hade bott hos henne.
Socialtjänstens miss gjorde att de tog barnet för henne.
Min rädsla är att detta, tyvärr, inte är så ovanligt.
Detta är något som händer med jämna mellanrum och då på båda hållen.
Det finns barn som inte blir omhändertagna för att socialtjänsten är för mesig.
Många som arbetar med barnutredningar är unga, nyutbildade och saknar pondus och livserfarenhet för det arbete de ska sköta. Det är inte så lätt att i tidig tjugoårsålder sitta framför föräldrar och berätta att barnen ska omhändertas. Jag förstår att det är jobbigt men enligt mig ska man då göra något annat först.
Jag förstår att det är jobbigt att göra fel och det är något alla kan göra.
Att sitta i den positionen, göra fel, erkänna att man har gjort fel och därefter vägra ändra det.. det är en katastrof.
De placerade barnet hos pappan för att se om det stämde att han misshandlade barnet.
Han skulle få en chans.
På vilket sätt ställer sig rätten på offrets sida?
Socialtjänsten har gjort pappan till offret fast att det är han som är gärningsmannen och offret blev straffad genom att få sonen tagen.
Gör om och gör rätt!
Det borde finnas en second opinion inom socialtjänsten för det blir tragiskt när en enda människa sitter och tar sådana här beslut.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7173443
Erkänner fel i vårdnadsärende
När något inte fungerar ska socialtjänsten komma till hjälp.
Just det är nämligen nummer ett.
De ska hjälpa familjen att fungera om de inte kan det själv.
När de ser att familjen inte fungerar trots upprepade försök, då ska barnen omhändertas.
 |
| sr.se |
I lagen står det inskrivet att barnen alltid ska arbetas hem då det biologiska bandet alltid är det viktigaste. Det är en av de saker som har gjort mig politiskt engagerad för som jag ser det skulle då aldrig ett adopterat barn känna sig hemma, vilket jag inte tror.
"Familj", kan betyda så olika för olika människor och som samhället ser ut idag anser jag inte att just det biologiska bandet är det viktigaste.
Det viktigaste är vilken du har en bra anknytning till.
Vem barnet själv vill vara hos.
I artikeln finns historien om en mamma som blev av med vårdnaden av sin son när hon anmälde pappan för misshandel av dem båda två. Mannen blev dömd för misshandeln av henne men socialtjänsten bestämde sig för att ge pappan ensam vårdnad.
Trots att barnet bott stadigvarande hos mamman i ett och ett halvt år.
Barnet är tre år.
I en hemlig inspelning hos socialtjänsten visar det sig att socialtjänsten har gjort fel.
De skrev att hon undanhållit barnet från sin pappa, vilket inte var fallet.
Barnet hade bott hos henne.
Socialtjänstens miss gjorde att de tog barnet för henne.
Min rädsla är att detta, tyvärr, inte är så ovanligt.
Detta är något som händer med jämna mellanrum och då på båda hållen.
Det finns barn som inte blir omhändertagna för att socialtjänsten är för mesig.
Många som arbetar med barnutredningar är unga, nyutbildade och saknar pondus och livserfarenhet för det arbete de ska sköta. Det är inte så lätt att i tidig tjugoårsålder sitta framför föräldrar och berätta att barnen ska omhändertas. Jag förstår att det är jobbigt men enligt mig ska man då göra något annat först.
Jag förstår att det är jobbigt att göra fel och det är något alla kan göra.
Att sitta i den positionen, göra fel, erkänna att man har gjort fel och därefter vägra ändra det.. det är en katastrof.
De placerade barnet hos pappan för att se om det stämde att han misshandlade barnet.
Han skulle få en chans.
På vilket sätt ställer sig rätten på offrets sida?
Socialtjänsten har gjort pappan till offret fast att det är han som är gärningsmannen och offret blev straffad genom att få sonen tagen.
Gör om och gör rätt!
Det borde finnas en second opinion inom socialtjänsten för det blir tragiskt när en enda människa sitter och tar sådana här beslut.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7173443
Erkänner fel i vårdnadsärende
