Så fruktansvärt sorgligt och ovärdigt ett liv.
Lägenheten i Göteborg skulle säljas av kronofogden då mannen som ägde den hade gjort sig onåbar och inte hade gjort rätt för sig.
En visning och budgivning genomförs.
Därefter visar det sig att mannen som varit onåbar, han låg död under sängen.
Han låg alltså död under sängen under visningen.
Kroppen har förmodligen varit så mumifierad att människor inte har sett att den låg där.
Vad är då egentligen fel?
Jag har alltid tyckt synd om människor som är ensamma.
En vis person sa sedan till mig för några år sedan att jag skulle sluta med det.
Om du har en familj men ingen bryr sig om dig.. då är nämligen risken väldigt stor att du själv är anledningen till det. Om dina barn inte vill ha med dig att göra och du inte har några vänner.
Det kanske då varken är fel på barnen eller vännerna.
Du kanske ska se dig i spegeln och fundera över hur du själv har levt ditt liv.
Du kanske inte förtjänar att ha människor runt dig?
Jag tror inte att ålder gör någon snäll.
Jag tror att många blir sitt egna jag men värre när åldern stiger.
Har du varit sur och vrång så är risken att du fortsätter med detta men även blir bitter.
Blir du sedan bitter så blir du ensam för ingen orkar med det i längden.
Så mannen i Göteborg?
Jag har ingen aning, men jag tycker att det är väldigt sorgligt.
Det är sorgligt att en människa som dör, inte har en endaste person i hela världen som bryr sig.
Än värre är sedan att systemet tar två år på sig att inse att personen är borta.
Mannen har legat död i två år, men ändå har ingen tittat i lägenheten innan den skulle säljas.
Borde inte just lägenheten vara det första stället man letar efter någon som inte längre betalar sina räkningar!?
Jag skickar med denna film för eftertanke:
Se den och fundera över att just ditt leende till en person idag, kan vara det enda positiva den personen möter på veckor.
