Som barn växte jag upp med en klump i magen på grund av många saker.
En av sakerna var människorna som kom till Sverige.
Jag var inte rädd för dem som personer, utan för berättelserna de hade med sig.
Berättelser om utrotning av deras folk och ingen verkade vilja kännas vid det.
Boken "Om detta må ni berätta.." som handlade om nazismen och andra världskriget florerade överallt och alla skulle vara så medvetna. Samtidigt hände samma sak.
Igen.
På ungefär samma plats.
Vad hände?
Ingenting.
När USA gick in och sa stopp så var det på tiden.
De satte stopp för massmord utan dess like för bland annat morden i Srebrenica har blivit vida kända. Människor där hade i princip inte en chans när militären drog in.
Nu har det hänt igen.
I Europa, inte så långt från oss alla och vad har man gjort?
Ja.. skickat pengar och försökt stötta upp.
Människor har frivilligt anslutit för att göra någonting men ändå..
nu uppdagas det att människor har dött åter igen.
Män, kvinnor, barn och militärer (vilka självfallet också är något av tidigare nämnda) har hittats i massgravar i Izium, Ukraina.
Bakbundna, lemlästade och torterade.
2022.
Jag mår illa.
Egentligen av många anledningar för jag är inte ute efter att döma någon utan mer för att skicka ett rop till världen. Finns det bara en sida?
Säg inte att det är Ryssland, för det är Putin.
Är Ukraina oskyldiga?
Ukraina var inget perfekt land innan utan ett korrupt land med ett korrupt system.. vilket också bör belysas. Det må vara Ryssland som gick till angrepp, men kan allting skyllas på dem?
Kartan från reportrar utan gränser är tydlig.
Ukraina var inget bra land innan. Inte Ryssland heller.
Det brukar sägas att det inte är ens fel att två träter, men en sak är garanterat helt säkert: Människorna i massgraven startade inget krig och gjorde sig inte förtjänta utav att mördas och slängas i en massgrav.
Ingen ska behöva dö på det sättet.
Det är ovärdigt för alla.
Likt morden i Srebrenica, så kommer morden i bland annat Izium finnas kvar länge och det är helt fruktansvärt.
