Lösgodiset vara eller inte vara?
Under en stor del av mitt liv arbetade jag i olika butiker. Ett jobb jag verkligen älskade och kan rekommendera till alla.
Oerhört socialt och bra betalt för vad som krävs av den som jobbar. En av de delar som ingick var dock att säga till människor som inte förstod gängse regler.
Vid kassorna placeras gärna godis och sådant som man snabbt kan råka ta ett beslut kring, och i en av butikerna jag arbetade hade man uppsikt över lösgodiset.
Oftast inga bekymmer, men det kunde bli.
Vid ett tillfälle fick jag säga till en person som kom direkt från sin bondgård. Lukten var oerhörd och personen i fråga var inte den renligaste i världen. Lösgodiset plockades med fingrarna.
Jag som är kvackelmagad i vanliga fall klarar inte det.
Jag har alltid vågat säga till när jag tycker att det behövs och detta var ett sådant tillfälle. Jag sa till.
Tog en skopa och gav personen, sa att den kunde personen i fråga använda för att plocka lösgodis.
Personen i fråga tittade på mig, sedan på skopan och sa sedan att om jag tyckte att det var bra så kunde jag använda den själv.
Sedan fortsatte vederbörande att plocka med fingrarna.
Fingrarna hade en nyans mellan mörk och ljusbrun, med några ljusa fläckar.
Det tog flera år innan jag började äta lösgodis igen.
Jag älskar lösgodis!
Jag har dock fortfarande vissa restriktioner.
Jag plockar främst godis med papper på och aldrig från raden längst ner. Anledningen är att det är där alla yngre barn står och hänger. Snor, host och kladdiga fingrar.
Då föredrar jag ändå de fingrarna framför personen jag skrev om nyss.
Mannen i Luleå kunde inte stoppa sig själv säger han.
Han plockade en påse full med godis.
Med bara fingrarna.
Med enbart fyra kronor på kontot så fattades det 183 kronor från att kunna betala det han hade plockat ihop. Godiset fick då slängas.
Han fick nu böter på 1500 kronor.
Att inte kunna stoppa sitt godissug kan alltså bli en dyr historia, men jag tycker det är bra. Jag är inte intresserad utav att varken plocka eller äta godis som någon annan har satt sina fingrar i.
Kanske lär sig någon?
Jag tycker dock om alternativet att kunna plocka lösgodis, men önskar att alla hade hållit i en skopa istället för att ta med fingrarna.